torsdag, november 06, 2008

Andra om Halal-Hamilton

Jag har inte fysiskt kunnat förmå mig själv till att skriva om Carl Hamiltons nu-måste-du-låta-mig-ta-på-dig-annars-tar-jag-mig-rätten-att-behandla-dig-som-det-tjänstefolk-min-släkt-hade-förr-i-tiden-och-sen-så-får-du-åka-till-ett-land-som-passar-mina-fördomar-om-dig-utbrott. Det är ett beteende som ljuder så äckligt harmoniskt med grundtonen i den europeiska samhällsutvecklingen, att jag får andnöd. Men lite lättare blir det av att läsa Kvalitetsbloggen. Rubriken är precis: Sanslöst.
Desperationen vet inga gränser! Om det är så fruktansvärt provocerande att vissa lägger handen på bröstet i respekt - hur kan man då förvänta sig att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen? Vad är det för fel på Sverigedemokraterna? De vill bara vad Carl Hamilton vill, att alla ska skaka hand och se glada ut - alla ska vara som i Hitlers propagandafilmer och ingen ska gå att skilja från den andre som i Orwells grisfarm - alla ska vara lika sviniga.

Dilsa fortsätter skriva skit här. De ska vara glada att de inte bor i ett äckligt muslimskt land (underförstått: det borde de egentligen göra, det är där de hör hemma) utan i det fina Sverige, de ska vara ödmjuka och tacksamma, niggern ska putsa skor och niggern ska få en lektion i demokrati.
Läs hela.

Och efterföljande inlägg på samma blogg, här, här, här och här.
Också Helena Duroj skriver. (Och nej, jag tänker inte titta på Debatt – har ingen religiös tro på självinducerat mentalt lidande som något renande).

13 kommentarer:

Anonym sa...

"alla ska vara som i Hitlers propagandafilmer och ingen ska gå att skilja från den andre som i Orwells grisfarm - alla ska vara lika sviniga."

Du är så pinsamt infantil i det utspelet, vet du inget om din egna idelogis historia och verk till än idags dato? Skäms och vet hut pojkslyngel!

Anonym sa...

Nå, en intressant detalj i debatt var att den närvarande sverigedemokraten faktiskt tog avstånd från Hamilton och hans harang om att flytta tillbaks till jordhålor etc. Hans retorik är väl grov för det partiet; vilket säger en hel del om vart han har placerat sig själv på de politiska skalan.

En del av hans agerande kan nog förstås utifrån den svenska överklassens besatthet av uppfostran och manér, men under detta blottades mkt mer ...

/ Fredrik

Anonym sa...

Ali: gäsp.

pelle sa...

Det är roligt med anonyma skribenter som skriver om infantilism och själv har svårt att se skillnad på ett "utspel" och ett citat.

...och har man inget att säga i sak kan man alltid kritisera Sovjet - för det vet alla att det är Sovjetsystemet som Ali och v:s politik eftersträvar. Jo det är det.

Anonym sa...

Fast du och andra debattörer missar ju poängen. Vem är det som har intresse av att visa upp en bild av den allmänne muslimen som en tokig religiös fundamentalist som vägrar att skaka hand?
Tråkigt att många vänsterdebattörer går på detta i grunden rasistiska spel för gallerierna.
Jag känner en jävla massa muslimer, de flesta är sekulariserade iofs, men är bekant med en del ortodoxt troende muslimer också. Aldrig har jag varit med att någon av dem inte skulle vilja skaka hand med någon av motsatt kön. Tror ni att man inte skakar hand med varandra i muslimska arabländer??
Så vad är det för konstig bild av muslimer man försöker visa upp? I vems intresse?
Är tanken att vi nu ska sluta skaka hand med alla muslimer, men givetvis inte för att vi tycker illa om dem, utan för att vi respekterar dem så mycket..? Rasismen och islamofobin blir inte roligare bara för att den maskeras som politisk korrekthet.

Magnus Ahlkvist sa...

Anonym 6:44: Väljer någon att hälsa mig på annat sätt än genom att ta mig i handen så har jag väl för fan ingen rätt att KRÄVA fysisk kontakt?

Genom hela gymnasiet hälsade jag (möjligen någon "infantilt" för att citera någon annan anonym kommentator här) genom att hålla upp fingrarna som ett V-tecken, med pekfinger och långfinger ihop, och lillfinger och ringfinger ihop. Ungefär som en Star Trek-hälsning alltså.

Hur kan sättet att hälsa vara viktigt för en gemensam identitet? Och viktigare: Hur kan det vara så viktigt med en gemensam identitet att vi bryr oss om hur folk hälsar?

Mannen sa...

I debatten efter Halal-TV tycker jag att man till stor del missat den bakomliggande iden till att inte skaka hand.
Det handlar ju om sexualskäck. Att ta en person av motsatt kön i handen kan leda till syndiga tankar osv osv.....
Då har man dessutom helt uteslutit iden med homosexualitet, vilket annars är en trend i tiden! Två kvinnor får ju skaka hand utan att det är erotiskt laddat?!? Lite konstigt i dessa HBT-tider...

I det svenska samhället kan vi fortfarande umgås relativt otvunget över könsgränserna.

Att denna sexualfobi kommer ur praktiserandet av en förtryckande religion är definitivt ingen förmildrande omständighet.
Att sen arbeta som läkare eller tandsköterska utan att kunna vidröra en man ifall man är kvinna kommer ju att förändra samhället i direkt negativ riktning anser jag. Redan idag ser vi för mycket av könsseparatism, ivrigt påhejade av kristmoralistextremfeminister....

Juri sa...

