onsdag, december 08, 2010

Börja med att se världen i vitögat

Idag har Arenagruppen presenterat en omfattande valanalys. Den inbegriper "tio råd till dagens socialdemokrati", som en arbetsgrupp sammanställt, men också ett tjockt häfte med personliga bidrag från alla möjliga. Där har jag med en förhållandevis kort text som jag lägger upp här. Jag ligger sjuk hemma och har inte hunnit läsa igenom gruppens egen analys. Några av de externa bidragen som jag ögnat är definitiva katastrofrecept. Andra verkar jättebra. Så det finns ju i alla fall bredd här, kan man säga. Här kommer i alla fall mina funderingar.

BÖRJA MED ATT SE VÄRLDEN I VITÖGAT

Det gick åt skogen i valet, var utgångspunkten. Vad ska vi göra nu, blev frågan.

Med vi kommer jag att mena ett progressivt – säg rödgrönt – fält i det politiska landskapet. Vi som ville ha bort en högerregering som gjort Sverige kallare, mer orättvist, mindre modernt.

Det har varit mycket prat kring oppositionens varumärke; hur de som omtalas som storstadsväljare kände sig, vad olika utspel signalerade.

Jag tror istället att vi ska fundera mer över vilka problem som finns i världen och vad vi kan föreslå och göra för att lösa dem. Till exempel:

1. Klyftorna i löner och förmögenheter har ökat trendmässigt i tre decennier. Det finns gott om vetenskapliga belägg för att det bidrar till en mängd andra samhällsproblem

2. Resursbehovet inom välfärdssektorn växer väsentligt mer än de offentliga medel som fördelas dit. Därmed minskar möjligheterna att upprätthålla behovsstyrd, gemensamt organiserad välfärd.

3. Osäkra anställningar är vanligare, särskilt bland unga. Det skapar social otrygghet, bidrar till att den fackliga anslutningsgraden sjunker och till att socialförsäkringssystemens täckning och legitimitet gröps ur.

4. Finanskapitalet har en dominerande makt över investeringar och resursfördelning runt om i världen. Vi har nyss sett de katastrofala effekterna av att låta det vara så. Nu kräver samma gäng som körde världsekonomin i botten uppoffringar hos folkflertalet för att säkra sin fortsatta dominans.

5. Högerpopulismen firar triumfer i hela Västvärlden, med islamofobi och främlingsfientlighet som politisk katalysator.

6. Klimatkatastrofer väntar runt hörnet.

De här problemen hänger förstås samman på olika sätt. Växande klyftor är en effekt av att privat konsumtion vuxit mycket mer än den offentliga konsumtionen. En osäkrare arbetsmarknad och förvittring av gemensamma skyddsnät leder till politisk demobilisering, förlorad identitet och upplösta lojalitetsband – skapar så grogrund för syndabocksletande och högerpopulistisk antisolidaritet.

Presenterade vi verkligen ett alternativ till den här utvecklingen? Nej, egentligen inte. Inte i valrörelsen. Inte heller innan. Det är det som är den verkliga krisen.

Här är några synpunkter:

1. Minskade inkomst- och förmögenhetsskillnader måste vara en kärnfråga för ett reellt politiskt alternativ. Då behövs bland annat mer progressiva skatter och en utvidgning av allmänningar i samhällsekonomin.

2. Så länge produktionen av varor i huvudsak sker under privata ägandeformer, kommer det att behövas ett växande skatteuttag för att kunna säkra högkvalitativ gemensam välfärd. Det är en naturlig följd av att den offentliga sektorn huvudsakligen sysslar med tjänster, och att efterfrågan på just de tjänsterna stiger. Det finns inget som tyder på att högre skatteuttag skulle leda till en mindre dynamisk ekonomi. Däremot finns gott om indikationer på att ett begränsat och uttunnat offentligt åtagande leder till växande orättvisor – och sjunkande samhällelig legitimitet för att betala för det som blir kvar.

3. En moderniserad ekonomi kräver ett modernt arbetsliv. Viktiga frågor är då stärkt rätt till heltid, åtgärder för att tillsvidareanställning ska vara normen och regler som gör det betydligt svårare än idag för företagen att utnyttja bemanningsföretag för systematisk underminering av löner och arbetsvillkor. Detta är viktiga avtalsfrågor, men också lagstiftningsvägen måste vara möjlig.

