Toastmaster, här är ännu en festlig historia

Rawia Morra berättar, genom Kazne Samáan, historien om sin egen by i Palestina, Suhmata, från vilken hennes släktingar fördrevs för sextio år sedan. Det är en historia som delas av ohyggligt många. Jag minns hur en kamrat med rötter i Palestina för en tid sedan berättade om hur hon stod på palestinsk mark och talade med en äldre släkting i mobiltelefon – han ville att hon skulle tala om det hon såg; berätta om husen, utsikten, om hur olivträden stod. FN:s generalförsamling slog till exmpel 1974 i resolution 3236 fast palestiniernas rätt att återvända till de platser de fördrivits ifrån. En rättvis lösning på flyktingfrågan – en upprättelse för fördrivningen – är ett minimikrav för fred och framtidstro för palestinierna. Istället fortsätter folkfördrivningen och det lågintensiva mordet på palestinierna som folk. Detta är inte bara accepterad politik i en Västvärld där rasismen blivit en allt mer öppet framträdande del av den propagerade självförståelsen och världsbilden – det är värt hyllningar och firande.


Läs Rawias blogginlägg.