torsdag, augusti 12, 2010

Ojämlikhet och kris x 3

I veckans nummer av Klassekampen har jag skrivit om extrema chefsbonusar, och om det självklara men i mainstreamekonomisk debatt sällan diskuterade faktum, att fördelningen av inkomster och förmögenheter inte bara är ett utfall av ekonomins funktionssätt utan också fundamentalt bestämmande för vad som görs och hur det görs.
Tre amerikanske forskere presenterte nylig en undersøkelse om sammenhengen mellom høye lederlønninger og det de kaller «meanness» i organisasjoner (altså å drive på en «slem» eller uetisk måte). Selskaper med høye lederlønninger og bonuser er signifikant mer tilbøyelige til for eksempel å ha en fagforeningsfiendtlig virksomhet, bryte med arbeidsmiljøbestemmelser og underfinansiere pensjonsforpliktelsene sine i betydelig grad (i USA er pensjoner sterkt knyttet til bedriften). Resultatene gjelder også når man kontrollerer for andre faktorer, som størrelsen på bedriften. Forskerne har også utført et enkelt eksperiment, der den som får spille sjef i en spill får ulik informasjon om sin egen og de ansattes lønn. Ved store lønnsforskjeller var sjefene betydelig mer tilbøyelige å sparke sine ansatte når de fikk den muligheten.

Dette er ikke noe særlig overraskende resultat. Som forskerne påpeker, finnes det en omfattende litteratur om hva som skjer ved stor maktasymmetri i profesjonelle relasjoner. For eksempel øker disposisjonen for at overordnede overser individuelle ulikheter hos underordnede og betrakter dem mer stereotypt. Samtidig er det nettopp denne maktasymmetrien de store lønnsforskjellene bidrar til.
Läs gärna hela.

I krönikan nämner jag som hastigast att den allt skevare inkomstfördelningen varit en starkt bidragande faktor till den ekonomiska krisens förlopp. Också detta har varit eller är åtminstone ganska uppenbart, men bland ekonomer är det först nu som några fler börjar få upp ögonen. En bra redogörelse återfinns i artikeln ”How soaring inequality fuelled the crash – The other case against inequality”, av Stewart Lansley.

Han beskriver de mekanismer varigenom de dramatiskt vidgade klyftorna, där de allra rikaste kraftigt har dragit ifrån, har påverkat makroekonomiska faktorer. Ojämlikhet påverkar den effektiva köpkraften negativt och har kompenserats genom växande låneberg. Ojämlikhet har också bidragit till finansiell uppbyggnad och i dess spår systemrisk. Den har även ökat efterfrågan på parasitär, välståndsförstörande finansiell akrobatverksamhet. Den har bidragit till korruption och destruktiva reformer i kapitalismens periferiländer i beroendeställning. Och den har via finansialiseringen bidragit till underutveckling i många andra delar av realekonomin.

Lansey påpekar likheterna med det sena 20-talet:
A similar mechanism was at work in the build-up to the great recession with, in the United States, a great surge in the distribution of wealth and in the volume of speculative loans during the 1920s. As Professor Robert Wade of the London School of Economics has pointed out, ‘90 per cent of taxpayers had lower disposable income in 1929 than in 1922 while the top 1 per cent increased their disposable income by 63 per cent and corporate profits rose by 62 per cent... rising profits went into real estate and stock markets. The stock market boomed – until October 1929

[…]

The global distribution of wealth today is almost as uneven as it was in the 1920s. And its speculative element and impact has been accentuated by both greater leveraging and the rise of an avalanche of footloose capital owned by the world’s nomadic super-rich. The combined wealth of the world’s richest 1000 people is almost twice as much as the world’s poorest 2.5 billion.
Läs hela!

Slutligen vill jag tipsa om en utmärkt artikel av den franske ekonomen Gérard Dumenil. Den är från Le Monde Diplomatique, här i norsk översättning. Han skriver om ”de bortskämda löntagarna” under nyliberalismen. Det återknyter till det ämne jag tar upp i den förstnämnda krönikan – elitens löner och bonusar.

Han drar mer tydligt politiska slutsatser av situationen och betonar snarare skillnaderna mellan situationen idag och 1929. Vilka sociala allianser är möjliga och troliga i dagens krissituation? Man behöver inte köpa prognoserna fullt ut, men analysen är mycket läsvärd. Och bilden som framträder viktig att ha klart för sig: inte bara har överklassen stuckit iväg med massor av pengar genom bisarra finansiella aktiviteter – de har också deformerat och pajat ekonomin mer allmänt.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken jävla skit du skriver. Är du stolt över denna rappakalja? Sorgligt.

Hugo

Simsalablunder sa...

Titt som tätt gnyr Hugo och kräver att bli sakligt bemött.
Med det mästerliga inlägget 11:54 em visar Hugo återigen varför det är ett rättmätigt krav.

Fredrik sa...

Vem är Hugo? Vem bryr sig?

Simsalablunder sa...

Aldrig har så mycken djuphet samlats under ett par buskiga ögonbryn som under Hugos, därför skall vi bry oss.

Anonym sa...

Hugo verkar vara en liten vanlig, förmodligen även ur professionell synpunkt något misslyckad, dagdrivande nyliberal rättshaverist. Naturligtvis uppfyllt av inverterad klasskamp, och pojkrummets bilder på Per Ahlmark och Maggie Thatcher hänger väl kvar. Kan man tro.. ;-)

Således varken något att bry sig om eller ens speciellt orginellt.

Pelle sa...

Ali du var mest lik mig på valpejl! Tydligen är jag inne på din blogg alltför ofta... Egentligen var det Åsa Hagelstedt som var min bästa match, men hon är tydligen inte på valbar plats (1-5).

Simsalablunder sa...

Stewart Lansleys text är förbaskat läsvärd. Tack för den länken Ali.
"De andra skattebetalarnas förening" är en bra idé också.

Anonym sa...

Hej Ali

har du några planerade föredrag den närmaste tiden?


Kent

Ali Esbati sa...

Hej Kent,

Det blir väl inte så mycket föredrag just den närmaste tiden. Mer andra typer av valrelaterade framträdanden. Men 4/9 ska jag prata på den här tillställningen:

Vänsterns ekonomiska kritik
Finns det alternativ?

Seminariet vill ge en förståelse för ekonomiska samband, förklarar några grundläggande fakta om hur samhällsekonomin
fungerar och granskar myterna i de marknadsliberala
ekonomiska teorierna.

Ali Esbati
ekonom, riksdagskandidat (v)
Går igenom kritiken av de liberala ekonomiska modellerna och den ideologiska roll de kommit att spela.

Mikael von Knorring
politisk sekreterare på riksdagskansliet (v)
Utgår från ett alternativt synsätt och visar på andra möjligheter
att använda våra gemensamma resurser, konkretiserat
med exempel från Vänsterpartiets budgetförslag; om finansieringen av välfärden som en samhällsekonomisk investering,
hållbar utveckling mm.

• Lördag 4 september, kl 12.30-16.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Fri entré

Anonym sa...

Det låter för bra för att missa! Kul att det är lite längre också. Vad är det för valrelaterat då. Det kanske inte är klart?




Kent

Ali Esbati sa...

Jag kommer att vara ute massor på torgmöten och i valstugor och sådant runt om i stan. Och så ha en del debatter. En del kommer jag nog att annonsera här, men inte allt.

Ali Esbati sa...

Och kul om du kommer dit 4/9.