4. En hård reglering av finanssektorn är nödvändig. Finanskrisen ledde till mycket snack om regleringar, men mycket lite i verkligheten. Det viktigaste är dock att begränsa finanssektorns betydelse för realekonomin. Sverige har ett av Västvärldens mest marknadiserade pensionssystem, där riskerna överförs till pensionärerna, samtidigt som finanssektorn matas med en säkrad och växande ström av sparpengar att leka med. Det behövs en diskussion om det kloka i att fortsätta längs den vägen.

5. Över hela Europa har avsaknaden av djupgående politiska konflikter runt den ekonomiska politikens inriktning bidragit till att bana väg för högerpopulister. En framgångsrikt progressiv block med bas i arbetarrörelsen kan samla breda majoriteter för social förändring, genom en politik för fler och bättre jobb, jämlikhet och välfärd. Så kan också stödet för exempelvis en human flyktingpolitik och en vettig kriminalpolitik vinnas och förankras. Men när klassdimensionen i politiken avaktiveras kan högern – i olika skepnader – samla folk runt andra konfliktlinjer. När man slutar att mobilisera kring klassfrågor och rör sig mot en ”värderingsbaserad” politisk retorik och handlingsstrategi kan högerpopulistiska partier – eller traditionella borgerliga partier som spelar på samma strängar – göra inbrytningar bland grupper som tidigare gått till socialdemokratin (och i någon mån längre vänsterut). Vänsterns självutplåning i den ekonomiska politiken bäddar för veritabla tragedier.

6. Det behövs samhällelig omställning för att klara klimatkrisen. Det man kan uppnå genom enskildas konsumtions- och livsstilsval är begränsat. Och aldrig så miljömedvetna människor kan inte dra sina egna snabbtåglinjer, omvandla energiförsörjningssystemet eller planera bostadsområden på ett mer klimatsmart sätt.

Jag är inte särskilt naiv. Jag förstår att detta är lättare sagt än gjort. Jag begriper också att man måste diskutera och ta tag i massa annat: formerna för partisamarbetet, organisatoriska utmaningar för att få med fler, utspel som kan få medialt genomslag och fungera taktiskt attraktivt gentemot olika grupper.

Men jag är övertygad om att en politisk opposition som sitter fast i den mediala och parlamentariska logikens snäva cirkel, riskerar att göra sig irrelevant i en dramatisk tid. Och förlora val på köpet.

16 kommentarer:

vansterteknik sa...

Rakt och välformulerat. Två saker jag tänkte på:

1. I den här valrörelsen föreslog vi "en politik för fler och bättre jobb, jämlikhet och välfärd" samtidigt som klassdimensionen avaktiverades. Socialdemokraterna kunde bygga hegemoni kring den sortens lösa begrepp eftersom klass fanns med i förförståelsen. Konflikten fackföreningar-kapital var självklar, och därmed också arbetarrörelsen som projekt. Så är det inte idag. Vi behöver bygga klassmedvetenhet, både i LO-leden och bland tjänstemän, för att t ex jämlikhet och välgörenhet ska vara distinkta begrepp.

2. Ska vi kunna prata klimatkris måste vi börja i ändan att frågan verkar fullständigt politiskt olöslig idag. Det handlar inte om att bygga lite tåg, vilket i praktiken är vad såväl V som MP driver. Den sakligt motiverade omställning som krävs är politiskt körd, i Sverige liksom i världen. Först med det erkännandet kan vi börja bygga ett politiskt klimatprojekt som kan förändra något. Den falska positiva stämningen är demoraliserande, inte mobiliserande.

Helena Duroj sa...

mycket bra!

Florian Burmeister, Johannes Nygren sa...

Jättebra, men du nämner inte kärnan i socialismen, nämligen de anställdas kontroll över produktionen.

Under rubriken "Gemensamt ägande och ekonomisk demokrati" i Vänsterpartiets partiprogram står det: "Arbetarägande och konsumentkooperation skall stimuleras genom lagstiftning och skattepolitik." Denna formulering borde konkretiseras i t.ex. motioner till riksdagen.

