måndag, april 26, 2010

Raka vägen till nederlag 2011/2013?

Det rödgröna samarbetet i Sverige har på flera sätt inspirerats av motsvarande samarbete i Norge, här mellan Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstreparti. Samarbetet - som innebar att socialdemokraterna för första gången i modern tid gick till val på en koalition - ledde till valframgång 2005, och koalitionen lyckades behålla regeringsmakten 2009. (Den bredare politiska strategin, och fackföreningsrörelsens avgörande roll i den, är beskriven i Aron Etzlers läsvärda bok Trondheimsmodellen).

2011 går Norge till kommunalval och opinionsläget ser illa ut för de rödgröna. Har luften gått ur samarbetet eller kan de rödgröna återta det politiska initiativet, åtminstone till de nationella valen 2013?

Om detta skriver Asbjørn Wahl, ordföranden i organisationen For Velferdsstaten en mycket intressant artikel, som också bör läsas av svenskar intresserade av det rörgröna samarbetets kort- och långsiktiga framgångsmöjligheter. Så här avslutar Wahl:
Lærdommene fra 2001 og 2005 tilsier imidlertid at det kun er gjennom at den rødgrønne regjeringa presses til venstre igjen, at vi kan ha noen mulighet til å gjenerobre politisk initiativ, entusiasme og en virkelig ny kurs. Det er derfor grunn til å kreditere Sps ledelse for at de så offensivt støtter det folkelige opprøret som nå utvikler seg mot regjeringas sykehuspolitikk. Det er den pågående høyredreiningen som kan spre så mye maktesløshet og politisk apati, at landet legges åpent for Høyre/FrP-flertall i 2013. Sånn sett bærer regjeringa et tungt politisk ansvar. Fagbevegelsen sitter med nøkkelen til å hindre dette.
Läs hela!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Var det inte så att den norska vänsteralliansen bara lyckades behålla makten tack vare norska valregler, som gjorde att man fick fler mandat trots färre röster? Lite som Bush/Gore 2000.

Så valsegern 2009 kanske inte var ett tecken på att norska folket mangrant stod bakom politiken.

Tankesmedjan Det sovande folket och Den konspiratoriske lille mannnen sa...

Mycket bra bok. Jag vill instämma i Alis rekommendation! Aron är bra!

Ali Esbati sa...

Nej, de rödgröna har aldrig haft "mangrant" stöd. Det torde vara sällsynt i demokratier.

Norska valregler är ungefär som svenska, det vill säga man har ett proportionellt valsystem med utjämningsmandat och spärr på 4%. Det som skiljer från Sverige är att spärren i Norge bara gäller utjämningsmandat, det vill säga att direktmandat kan man få även om man inte når upp till 4%. Det fick exempelvis partiet Venstre, som dock inte nådde spärren och därför inte fick utjämningsmandat. De tre rödgröna partierna fick fler röster än de oppositionspartier som klarade spärren, och alltså majoritet av mandaten, också med Venstres direktmandat inräknade.

(Frp och Høyre tjatar ibland om det geografiska tillägg som ger de nordliggande fylkena något fler mandat än vad som hade varit fallet om man gick på direkt proportionalitet, men det är alltså så att man utjämningsmandaten kommer man sammantaget mycket nära full proportionalitet. Det som ändrar proportionaliteten är spärren, precis som i Sverige).

bobby d sa...

En röd-radikal treenighet i Danmark, vad tror du om den?