Berlusconi har lamslagit Italiens vänster - ett arbete som fått god hjälp av socialdemokratin och vänstern själv - och regerar med en modern maktstrategi baserad på mediedominans, rasistisk hets och repression.
Aftenposten har i dag ett reportage om Italiens papperslösa, som hålls längst ned i samhällshierarkien:
Fordi Sabrina ikke har oppholdspapirer, blir hun sendt til interneringssenteret utenfor Roma. Barna havner på barnehjem.De papperslösa utgör under tiden de befinner sig i landet en tacksamt "flexibel" arbetskraft i ekonomins utkanter. Samtidigt fascistiseras samhällsklimatet. Europeisk borgerlighet löper ett varv till i täten.
Når politiet oppdager ulovlige innvandrere, blir de sendt til slike sentre. Der blir de identifisert og så sendt ut av landet. Ifølge de nye sikkerhetslovene kan de papirløse holdes innesperret i opptil et halvt år uten dom.
[...]
Leger, lærere og offentlig ansatte har fått påbud om å melde fra til politiet hvis de oppdager folk uten oppholdstillatelse, og for å føde på et sykehus må man legge frem dokumenter som viser at man har lov til å oppholde seg i landet. Barn av papirløse får ikke lov til å gå på skole eller tilgang til helsehjelp.
Läs reportaget. Läs också bloggen Pen to Paper som konstaterar att Berlusconis politik tar livet av tusentals kvinnor.
3 kommentarer:
Lag och ordning är inget som flummvänstern gillar märker jag, all heder till Berlusconi, Bossi och Fini. Italien visar vägen.
Jag har problem med folk som säger saker i stil med "all heder åt".
När man minst anar det brukar det rycka okontrollerat i vänsteramen på såna människor av nån anleding.
Varför så ofta rikta blicken ner mot kontinenten Ali, när samma rasism sprids som maskrosor i Sverige?
Varför kommenterar du inte de övergrepp Migrationsverket med polisiär hjälp och socialdemokraternas goda minne begick mot de apatiska barnen?
Hur de med fysiskt våld drev ut dem ur landet med tvångströjor och lugnande medel.
Det är lätt att bli hemmablind och tänka att hemlandet trots allt är den sista utposten för rättvisa, frihet och solidaritet. Vi har ju LAS, vi hade ju Mys-Persson, vi har ju The Great Fucking Ombudsman.
Tvärtom är vi mitt uppe i och ibland i framkant för detta som du kallar "fascistisering", där utgör parlamentets stenväggar inget skydd. Tvärtom. Inte heller Sveriges illusoriska självbild som "jämställdhetens högborg"
Jag upplever snarare att på kontinenten är man ofta mer tolerant mot "avvikare" etniskt såväl som religiöst/kulturellt eller sexuellt - i alla fall folkets bemötande.
Om vi pratar om respekt och normalitetens gränser ifrån folket betraktar jag Sverige som ett slags gigantiskt Gated Community som istället för i soliga Kalifornien hamnade i Norden.
Skicka en kommentar