Det skulle leda till en idédebatt som utmejslar skillnaden mellan socialister och liberaler.

Lästips: David Schweickarts After Capitalism.

Jan Wiklund sa...

Mycket konstruktivt svar på frågan Vad? Återstår att tänka lika konstruktivt på frågorna Vem? och Hur?

Jag skulle vilja se sista stycket mer utvecklat. Jag tror till exempel att det är uteslutet att bygga regeringsdugliga kombinationer om det inte finns starka rörelser i samhället som bär upp dem. Att socialdemokraterna blev så starka berodde på att vi hade a. världens bäst organiserade och militanta arbetarrörelse och b. en kulturell folkrörelsehegemoni som gick långt utöver denna och omfattade såväl bönder som småborgare. Vad kan man sätta upp istället idag?

Bara politiska partier kommer man i alla fall inte långt med.

dennis sa...

Mkt bra ALI..

Håller med dig. Avsaknaden av politiska konflikter har varit katastrofal. Vanligt folk går runt och lever i en "tredje-vägen-fantasmagori" idag. En klasskonflikt idag skulle väldigt fort rensa sikten för arbetarklassen.

Anonym sa...

De sex punkterna låter ju bra, men hur skall de genomföras i den verklighet som vi lever?
Punkten 1 faller på EU-medlemskapet. Förmögenhetskatt och höga progressiva skatter driver både kapital och människor ut ur landet.
Punkten 2 på sin egen orimlighet. Det finns ingen som tror att man bibehåller dynamiken med ett skatteuttag på exempelvis 80-90%.
Punkten 3, rätt till heltid, är en illusion och kan endast tillämpas i planhushållning. Vi vet ju hur det gick för länder som prövat. Det gick åt helvete milt uttryckt.
Pensioner under punkt 4, lagstadga istället om sparande för den enskilde som avsättes i dennes egen privata fond.
Punkt 5, klasskampen är i princip död. Arbetaren är i traditionell mening snart utrotad. Hur många procent utgör de, 10, 15 kanske i bästa fall 20%. Marxs analyser håller inte, speciellt inte i en värld där humankapitalet fått en alltmer dominerad betydelse. Dessutom är detta kapital extremt rörligt.
Punkt 6 är för bedrövlig. Politiskt korrekta förmyndare skall alltså bestämma enskildas konsumtions- och livsval. Är medborgarna för korkade att själva leva sina liv kan man med samma motivering slopa rösträtten och upprätta en diktatur direkt. Det behövs ingen valboskap under sådana förhållanden.

Tankesmedjan Det sovande folket sa...

Bra Ali!!

Anonym: I vilken verklighet har humankapitalet fått en mer dominerande betydelse?

Marxs räknade inte med att folket skulle skulle vara bidragsgivare vid kapitalismens krascher!

Anonym sa...

Om ambitionen är att se över vilka problem som finns i världen är det märkligt att Esbati inte har något att säga om hur Sverige ska kunna behålla god konkurrenskraft i världen och skapa den ekonomiska tillväxt som behövs här. Hur möter vi konkurrensen från Kina och andra länder? Har Esbati några förslag på hur näringspolitiken i Sverige ska utformas? Hur kan man skapa förutsättningar för att det kommer fram innovationer? Med mera.

Anonym sa...

Tankesmedjan,..... jag tror inte du tänkt igenom konsekvenserna ordentligt.
Folket är inga bidragsgivare, tvärtom, de har som alla andra levt på lånade pengar. Se bara på bostadsmarknaden där du med en kontantinsats på 10% kan låna dig sönder och samman i våra finansinstitut. Det är sjukt och vad den enskilde gör är bara att inteckna framtida inkomster.
Finanspolitiken är sjuk, genomsjuk...!

Sätt ett krav på 50% kontantinsats vid köp av bostad så vore finanskrisen löst och priserna därefter. Logiken är egentligen jävligt enkel.

Politiska beslut går alltid åt helvete, se bara USA under Clinton o senare Bush, där ALLA skulle få äga egen bostad. Nu vet vi hur det gick med bostadsbubblan som från början byggdes upp av korkade politiker.

