onsdag, april 29, 2009

Staten, kapitalet och piraterna

Ungefär en gång i månaden kommer jag att skriva i Klassekampens ekonomispalt Kron og Mynt. Här är den första texten. (På svenska - i Klassekampen är den översatt till norska)
- - - - -

Min första dator var en Commodore 64 med bandstation – en sådan man kopplade till TV:n. Det följde med ett fåtal spel på kassettband, och fler hade jag, som barn till arbetslösa invandrare, inte råd med. När det visade sig att man kunde kopiera spel och därmed få tillgång till sådana som man kunde diskutera med andra, väcktes på ett helt annat sätt liv i datorn. Några år senare fick jag min första PC. Morbror, som var dataingenjör, köpte ut en begagnad. De flesta av de program som jag senare skaffade till var dock, förstås, piratkopierade.

Denna ungdomsbrottslighet – som kan ha påverkat min rättsuppfattning i senare år – bidrog också, tillsammans med Dire Straits’ Brothers in Arms på kassett, som jag spelat av, och skivor av Hoola Bandoola Band och Imperiet, som jag lånat på Tensta bibliotek, till min snikintegrering i det västerländska kulturarvet.


Det faktum att människor gratis kunnat ta del av datorprogram, musik och filmer motsvarar en enorm samhällelig välfärdsvinst, som ökat ju fler som delat med sig. Samtidigt har det blivit enklare att ta tillvara fler människors färdigheter och intelligens. Det har gett oss snabbare programutveckling, häftigare musik och ett bredare filmutbud att snacka om på lunchrasterna. Inte bara är det så att den som delar med sig av en låt, inte blir av med den själv. Värdet av den egna upplevelsen ökar, eftersom den nu ingår i en gemenskap. Ingen vill vara ensam medlem i en fan-club.

Piratkopiering och fildelning har också betytt mycket för produktiviteten i hela ekonomin, till exempel i de nordiska länderna, där den varit särskilt utbredd. Bred förtrolighet med operativsystem (Windows eller inte), ordbehandlare och e-post är till generell nytta – på samma sätt som fungerande infrastruktur. Så också med erfarenhetsbaserad öppenhet inför nya former för spridning av populärkultur (dataspel, mp3-filer). Det har skapat ekonomisk dynamik kring modern teknik. Om det hade varit nödvändigt för alla som ville använda en hemdator i början på 90-talet, att köpa all programvara – och alla spel! – till marknadspris, hade väldigt många låtit bli. Det hade gjort oss alla fattigare idag.


Nu lever vi dock under kapitalismen. Det innebär att sådant som är rationellt och välfärdsskapande kan bli ett problem. För även om informationsbaserad produktion till sin karaktär är samhällelig, ackumuleras den profit som strukturerar kapitalismen, privat.

Därför mobiliseras tid, pengar och statlig repressionsmakt för att trycka tillbaka produktionen i en kapitalistisk produktionsmall. Vi har sett det i de stora ansträngningar som läkemedelsföretag har gjort för att genomföra strikta patentregler. Och vi ser det när de amerikanska film- och musikbolag driver fram hårda domar i Sverige, mot The Pirate Bay (TPB) – en sajt som gjort det möjligt för fler att använda styrkan i fildelning.

Omsorgen om konstnärers och artisters inkomster är i det sammanhanget ett stickspår.


I ett kapitalistiskt samhälle måste förstås också de som skriver, musicerar eller programmerar, tjäna pengar på detta. Spänningsförhållandet mellan fritt skapande och behovet av lön, är inget som upphävs med ny teknik för att dela med sig. Det som blir lite svårare, är att ta betalt i den specifika form, som det är att sälja resultatet av sin andliga verksamhet paketerad till en vara med styckpris. Det finns redan idag en mängd olika modeller för att de som arbetar med konst, kultur och journalistik ska kunna få en ersättning, som kanaliseras både via offentliga medel (någon gemensamt bestämd budget) och via privata (folks plånböcker). Det finns konstnärsstipendier, museer (med och utan inträde), TV-licens, presstöd, donationer, reklamjinglar, författarföredrag och konserter. Och givetvis kommer nya former att uppstå, där marknadskrafterna fortsätter att utöva både en likriktande och en folklig kraft, och där det offentliga figurerar både som en samhällelig möjliggörare och som ett hot om byråkratisk trångsynthet.


Men i de motsättningar som uppstår kring patent och fildelning skymtar kanske tydligare än någonsin vad Marx skisserade 1859: ”Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa [produktions]förhållanden till fjättrar för desamma”. När staten och kapitalet sitter i samma båt, sjunkfärdig men välpansrad, kan det vara piraterna som slåss för rättvisan och framtiden.

11 kommentarer:

Anton sa...

