torsdag, september 03, 2009

Statsbärande PR

[Min krönika i veckans Flamman]

Problemet kunde ha förefallit svårartat. Moderaterna gick till val på att sätta jobben främst. Resultatet är massarbetslöshet. Man tjatade hål i huvudet på folk med prat om ”ansvarsfull” finanspolitik – nu lånas pengar upp för att omedelbart slussas till de rika med skattesänkningar. Man skulle föra en politik för tillväxt – resultatet är rekordstort BNP-fall.

Att försöka argumentera och förklara sig ur situationen vore en svår lösning. Den enkla lösningen hittades som vanligt av Per Schlingmann: låtsas som att det inte hänt, proklamera nya absurditeter. En partistämma regisserades för ändamålet i Västerås. Det gick vägen.

Från talarstolen berättade sagofarbröder gamla historier med nya vändningar. Littorin, som kört a-kassan i botten, talade empatiskt om arbetslöshet och underströk att ”varenda kotte kommer att behövas”. Anders Borg som kört landets ekonomi i botten sa att Sverige kan bli bäst i världen på återhämtning (tolv procent arbetslöshet 2011 enligt prognoserna). Och Reinfeldt som chefat över hela skiten utropade Sverige till ”föregångsland”. Till Ekot levererades managementfloskler: ”vi kan aldrig stå still, vi kan inte blicka bakåt […] Den moderna politiken handlar om att vara i rörelse, att utvecklas med de samhällsproblem som vi försöker lösa”. Hur det skulle bli med samhällsproblem som man försöker skapa, framgick inte. Men tyckarkåren diskuterade ivrigt fållar och veck på Kejsarens nya kläder.


Moderaterna ägnar sig åt politisk innovation i ett nytt landskap. Den bortskurna kopplingen mellan materiell verklighet och politisk retorik är inte bara taktisk – den är en fundamental aspekt av samtida högerpolitik. Nyligen konstaterade Markus Uvell, opinionsanalyschef i Svenskt näringsliv, klarsynt och upprymt att finanskrisen inte gett något genomslag för vänsterpolitik. Det handlar inte om Mona Sahlin, skrev han, utan ”om en kris för själva föreställningen att politiker med någon precision kan styra ekonomin”, driven av ”luttrad vardaglig skepsis mot vad som går att göra åt eländet”.

Det är i själva verket en god beskrivning av borgerlig hegemoni. När de politiska beslutens räckvidd i decennier begränsats – genom privatiseringar, utförsäljningar, normpolitik och EU-medlemskap – så har det också påverkat synen på det politiska systemet som sådant. Färre människor uppfattar helt enkelt att beslut som rör den ekonomiska politiken – djupare sett beslut som påverkar samhällsutvecklingen i någon bestämd riktning – kan avgöras i allmänna val.


I det läget blir medial själviscensättelse med surrealistiska drag partipolitikens kärnverksamhet. Det är i denna utveckling som flera av Europas högerpopulistiska partier navigerar sig till framgång. När de ekonomiska stridsfrågorna till synes avförts från dagordningen kan de skriva ut reaktionära recept som systemkritik. De ”nya” Moderaterna eftersträvar en ”statsbärande” variant av samma position.

Mot det behöver arbetarrörelsen och vänstern ha en egen berättelse. En som kan skapa identifikation, hopp och framtidstro. En berättelse om att det ska bli bättre – inte mindre dåligt. Att det finns ett samhällsprojekt som ska förverkligas, inte (bara) en myndighet som ska utreda(s). Men den berättelsen kan, till skillnad från moderaternas, knappast berättas uteslutande genom de mediala språkrör för vilka det politiska spelets ramar sätts av riksdagens budgetprocess och som bara kan ta i klassbegrepp med ironiska skyddshandskar. Den kräver samtal och organisation. Det kan förefalla utopiskt att få till. Men börjar man inte i valrörelsen, kan sagofarbröderna och deras intressekamrater vila lyckligt på makten i alla sina dagar.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Fan Ali. Du är begåvad. /Anton Stillesen

Anonym sa...