Jag tycker att den där Hamilton får lite väl mycket skit, han förklarade sig ganska bra i "Debatt". Men jag håller i och för sig inte med honom, vill nån hälsa på ett annat sätt än det jag är van vid så är det väl skitsamma. Vad man för skäl till det är väl också skitsamma, det viktiga är ju att man förstår varandra och inte börjar skrika om jordhålor etc.

teklahelena sa...

Jag såg Debatt. Huga huga. Var finns JJ på skalan polare eller ideologi?

Neoliberal Agenda sa...

Grottvänstern är tydligen på frammarch.

Det är ju hur medeltida som helst att inte vilja skaka hand med andra människor bara för man tror att någon skäggig farbror i himlen har sagt så, eller för man tror att den man skakar hand med ska bli sexuellt upphetsad!!

Fräscht.

Juri sa...

neoliberal: Oavsett vem du riktar ditt inlägg mot så får du väl försöka hålla isär olika saker, läs mitt inlägg igen.

Willy Viitala (liberal) sa...

Man saknar uppenbarligen tillräcklig tolerans och respekt inför andra indivders och gruppers kulturer eller för all del personliga val, om man reagerar som Hamlition och en del andra här gör. Samma männsikor som med indignation förfasar sig över att vissa vill ha en slöja på sig i skolan (och är helt övertygade om att flickorna blir "tvingade").

Eller hur, "Liberal" Mångfald och Gulan Avci?

Hermes sa...

Ska man vara rädd för att kritisera beteenden som en grupp bland Sveriges minoriteter, bara för risken att idioter kommer rösta på Sverigedemokraterna? Snacka om skrämsel propaganda. Jag kopierar in en artikel ur Sydsvenskan som sopar mattan med din argumentation:

http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article386784/Ideologistrid-i-det-tysta.html

"Ideologistrid i det tysta"
Först publicerad: 7 november 2008 15:04
Senast uppdaterad: 7 november 2008 15:28


Är vi först och främst individer och medborgare? Eller är grupptillhörigheten - som könet, den sexuella läggningen eller etniciteten – viktigare? De olika synsätten är grund för en pågående idéstrid om efter vilka principer samhället skall fungera, skriver Ivar Arpi, masterstudent i Statsvetenskap på Syddansk Universitet i Odense.

Ett illustrerande exempel på en idéstrid är ”handhälsningskonflikten” i Halal-TV den 3 november mellan Carl Hamilton och programledarna som vägrade ta hans utsträckta hand. I efterföljande SVT Debatt den 6 november blottlades skiljelinjen mellan två olika synsätten än mer.
Idéstriden pågår även om debatten är misstänkt lågmäld, eller tystas ned när någon blir ”kränkt”. Den ena sidan förespråkar att vi först och främst utgår från vår roll som medborgare och individens rättigheter och skyldigheter.
Den andra sidan menar att vi istället skall respekteras och erkännas för våra respektive identiteter. Olika kollektiv – etniska, religiösa, sexuella med flera – anses behöva speciella rättigheter för att förhindra maktmissbruk från majoritetssamhället. Tanken är då alltså att alla kulturer själva har rätten att definiera sanning och rättvisa och att utomstående inte skall lägga sig i.
Censur av forskning och media hör hemma i diktaturer. Ändå var det precis vad som hände i Sverige när Rädda Barnen censurerade Pernilla Ouis forskningsresultat om hedersrelaterat våld. Motivet var att de inte ville ”skapa ett vi-och-dom-tänkande” Rädda Barnen står därmed för en politisk korrekthet och kulturrelativism som står i motsats till de mänskliga rättigheter de anger som sin värdegrund. Viktigast verkar vara att inte såra någons känslor.
Ouis resultat var politiskt farliga eftersom de lyfte fram förtryckande strukturer hos en kultur som hon själv inte tillhörde. De som, precis som Rädda Barnen, använder sig av kulturrelativistiska argument är nästan enbart de som har makten inom kulturer och stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är främst de maktlösa, till exempel barn, som på det sättet förlorar sina rättigheter.
Kulturrelativism står i motsats till de mänskliga rättigheterna, som är universella. Att någon blir stött är väl inte värre än att tysta ner brott mot de mänskliga rättigheterna? Kollektiva rättigheter sker oundvikligen på bekostnad av individer.
Andra har beskrivit hur den svenska kulturdebatten befinner sig ”i ett behagligt vakuum – långt ifrån de stora värdedebatter som för närvarande förs i övriga Europa”
Och det finns ingen annan att skylla på än oss själva att det är så. De som försöker ta upp diskussionen tvingas i dagens klaustrofobiska debattklimat köra ett desperat slalomlopp mellan de negativa etiketterna ”rasist”, ”islamofob” etcetera. Voltaire skrev: ”Jag delar inte din åsikt men jag skulle dö för din rätt att uttrycka den”. Dagens motsvarande svenska devis är: ”Om du inte håller med, så håll tyst!”
Den här ideologistriden handlar om ifall vi anser att människor är i grunden lika med samma rättigheter, och där vi samtidigt känner tolerans för skillnader i seder och bruk. Eller ifall vi istället vill föra en särartspolitik där vi i grunden är åtskilda av kulturer, religioner och traditioner. Då återstår inget samhälleligt ”vi” utan istället fragmenteras det till olika mindre kollektiv som lever bredvid varandra i en segregerad mosaik.
Vi måste ha ett samhälle där vi först och främst är medborgare. Utifrån den gemenskapen kan vi respektera och uppskatta mångfalden i samhället. Endast genom att tala öppet om och diskutera det vi finner svårt, stötande eller fel kan vi nå ett samhälle där kulturer verkligen möts. Alla krockar är inte av ondo. Genom tystnad och censur kan vi kanske leva bredvid varandra för en tid men bara genom debatt kan vi leva med varandra.

IVAR ARPI
7 november 2008