söndag, september 19, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Twitter
Om mig
- Ali Esbati
- "Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor" /Antonio Gramsci
Bloggarkiv
Bloggvänstern
Aktuellt just nu
Kolla in Manifest Tidsskrift!
Tidigare inlägg - 10 tips
- Fatwa om yttrandefrihet
- Två snabba och slutet på efterkrigstiden
- Alla hjärtans värld
- Några ord om jämviktsarbetslöshet, modeller och prognoser
- I de vita liberalernas värld
- Vanliga människor som lyfter sig tillsammans
- L'ancien régime - nu i Sverige
- 1,5 miljoner
- Israel som apartheidstat
- Svenskt Näringsliv - vi fattar ingenting
Andra bloggar
- Ung Vänster
- Alliansfritt Sverige
- Approximation - Erik Bergs välskrivna och skarpa
- Storstad - faktarikt och folkbildande med Marika Lindgren Åsbrink
- Av månsken växer ingenting
- Motbilder - matnyttig informationskälla
- Jonas Sjöstedt
- ID: Pelaseyed - cool iranier om zooifieringen av det annorlunda
- Anna Wester - initierat om Palestina
- Röda Raketer!
- Hans Linde (v)
- Johan Sjölander - sympatisk sosse med bra politisk kompass
- Motvallsbloggen - Kerstin Berminge
- Det progressiva USA
- Foto-Lasse
- Helena Duroj - poet, pedagog, programkommissionär
- Isobel Hadley-Kamptz - liberal
- Erik Svensson - Biology and Politics
- Anders Svensson - vettig trotte från Göteborg
- The Badlands Hyena Vomit Titbits - lysande satir
- My dad read Kirkegaard
- Homo Politicus
- Knut Lindelöf
3 kommentarer:
En ny revolution är på gång på bröderna Castros ö. En halv miljon statsanställda ska avskedas inom ett halvår – en tiondel av Kubas arbetskraft. Istället öppnar staten för privat småföretagande, privata kooperativ och större löneskillnader – allt för att skapa nya jobb.
Det må være en av verdenshistoriens største nedbemanninger det som nå skjer på Cuba. Innen april neste år skal en halv million, eller ti prosent av alle statsansatte, få sparken. Og i løpet av litt lengre tid skal en million ansatte bort. Financial Times har i en interessant serie artikler de siste dagene beskrevet hvordan realitetene gradvis er i ferd med å gå opp for lillebror Raul Castro. I en portrettartikkel lørdag om lillebror Castro som nå er president, skrev Financial Times at:
"...the 79-year-old is now more likely to go down in history as the man who tried to save Cuban communism from itself – by turning to capitalism. This week the government announced it is to shed 500,000 workers, who will instead have to become self-employed or start co-operatives in just six months. As Raúl said: “We have to erase forever the notion that Cuba is the only country in the world in which people can live without working.”
Et ganske dramatisk skritt i denne tilsynelatende demonteringen av sosialismen er at 500 000 ansatte i den cubanske staten vil få sparken innen april neste år. Det cubanske arbeidsmarkedet er unektelig noe spesielt, hele 85 prosent av alle som jobber, omlag fem millioner mennesker, er ansatt i staten. Det betyr at ti prosent av alle ansatte i staten skal få sparken før april 2011, og i følge The Economist og Aftenposten er planen et en million i løpet av kort tid må finne seg ny jobb. Noen vil få andre jobber i staten, men de fleste må finne seg noe annet å gjøre.
Men hva skal man egentlig gjøre hvis man ikke jobber i staten? Sosialisme innebærer jo at det ikke er noe rom for å skape fortjeneste gjennom å organisere bedrifter som bygger opp et overskudd som så kan investeres i ekspansjon eller ny virksomhet. Kapitalistiske virksomheter finnes ikke. Det har bare vært tillatt med selvstendig næringsdrivende innenfor noen få avgrensede yrker, som for eksempel palmeklipping og leketøysreparasjon. Selv hamburgerbarer og butikker har vært statlige siden 1968. Privat sektor er derfor svært liten og omfatter under 600 000 personer, der flertallet av disse er fattige bønder. Bare 143 000 er selvstendig næringsdrivende. Det blir derfor en dramatisk omveltning når hundretusener av personer nå skal ut og skaffe seg jobb i en privat sektor som ikke finnes.