Hur kommer det sig att ert gäng inte lyckades minska arbetslösheten när hjulen snurrade som fortast 2005-2006?

lasse sa...

Om vi får tro Sahlin så är regeringen Perssons ekonomiska politik ett ideal, kommer V att medverka till att man för samma katastrofala ekonomiska politik som Persson gjorde när han tog över det ekonomiska rodret efter den förra borgerliga regimen?

Varje gång en sk vänster regering tagit över efter en borgerlig, 1982 och 1994 har vi fått ännu mer högerpolitik än vad de borgerliga förmådde.

Ante sa...

Men vad gör det att oppositionen suger när alliansen är sämre?

Får mig att tänka på följande pärla:

http://www.youtube.com/watch?v=yyIfgFjoLTw

Bosse sa...

I sanning vacker retorik som kan tävla med den nya arbetarmoderatretoriken. Tyvärr har inte vänstern nåt trovärdigt alternativ att erbjuda. I alla fall har inte jag sett till något. En framgångsrik vänster kräver en blomstrande marknadsekonomi. Det är ur den som rikedomen kan fördelas någorlunda rättvist. Nu kantrar ekonomin över till Asien och Västerlandets forna storhet riskerar att förvandlas till en rostig SAAB. Vänsterns dilemma är djupt känd. Några bra svar på framtidens politiska frågor ser jag inte till. Sverige har oturen att inte, som Norge, vara ett rikt oljeland. Men oljan i Nordsjön sinar. Återstår den norska laxen, men den har blivit sjuk i hjärtat.
Min egen version av arbetarrörelsen utveckling finns att läsa här under rubriken "Chockdoktrinen i praktiken:
http://blogg.passagen.se/millimetervagor/date/20090414

Bästa hälsningar
Bosse

Svenne Banan sa...

Träffande analys Esbati.

Man kan ju se detta drivet till sin spets i Italien med sitt "tuttar och skådespel" á la Berlusconi. Där behövs ju inte ens längre glassig framtidsoptimistisk retorik eller bekymrade ögonbryn för att nå politisk framgång hos massorna, ett oljigt inställsamt smajl räcker så väl.

I Sverige är vi väl inte riktigt där än, utan här gäller än så länge "hundvalpsögon och ministermustascher för folket".
De nya svenskarna som röstar på det nya arbetarpartiet verkar mysa gott hemma i ikea-sofforna.
Det sovande folket var det visst...

lasse sa...

Man måste ändå ge Alliansen viss kredit för att de för den borgerliga regeringstraditionen vidare. Borgerliga regeringar har faktiskt en aning ”otur” och kommer till makten när det inträffat internationell lågkonjunktur. De har också varje gång lyckats med konststycket att landet klarat sig sämre än OECD snittet i BNP-tillväxt (nåja tillväxt är väl inte riktigt rätt ord) under borgerlig regim.

Även denna gång verkar man lyckas man med detta, enligt prognoserna för 2009 så ligger man klart under OECD snittet med större minus siffror, men än finns det tid kvar man kan press det ännu mer, den keltiska tigern och baltstaterna lägger ännu ”före”. Regeringens Bildts rekord med hela tre år i rad av fallande BNP lär nog bli svårt att slå men man kan sikta in sig på att göra ett rekord med största fallet på ett år.

Allt är alltså som vanligt med borgerlig regim, stämmer inte verkligheten med kartan gäller kartan.

Anonym sa...

jag säger som den gode Esbati: det är bara att köra hart:

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\09\07\351381&sectionid=Ettan

V kommer att förintas i september 2010. Ohly sparkas, Esbati förskjutas ännu längre bort fran partitoppen och det kommer skrikas efter det gammla vägvalvänstergänget.

Anonym sa...

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\09\07\351381&sectionid=Ettan