Ja för vad är egentligen viktigast ur ett samhälleligt perspektiv: att en minoritet av artisterna (och bolagen) tjänar PENGAR, eller att flertalet får möjlighet att sprida samt ta del av KULTUREN? Eller om man vänder på frågan; är det viktigare att kulturutövare tjänar pengar än att folk kan ta del av deras alster?

Nu är det ju dessutom inte så att dessa alternativ står i motsättning till varandra eftersom de etablerade artisterna och bolagen fortfarande tjänar väldigt mycket pengar. Men om kultur är viktigare för kulturen än vad ackumulerandet av pengar är, ter sig åtgärderna som nu genomförs som ganska märkliga.

Ur ett liberalt perspektiv borde dessutom fildelningsfenomenet ses som den yttersta utövningen av fria marknadskrafter: När musikmarknaden inte längre förmås kontrolleras av ett bolagsmonopol sjunker rimligtvis värdet på Britney Spears, utan att den totala omsättningen för den sakens skull minskar, utan vilken istället sprids över ett större antal artister enligt nya, friare, beteendemönster (jmf The Long Tail).

Om det är musikens fortlevnad IPRED-påhejarna är oroliga för borde man väl istället förespråka en reglering av musikbranschen likt den som finns för andra kulturområden. Jag har t.ex. svårt att tänka mig att Operan skulle överleva enbart på skivförsäljning.

Tack för bloggen Ali. Du skriver beundransvärt, skarpsynt, kritiskt och intelligent!

Anonym sa...

Sällan har jag läst en så välformulerad omskrivning för stöld. Skivorna du lånade på biblioteket var inköpta.

Fredrich Legnemark sa...

10 print "Kopiering är ej stöld"
20 goto 10
run

Erik G. sa...

I am your slaave.
Esbati in i regeringen!

Staffan sa...

Property is theft.

Hugo sa...

Du skulle stannat vid din Commendåre Ali, det hade sparat mycket floskner och osakliga tillmälen till eftervärlden. Flytta till Nord Korea, varför bekymmra dig om all vår eländighet i väst?

En drömstat för er troende om Marxismens välsignelse.

Hampus Eckerman sa...

Ja, det viktigaste är självklart att artisten kan överleva på så pass dräglig nivå att han kan fortsätta producera alster. Samt att han känner sig motiverad till detta. Annars finns ingen kultur att dela.

*Därefter* är det självklart viktigast att folk kan ta del av de producerade alstren. Här blir det en kompromissfråga.

Min favoritförfattare, Edgar Allan Poe, dog urfattig. En av orsakerna var att folk tryckte upp hans verk, sålde dem och stoppade pengarna i egen ficka. Hur mycket större hade hans produktion varit utan pengabekymren? Svårt att svara på. Hur många verk vi gått miste om.

Fast jag har ett förslag på hur vi ska göra piratkopieringen laglig. Alla filer ni laddar ned bränner ni sen in på DVD. På DVD-skivorna betalar vi redan en extra avgift för piratkopieringen, vilket torde göra detta förfarande helt lagligt. Om upphovsrättsindustrin protesterar mot detta bör självklart avgiften tas bort.

Anonym sa...

Och sen gick Commodore i konkurs 1994 efter att 99% av alla spelföretag lämnat Amiga-marknaden. Mycket pga den extrema piratkopieringen. Så kan det gå.

El Gordo sa...

"Nu lever vi dock under kapitalismen. Det innebär att sådant som är rationellt och välfärdsskapande kan bli ett problem."

-Det dar ar ju inte sant. Protektionism av utdoende foretagsmodeller ar ju knappst kapitalistiskt.

"I ett kapitalistiskt samhälle måste förstås också de som skriver, musicerar eller programmerar, tjäna pengar på detta. Spänningsförhållandet mellan fritt skapande och behovet av lön, är inget som upphävs med ny teknik för att dela med sig"

-Exakt sa. Du kan ju nar du vill.

Anonym sa...

Anonym: Spekulationer. Commodore gick i konkurs 1994 när de blivit ordentligt omsprungna både pris- och prestandamässigt av PC och Mac. Piratkopieringen gynnade sannolikt Commodore, särskilt i försäljningen av C64.

Thomas Tvivlaren sa...

"Spekulationer. Commodore gick i konkurs 1994 när de blivit ordentligt omsprungna både pris- och prestandamässigt av PC och Mac. Piratkopieringen gynnade sannolikt Commodore, särskilt i försäljningen av C64."Exakt! C64-scenen är för övrigt livkraftig mycket tack vara kopieringen som koncept. Hemskt, om man betraktar det ur perspektivet att det är först och främst nyttan för producenten som skall prioriteras. Fantastiskt, om man ser det ur konsumentens perspektiv!