I et land som også har begrenset erfaring med entreprenørskap, i hvert fall på en legal måte, kan dette vise seg å bli svært krevende. På den annen side kan ikke ting bli verre enn de er nå. Dersom myndighetene åpner opp for varehandel og tjenestesalg i privat regi, utnytter den kapitalen eksilcubanerne i USA har til å bygge opp nye private bedrifter, og samtidig blir åpner for handel mellom private bedrifter på Cuba og private bedrifter i USA, så kan jo dette vise seg å være begynnelsen på slutten for sosialismen på Cuba. Eller som The Economist skriver:
"Many Cubans have long supplemented their paltry state wages of around $20 a month with illegal private enterprise in the large black economy. But the reforms will widen the already evident income disparities in Cuba. And they will weaken the state’s grip over the lives of Cubans. “One day, we might well look back on this as the perestroika moment”, says a Western diplomat in Havana."
Åh herregud!
Jag som trodde att du sparkat ut denna sinnessjuka norska sionistgalning för gott härifrån.
Om du nu måste ha med skiten, sätt idioten tillsammans med andra galningar i en karantärsavdelning för impotenta dårar.
30 procent av barnen i Malmö är fattiga, enligt Rädda Barnen, i Rosengård är det 68%. Situationen har naturligtvis förvärrats med det som Ohly nämnde i videoinslaget. Men det var inte mycket bättre före Alliansen, siffrorna var ungefär de nämnda. Definitionen ryms väl inom den amerikanska definitionen av barn som lever under sk "food insecurity", Malmö skulle hamna överst i toppligan jämfört med de värsta amerikanska delstaterna.
18 år med en ekonomisk politik som tillber de nyliberala ekonomimodellerna där jämviktsarbetslöshet (NAIRU) är ett av de viktigaste påbuden sätter förstås sina spår, folk blir utslagna och sjuka av en sådan politik. Det är behjärtansvärt av Ohly att stödet till de som blir utslagna av en sådan politik ska vara bättre än vad högern vill. Men själva grundbulten i den politik som cementerar den ordning som slår ut folk har han svurit sin tilltro till, tvingad av S och Mp för att få var med. Överskottsmål, budgettak och självständig Riksbank som i lagstiftningen är helt förberedd för eurointrädet. En Riksbank som det moderata bunkergänget från 90-talet fått monopol på av S-regimer, en mycket märklig ordning, Heikensten, Bäckström och nu Ingves är sprungna ur denna bisarra konstellation.
Den nämnda frivilliga ekonomiska tvångströjan har sin grund i nyliberal konservativ ideologi (som Sahlin i sin bok påstår vara Socialdemokratisk) . själva fundamentet är antidemokratiskt (med tunn förment ekonomivetenskaplig fernissa). Iden som det öppet diskuterades när självständig RB skulle införas vara att RB:s "expertis" skulle vara en överprövning av de demokratiskt valda politikerna. Samma sak med överskottsmål och budgettak, de demokratiskt valda måste ta på sig en tvångströja för annars kommer de att handla oansvarigt populistiskt. Våra politiker har själva satt på sig dessa tvångströjor, pådrivna av nyliberal antidemokratisk propaganda.
Den demokratiska ordningen är förstås inte perfekt, men att de demokratiskt valda ombuden skulle bete sig som oansvariga vettvillingar med ekonomi finns det knappast något belägg för under de knappt 100 år som vi haft demokrati. Att de skulle bjuda över för att "köpa" väljare finns det knappast något realt belägg för, snarare tvärt om är de mer än villiga att sätta tagelskjortan på folket för att visa sig "seriösa" och "ansvariga".
Varför skulle jag lita på dessa politiker som inte litar på sig själva och sätter på sig frivilliga tvångströjor för att annars tror de att de kommer att löpa amok och bete sig som oansvariga vettvillingar?
Skicka en kommentar