I write as someone who served loyally in the Israeli army in the mid-1960s and who has never questioned the legitimacy of the state of Israel within its pre-1967 borders. What I utterly reject is the Zionist colonial project beyond the Green Line. The Israeli occupation of the West Bank and the Gaza Strip in the aftermath of the June 1967 war had very little to do with security and everything to do with territorial expansionism. The aim was to establish Greater Israel through permanent political, economic and military control over the Palestinian territories. And the result has been one of the most prolonged and brutal military occupations of modern times.* Jonathan Cook: Israel’s aim: To make the Gazan prison even more secure
And once the Gazan albatross is lifted from Israel’s neck, Mr Abbas and his West Bank regime will be more isolated than ever. Undoubtedly, the hope in Israel is that, with Gaza disposed of, the pressure will grow on the Palestinian Authority to concede in a “peace” deal yet more Palestinian land in East Jerusalem and the West Bank.
* Den israeliska journalisten Amira Hass: ”Mina föräldrar slipper höra folkmassan vråla i Colosseum”. Starkt och intressant.
Till och med innan språktvättomaten utvecklats till nuvarande sofistiska nivå blev mina föräldrar illamående av fraser som "kriget för fred i Galileen" eller "störandet av den allmänna ordningen", när den allmänna ordningen var ockupationen och störandet var motstånd mot den. När ordning innebär att förhindra palestinierna från att få vad judarna har rätt till och kräver.
Vilken tur att de inte är vid liv för att höra Ehud Barak och Tzipi Livni förklara att vi inte har någonting emot det palestinska folket, eller kabinettssekreteraren som förklarar att det inte förekommer någon humanitär kris och att det bara är Hamaspropaganda.
* KABOBfest: ”Ramallah pours on fuel as Gaza burns”. Intressant skildring från de intensiva demonstrationerna på Fatah-kontrollerade Västbanken, mot Israels blodbad i Gaza.
I left the house after Friday prayers with my mom, walking past Mahmoud Abbas' headquarters, the Muqata'a. The streets were filled, as they were last Friday, with hundreds of Presidential Guards, the Jordanian-trained, American funded security force of the PA (whom are repeatedly told during training that 'you are not here to fight the occupation'. They were clad in body armor, black tops, black helmets, balaclavas, fatigues, automatic weapons and batons. As I walked past, I thought of how pathetic these men were, heavily armed and armored, tasked with policing non-violent citizens, while in Gaza the men of the resistance were standing their ground against Israeli tanks, artillery, war planes, helicopters, warships and special forces. That observation is not lost on the vast majority of Palestinians, no matter their political affiliation
* Israel har medvetet beskjutit journalister. Flera skadade.
* Pierre Gilly: "Hamas är en gräsrotsrörelse".
* Mohammed Omar: "Gaza har gjort mig radikal".
* Jag brukar inte släppa igenom rasistisk propaganda här på bloggen och oftast inte länka till det heller. Men ibland kan det vara intressant i studiesyfte. På KABOBfest har de samlat en rad citat från israeliska bloggar angående massakern i Gaza. Den bild som framträder säger mycket om vad ockupationen gör också med ockupanten – avhumaniseringen av palestinierna är både en förutsättning för och ett resultat av ockupationen; den reproduceras i försvaret av övergreppen, såväl i som utanför Israel.
* Ett citat uppsnappat av Helena Duroj.
Etiquette:
Improper: Throwing a shoe at a war criminal and shouting, "Dog!"
Proper: Throwing bombs at babies and shouting, "Freedom! Democracy!"
Dartwill Aquila
Bloggar: Rawia1, Rawia2, Motbilder1, Motbilder2, Motbilder 3, Jinge1, Jinge2, Röda Raketer, Svensson1, Svensson2.
[DN1][DN2][DN3][DN4][DN5][DN6][SvD1][SvD2][AB1][AB2][Dagbladet1][Dagbladet2]
6 kommentarer:
Ali, som vänster och socialist, av vilken anledning länkar du till Mohammed Omars artikel i Expressen igår?
Sedan när är Khomeini någon som vi i vänstern kan ställa oss bakom? Min fiendes fiende är min vän antar jag, men Khomeini?
Det är fullständigt absurt, han massakrerade socialister och andra motståndsgrupper så fort han kom åt och här är du nu, tjugofem år senare och en före detta ordförande i Ung Vänster och du länkar till en fullständigt absurd artikel skriven av en enligt mig mediekåt författare som gång på gång vänder kappan efter vinden.
Jag, liksom många andra socialister, vill höra din förklaring till varför Omars artikel är läsvärd för oss, vi som - liksom tusentals före oss - med all säkerhet skulle dödas för vår socialistiska kamp av kära Khomeini.
Marx vänder sig i sin grav för fan.
Snart fan måste finnas gränser för vem som får kalla sig vänster.
