Det kan verka lite förvirrande. Visserligen är ju uppgifterna från Gaza knapphändiga i västerländska medier, eftersom Israel stängt tillträdet. Men en del grejer pekar ju kanske ändå i en annan riktning.
En av de mycket få utländska läkare som befinner sig på Gaza – andra släpps inte in, och några som var på väg med en båt blev ju rammade av Israels flotta och sändes tillbaka till Cypern – är norrmannen Mads Gilbert. Han har varit i många konflikthärdar och säger att det som sker är det värsta han har sett sedan massakrerna i Beirut 1982. Aftonbladet har talat med honom:
Bebisar med trasiga huvuden. En syskonskara där alla tre kämpar för sina liv.Guardian rapporterade för några dagar sedan:
Och ambulanspersonal som skjutits ihjäl när de hjälpt offren.
Här är norrmannens vittnesmål inifrån Gaza.
Det första han mötte när han anlände till sjukhuset Shifa i Gaza City var en kollega.
En död kollega.
– Läkaren hade åkt i en ambulans när den blev beskjuten. Både han och sjukvårdaren dog. Bara de senaste två dagarna har israelerna skjutit på två ambulanser och dödat personalen i dem, säger Mads Gilbert, professor i anestesi och akutsjukvård.
There are people without their legs in very severe pain. The doctors and nurses were trying to give them painkillers and to keep them alive. Patients are lying there knowing they've lost their legs. Some were asking God if they could die. They were in a terrible psychological state. […] There's no gauze so they are using cotton, which sticks to the wounds. They can't sterilise clothes for the operating theatre. They're using wrong sized syringes. They're working 24 hours. They're referring cases from one hospital to the next. One hospital was running out of anaesthesia. They're also drawing blood and there's no alcohol. This is a disaster.FN:s hjälpmission på plats betecknade också för några dagar sedan situationen som ”bedrövlig” och tecknade upp bilden av just en humanitär kris. Och nu säger FN:s chefssamordnare för hjälpen till Gaza, att läget närmar sig en "kritisk nödsituation".
Men det är ingen humanitär kris i Gaza, upprepar Israels vice premiärminister, prydligt slipsklädd.
Men man behöver inte bli förvirrad. Han är inte någon Baghdad Bob, Haim Ramon. Han känner nog mycket väl till allt det där som sker. Hans ståndpunkt är ändå logiskt konsistent: Det kan inte vara någon humanitär kris i Gaza, om de som lever i Gaza inte är människor.
Det är vad ställningstagandet i den här konflikten handlar om. Om man är enig med Haim Ramon, eller om man kan se de desperata, plågade, mördade palestinierna, och känna sin egen mänsklighet ropa efter rättvisa.
- - - - -
Läs också: Per Gahrtons artikel i SvD: Vem hotar vem i Mellanöstern.
Bloggat: Motbilder, Svensson, Rawia Morra.
[Dagbladet][SvD][DN1][DN2][DN3]
4 kommentarer:
Tack för att du finns, Ali. En av världens mest moraliskt korrupta nationer tillåts ännu en gång genomföra massmord medan världssamfundet tittar på och beklagar sig lite ljumt. Tack Ali för att du inte slutar att skriva om det vidriga som sker och hoppas att du aldrig ger upp kampen om rättvisa. Tack.
Bra skrivet, det har varit en humanitär kris länge i Gaza även innan kriget startade. En helt otrolig kommentar av Haim Ramon. Påminner lite om den kommentar en rådgivare till premiärministern slängde ur sig 2006 han tyckte att palestinas folk behövde gå på diet,"Vi måste se till att de går ned i vikt men inte dör" var kommentaren. Per Gahrtons artikel läste jag tack för tipset den var mycket intressant.
Israel är tydligen vänliga nog att släppa flygblad och mana Gazaborna att lämna sina hem så att de inte sk bli skjutna eller innebrända(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=869690). Fly, uppmanar IDF. Vart då, kan man undra: det är inte precis så att det finns särskilt mycket plats som inte skulle drabbas av en arealbombning eller missiler. Inget annat än ett sätt att två¨sina händer alltså.
Väl skrivet Ali! Man förfasas av att se den enögdhet som också återfinns på proisraeliska bloggar. Jag är själv inte emot Israels existens, för jag tycker att vi måste försöka lägga misstagen i historien bakom oss, men de flesta proisraeler jag stöter på kan överhuvudtaget inte acceptera en enda palestinier på jordens yta. De försvarar dödandet genom att säga att det är självförsvar. Det är ju direkt komiskt. Jag har en kompis vars bekant nyligen återvände till Sverige ifrån Israel. Han såg de palestinska raketernas nedslag. Det är ju nyårsraketer de skjuter, de har ingen aning om var de landar för de kan inte sikta med sina avfyrningsramper. De har heller ingen större sprängkraft med endast växtgödning som sprängmedel. Enda chansen att dö av dessa är att antingen bli direkt träffad eller att de lyckas skjuta omkull något som trillar ner i huvudet på någon. Annars kan de endast ge lindrigare skador. Mot detta försvarar man sig med högteknologiska bomber, granater och missiler. SUCK!!!
Skicka en kommentar