När Fidel Castro i augusti 2006 lämnade över sina befogenheter till Raúl Castro (och många trodde att han låg för en omedelbar död) skrev jag en artikel om Kuba i Expressen. Den kan läsas här.
Men det jag verkligen vill tipsa om som helgläsning är en lång reportageartikel av Sean Penn! Penn har träffat både Hugo Chávez och Raúl Castro och skrivit en oerhört läsvärd text. Både Chávez och Castro visar här prov på intellektuell spänst, och får framför allt sagt saker ur ett perspektiv som saknas i den västerländska rapporteringen om det som sker i Latinamerika. Och apropå Kubas roll som inspiratör, är Chávez’ kommentarer intressanta:
Hitchens sits quietly, taking notes throughout the conversation. Chávez recognizes a flicker of skepticism in his eye. "CREES-to-fer, ask me a question. Ask me the hardest question." They share a smile. Hitchens asks, "What's the difference between you and Fidel?" Chávez says, "Fidel is a communist. I am not. I am a social democrat. Fidel is a Marxist-Leninist. I am not. Fidel is an atheist. I am not. One day we discussed God and Christ. I told Castro, I am a Christian. I believe in the Social Gospels of Christ. He doesn't. Just doesn't. More than once, Castro told me that Venezuela is not Cuba, and we are not in the 1960s.Ta dig en stund och läs hela artikeln! Och här kan man se ett Youtube-klipp är Sean Penn diskuterar sin resa.
"You see," Chávez says, "Venezuela must have democratic socialism. Castro has been a teacher for me. A master. Not on ideology but on strategy." Perhaps ironically, John F. Kennedy is Chávez's favorite US president. "I was a boy," he says. "Kennedy was the driving force of reform in America." Surprised by Chávez's affinity for Kennedy, Hitch chimes in, referring to Kennedy's counter-Cuba economic plan for Latin America: "The Alliance for Progress was a good thing?" "Yes," says Chávez. "The Alliance for Progress was a political proposal to improve conditions. It was aimed at lowering the social difference between cultures."
2 kommentarer:
"enpartistaten föder stelhet och ineffektivitet på många områden i samhället"
Självklart gör den det så länge Kuba är belägrat och ständigt hotat av USAs aggressioner. Under sådana förhållanden kan ingen "demokrati" (i anglo-amerikansk NWO-definition) utvecklas någonstans överhuvudtaget. Kuba har dock utvecklat en egen demokrati, så gott det går, efter egna preferenser, Castro sade ju själv att Kuba är en "revolutionär demokrati".
På plussidan kan förutom bibehållen suveränitet och frihet nämnas att landet sålunda inte har kunnat attackeras av USAs globaliserade marknadsdiktatur under IMF och Världsbanken med massarbetslöshet nyfattigdom och misär för de flera och extrem rikedom för de få som följd, för att denna cancer skall kunna utvecklas måste först antingen sanktionerna få landet på knä och/eller en fullskalig anglo-amerikansk invasion och massvåldtäkt (som Jugoslavien/Serbien bl.a som utsattes för båda).
Ni borde snarast böja er ner på knä och kyssa George Bushs fötter för att han skonar erat arbetarparadis från storkapitalets profithunger.
Om ni har otur så kommer Obama släppa på blockaden och då kommer Kuba bli utsugna så som många afrikanska stater redan blir, iaf, enligt er logik.
Skicka en kommentar