Älskade det sista stycket, den ena parten kommer kanske få 15 års fängelse, och mördarna kommer undan..som vanligt.
Mer nödvändig läsning:
Jan Myrdal i Aftonbladet
Andrea,
Mohammed Omars artikel är intressant, för att den är intellektuellt utmanande samtidigt som den representerar en faktisk utveckling bland många, på grund av bland annat Israels agerande.
Jag känner till Khomeini. Och jag tycker att Omar huvudsakligen har fel i sin bedömning i den frågan - Khomeini var för övrigt egentligen inte särskilt intresserad av PLO:s kamp. Men det är likaväl intressant läsning.
Oavsett om man delar Mohammed Omars analys eller inte så är hans artikel i Expressen viktig läsning. Av just de skäl Ali redogör för.
Dessutom måste det sägas att Omars analys av Iran på alla sätt och vis är mer relevant än alla exil-iranska vänstersekters (varav "arbetarkommunisterna" är i särklass värst) radikalistiska och verklighetsfrämmande dravel.
Kan man inte begripa att en kulturkonservativ muslim, som förhåller sig till de reellt existerande förutsättningarna, oftast i praktiken är betydligt mer radikal än allsköns "socialistiska" grupper som bara förhåller sig till sina egna önskedrömmar så är man inte mycket till marxist.
Lästips:
Mohammed Omars blogg
Simon Fors,
jag tycker att Alis förklaring var tillräcklig. Jag håller fortfarande inte med honom, men jag förstår honom och respekterar självfallet hans inlägg.
Du däremot verkar tro att läsarna på "Esbatis kommentarer" av någon anledning låter illa komponerade och allmänt förvirrade kommentarer glida obemärkt förbi.
Du för dig med ord som "vänstersekter" och "radikalistiska" (vilket, om jag får upplysa dig om det, inte är ett ord. Den rätta formen är radikala vilket du använder dig av längre ner, men den gången med en positiv klang.)
Du argumenterar för att Omar är mer relevant som "kulturkonservativ muslim" men talar överhuvudtaget inte om Khomeini, och frångår därmed hela min kommentar. Jag undrar därutöver om Omar skulle hålla med dig om att vara kulturkonservativ.
Du drar alla exiliranier över en kam och talar inte om att exiliranier är en diversifierad grupp där alla åsikter och alla anledningar till exil finns representerade.
Du talar om "reellt existerande förutsättningar" men utgår enbart från Omars texter och blogg. Det är den enda slutsats jag kan dra då du inte refererar till några andra källor som understödjer Omars eller dina bilder av de "reellt existerande förutsättningarna".
Helt enkelt: du efterfrågar trovärdighet men ger inget som helst sken av att vara trovärdig. I synnerhet inte gällande din kunskap om Iran.
Där både du och Omar går fel är att ni, fördomsfullt nog, förutsätter att Irans befolkning är en enhetlig massa. Genom att utgå från opinionsundersökningar, vars trovärdighet jag inte bestrider, försöker Omar legitimera existensen av det rådande styret i Iran. Och det är ju så man gör i politiken, det görs ju mer eller mindre varannan vecka här i Sverige. Vi ska ju komma ihåg att också vår reella, existerande förutsättning i Sverige är tydlig: borgarna sitter vid makten. Det är också vad vi som vänster måste utgå ifrån.
Men ska en opinionsundersökning där Anders Borg anses vara den bästa ministern användas som underlag för att legitimera borgarnas fortsatta styre i Sverige? Självklart inte. Och det är ett svar som både du och Omar skulle ge när som helst.
Liksom vi som vänster och opposition – alltifrån autonoma till politiska partier - finns i Sverige, finns även vänster och annan slags opposition i Iran. Iranier är inte en massa, liksom inget lands befolkning är en massa. Om vi ska dra det där gamla jag-har-varit-där-kortet kan jag säga: jag har varit där, i Teheran närmare bestämt.
Således börjar vi äntligen närma oss kärnan i min första kommentar: varför ska vi som vänster, vi som feminister, vi som queer intressera oss för en artikel som förskönar Khomeini som under inga förutsättningar stod upp för oss? Ali gav som sagt ett tillräckligt svar, men du tillägger inga andra svar utom att du, enligt vad jag kan läsa, varken är vänster eller marxist.
Det finns andra motståndsrörelser i Iran som vi som vänster kan ställa oss bakom, i synnerhet vänsterrörelser.
Det finns bögar i Iran som vi kan stödja, du kan se dem hängas offentligt på youtube om du inte tror mig.
Att det finns reellt existerande förutsättningar någonstans (och det finns det överallt hela tiden) innebär inte att vi som marxister slutar kämpa inom och utifrån de förutsättningarna. Det vore att osynliggöra de grupper som dagligen för kamp inifrån Iran och som till skillnad från oss inte sitter trygga bakom datorskärmar.
Tack Ali Esbati för utrymmet.
Skicka en kommentar