"Gratis för staten"?

I dag har Konjunkturinstitutet som många gånger förr gjort sin fair share av valarbete för högeralliansen. Detta genom ett medieutspel om att RUT-avdraget ”inte kostar något”. Detta rapporteras förtjust i pressen. DN går längst genom att till och med droppa ”KI:”. Det heter kort och gott: ”Rutavdraget gratis för staten”. Detta har nu börjat vevas runt av högerns debattörer och så kommer det att vara fram till valet och möjligen där bortom.

Detta har dock ganska lite att göra med vad RUT-avdraget faktiskt kostar staten och samhällsekonomin.

I skrivande stund finns det ingenting på Konjunkturinstitutets hemsida som liknar några nya beräkningar. Det man dock kan utläsa en bit ned i vissa av nyhetsrapporterna är detta:

Exakt hur många jobb som skapats är det ingen som vet, eftersom det ännu inte gjorts någon oberoende utvärdering. KI anser dock att de tidigare beräkningarna fortfarande är rimliga.

Det finns alltså ingen ny empiri om antalet jobb som eventuellt tillkommit på grund av reformen, som föranleder utspelet. Det är ”de tidigare beräkningarna”, som KI har funnit för lämpligt att påminna om så här tio dagar före valet.

Vilka är då dessa tidigare beräkningar? Jo, det är en modellbaserad studie som Konjunkturinstitutet gjorde på uppdrag av Almega och Svenskt Näringsliv, för övrigt till en kostnad av närmare tre hundra femtio tusen kronor. I studien gör man ett antal ganska långtgående antaganden, och så sammanför man den modell som bygger på dessa antaganden, med i sig osäkra och omdiskuterade utvärderingssiffror från Finland, och estimerar därmed de statsfinansiella effekterna i Sverige.

Jag skrev ganska utförligt om KI:s studie när den kom 2005. Läs gärna! Det måste påpekas att den bygger på att svart arbete i stor utsträckning ersätts av vitt, att hushåll som köper tjänsterna ökar sitt eget arbetsutbud och att de som tar RUT-jobben annars skulle ha stått utanför arbetsmarknaden, på grund av att de har ”lägre produktivitet än genomsnitt”. Alla dessa antaganden är behäftade med mycket stor osäkerhet. Detta var dock inget som journalistkåren brydde sig särskilt mycket om.

Almegas starkt påkostade, långsiktiga arbete fick som bekant resultat och nu har vi haft en ordning i fyra år där bättre bemedlade hem genom statskassan får rabatt på sina privata hembestyr. En regressiv omfördelningspolitik genom aktiv användning av statsapparaten – den nya högerns signum.

Låt oss konstatera några saker här bara: Det vi vet är att staten skriver av skatteinkomster på i storleksordningen 100 miljoner kronor i månaden. Staten har alltså kostnader på över en miljard kronor för RUT-avdraget. Som Roland Spånt tidigare har påpekat skulle man med rimliga antaganden (i alla fall minst lika rimliga som KI, får man lägga till) ser att kostnaden för nya arbetstillfällen inom sektorn kommer upp i runt 800.000 per nytt jobb. Det är förstås fullt möjligt att tänka sig bättre sätt att utnyttja dessa pengar. Mycket konkret kan vi se att personalstyrkan inom vård, skola och omsorg har minskat med över 33.000 personer de senaste fyra åren. Behoven är helt uppenbart stora inom dessa områden, så uppgifter skulle inte saknas om resurser dirigerdes rätt. Det är i det läget en rätt annorlunda prioritering att bjuda privata hushåll på halva kostnaden för städning hemma.

Om man vill insistera på att resultaten i modellen drivs av att hushållen själva pungar ut med en lika stor kostnad som de annars inte hade använt till jobbskapande åtgärder, kan man möjligen fundera på om det då inte snarare finns ett tydligt utrymme för att höja skatten i de högre inkomstskikten.

Slutligen: detta är inte första eller sista gången. Det här är något som sker systematiskt när ekonomiska modeller a la KI används. Med grundantaganden om att skatter är hämmande för ekonomisk aktivitet och med en platt, asocial förståelse av ”arbetsutbud”, kommer man att komma fram till de här resultaten nästan hur man än vrider och vänder på saken och spär på med till synes avancerad matematik. Det är något annat än att faktiskt undersöka och analysera verkligheten (vilket KI också gör i andra sammanhang, när de samlar in data till sin konjunkturbarometer, till exempel).

För den intresserade tipsar jag om en gammal genomgång av begreppet ”jämviktsarbetslöshet”, som utan vidare används i just KI:s analyser av och rekommendationer om lönebildningen.

I sammanhanget vill jag också tipsa om en motion från vänsterpartiet om att KI bör läggas ned, med hänvisning till det regering själv sagt om behovet av att minska myndigheternas opinionsbildning. I motionen sägs bland annat:

Den roll som konjunkturinstitutet på senare tid har tagit sig, som opinionsbildande kommentator av politiska förslag och beslut, genomförs utifrån ett strikt marknadsliberalt nationalekonomiskt perspektiv. Ett särskilt anmärkningsvärt område är myndighetens upptagenhet med begrepp som jämviktsarbetslöshet, vilket står i bjärt kontrast till synen på arbetslöshetsbekämpning som den ekonomiska politikens viktigaste mål. De prognoser som myndigheten gör om den framtida ekonomiska utvecklingen vilar tungt på modeller som är, och syftar till att vara, kraftigt politiskt laddade, utan att detta problematiseras. Det är modeller som regeringen följer i sin definition av full sysselsättning. Konjunkturinstitutet framstår mot bakgrund av detta som ännu en vakthund för en nyliberalt inspirerad ekonomisk politik.

Vi har alltså sett ytterligare ett exempel på det idag. Det borde fler än Vänsterpartiet börja inse. Det är viktigt att vi istället kan prioritera bättre statistikinsamling och en mer vetenskapligt baserad förståelse av ekonomin. Och det där är ju som bekant inte gratis för staten.