När vi var där vägrade de släppa igenom en gammal kvinna. Hon hade varit i Betlehem och handlat. Fått eller köpt en bordsgrill. Den fick hon inte ta med sig. De skrek åt henne, kränkte henne och hon förstod inte hebreiska eller engelska. De hotade och skrek. När vi försökte hjälpa henne skrek de åt oss. Kvinnan kom inte därifrån, hon visste inte hur hon skulle komma ut. Det var fruktansvärt att se och höra.Det man inte kan, inte orkar ta in till fullo, är att palestinierna lever i detta helvete. Varje dag. År efter år. De försöker andas i den tunna strimman mellan apati och raseri. Det är plågsamt att se – omänskligt att blunda för.
torsdag, november 06, 2008
Andra om muren
Jag kan bara upprepa det jag skrivit förut: har man upplevt den tunga, kväljande doften av förnedring vid en israelisk checkpoint – det räcker med en kvart – kan man inte vara oberörd i sin syn på vad som pågår i Mellanöstern. Ser att vänsterpartiets Ulla Andersson varit på plats:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jeg så nettopp min svigerinnes bilder fra Ramallah. Mye checkpoints, vakttårn, soldater og høye murer. Hvordan man kan leve i et sånt land er en ting - jeg forstår ikke hvordan man kan få seg selv til å påføre det på andre mennesker.
Skicka en kommentar