Gaza som experimentverkstad

Också i döden präglas Israels övergrepp mot palestinierna av en ofattbar cynism; en som bara är möjlig om man i sin självförståelse och sina handlingar systematiskt har avhumaniserat ett helt folk.

Israel använder fosforbomber mot Gaza. Det har varit synligt på bilder från Gaza, och flera röster som ändå kunnat komma ut därifrån har slagit larm om detta, men i västerländska medier har det varit tyst. (Jinge skrev om det häromdagen, och i dag igen).

Fosforammunition skapar ett oerhört lidande hos människor och är därför förbjudet i internationella konventioner. Fosforn fortsätter nämligen att brinna när den träffar människokroppen och kan inte släckas på vanligt sätt. Det händer att den långsamt fortsätter in till benet.

Mot palestinier i tätbefolkade Gaza kan ammunitionen förstås användas. Ty de är ju inte att betrakta som människor. (USA tog fosforammunition i massivt bruk över Falluja, med fasansfulla resultat. Och Israel använde det i Libanon 2006; något man också officiellt erkände senare).

Men det stannar inte där. Olika uppgifter från medicinsk personal som haft med skadade palestinier att göra, pekar på att Israel också testkör andra typer av vapen. I norska Dagbladet [hittar inte artikeln på nätet, översättningarna är mina] berättar Mads Gilbert vidare om helvetet på sjukhusen i Gaza:

Det låg en tio år gammal pojke på golvet, och jag jobbade med att få ut splitter från bröstregionen. När jag tittade längre ned på pojken, såg jag att han hade tre ben, och såg då till min förskräckelse att det var ett avslitet ben som låg ovanpå hans. Du tror det inte förrän du ser det.

I Aftenposten diskuterar Gilbert också varför en del av skadorna ser ut som de gör [min övers.]:

Orsaken till den stora kroppsliga förstörelsen hos många av offren, är enligt Gilbert att Israel använder vapen som skapar enorma tryckvågor på kort avstånd. Mot tryckvågorna har människokroppen inte en chans, och rivs i små bitar

-- De använder sig av en ny typ av vapen, så kallade DIME-vapen [Dense Inert Metal Explosive]. Dessa vapen gör att vi inte ser de gamla splitterskadorna, utan att kroppsdelar helt enkelt rivs av som följd av tryckvågorna, berättar han.

Gilbert, som varit i Palestina förut, varnade för denna eller motsvarande typer av ”nydanande” vapen, efter Israels tidigare angrepp mot palestinska områden. 2006 kom en italiensk rapport som bekräftade vad palestinsk hälsopersonal förgäves försökt berätta. (Läs mer om det i denna artikel från Klassekampen i oktober 2006).

Mads Gilbert fortsätter i Dagbladet-artikeln:

Jag har varit i många konfliktzoner, men skillnaden är att det inte finns pressfolk här. Det är en cynisk och planerad strategi som släcker ljusen från Gaza för hela världen. Hade media varit här tror jag opinionen hade svängt långt tidigare.

En förbrytarregim stänger – sedan en tid tillbaka; angreppet var ju välplanerat – Gaza för insyn för att kunna begå sina förbrytelser. Och Västvärldens medier är så ynkliga att de inte ens kan se till att visa mer av de bilder som arabiska tv-kanaler faktiskt har av verkligheten i Gaza. Samtidigt har den farsartade processen där Israels högsta domstol beslutat att åtta journalister skulle få komma in i någon sorts styrd pool, slutat med att ockupationsmaktens militär helt enkelt bestämt sig för att strunta i det.

Israels brott är så stora, så uppenbara. Ansvaret hos medlöparna på ledarsidorna och i regeringsbyggnaderna är därefter.


Uppdatering: Läs ett inlägg om detta på KABOBfest.

[Dagbladet; intressant om det israeliska propagandakriget][DN1][DN2][DN3][SvD][Rawia Morra][Svensson]