Sedan "folk" är inte bidragsgivare för kraschen, de är offer för politiskt munväder som kostat dem i många fall både hus och hem. Sådan är verkligheten, vare sig man vill eller inte. Jävligt enkelt att skylla på kapitalet.
Sätt fler banker i konkurs så blir det ordning och reda på torpet.

Det hör inte till saken, men varför skall Irland, Grekland m fl PIIGS länder stöttas? De lever över sina tillgångar, punkt o slut. Euron är redan stendöd som valuta och nu gäller för den politiska nomenklaturan att rädda det som går.

Den dagen Euron är död kommer jag att jubla och tända ett minnesljus.

Tankesmedjan Det sovande folket sa...

Det är folkets skatter som går till att stötta banker, finansinstitut och privata bolag så även i Sverige. Så visst är folket bidragsgivare. Samtidigt är överbelåningen 3,5 ggr bnp. Orsakerna är flera. De flesta som vill ha någonstans att bo måste idag köpa sin bostad och även ett litet småhus kostar mycket. För många yrken har dessutom lönerna i praktiken stått stilla i över 30 år och kombinerat med bostadsspekulation gör att de flesta måste låna. Det är dock 60-70% av lånen som går till de 20% med högst inkomster. Det beror på att för dessa är lån mycket lönsamt. Vaxholm, Vellinge och Danderyd är kommunerna med störst skuld i förhållande till inkomst. Det är alltså de rikaste som lever över sina tillgångar som de fattigaste sedan får lösa ut när kraschen kommer. Visst är det politiska beslut som ligger bakom detta. Ansvariga är ju Ander Borg och Friedrich Reinfeldt.

Anonym sa...

Ditt resonemang håller inte och du pratar emot dig själv. De rikaste är inte rika om de lever över sina tillgångar och är hårt skuldsatta i kommunerna du nämner. Bankerna äger ju allt i så fall, inte de själva.

Bostadsmarknaden är sjuk och förr eller senare spricker bubblan och priserna sjunker i takt med de räntehöjningar som komma skall. Då blir det inte kul för de som ligger med lån upp till takåsen.

Tankesmedjan Det sovande folket sa...

De rika är alltså fattiga. Här har vi en som kan nyspråk minsann.

Anonym sa...

Det är inget nyspråk. Du skriver ju själv som följer;

"Vaxholm, Vellinge och Danderyd är kommunerna med störst skuld i förhållande till inkomst. Det är alltså de rikaste som lever över sina tillgångar som de fattigaste sedan får lösa ut när kraschen kommer"

Vore de rika som du påstår hade de knappast behövt belåna sina bostäder annat än begränsad omfattning. Ingen är så korkad att man lånar för lånandets egen skull.

Tankesmedjan Det sovande folket sa...

Om det är lönsamt att låna.

Filosof sa...

Vi får inte glömma att det är arbetarklassen som skall företräda sig själva och inte via ombud så som nu ..
Har vi någonsin tänkt kvota in arbetare ur alla kroppsarbetande yrken inom vänsterpartiet...?

Har vi någonsin tänkt på att folk inte tror på dessa nu ”sympatiska personer” som för en lön på 50 000:- i månaden engagerar sig för deras sak…?
Högsta lönen för en vänsterpartistisk representant skall vara lika en industriarbetares , resten skall ges till partiet.
Vi måste tänka till lite innan vänsterpartiet blir helt o hållet, filial till socialdemokratin.

Anonym sa...

Jag håller med "Filosof" som vill varna oss för vår hybris då det gäller vår förmåga till att styra den parti som ju skall företräda arbetarklassens intressen,men även skapa grund till att de skall ha del av ekonomiska samt politiska makten.
Vi måste nu efter en period av kvinno orientering vad gäller representanter inom partiet samt de nämnder o styrelseposter partiet kontrolerar , övergå till en 10 årig period av arbetar orientering med syfte till att ge mångtagligt fler kroppsarbetare möjligheten till att styra, leda, forma..
Utan motkrav så som att att de skall fjädra sig eller annat nymodernism...