Milliardærfellen

Min krönika i Klassekampen idag handlar om Norges superrikas framgångar när det gäller intäkter och förmögenheter. Och den klassiska frågan om det egentligen spelar någon roll att de rika blir rikare:

Intet menneske er en øy – heller ikke den som eier en. Dette gjelder ikke minst næringsvirksomhet under den moderne kapitalismen. Det superrike sjiktets styrkede posisjon henger sammen med at en synkende andel av verdiskapningen i bedriftene har gått til lønninger. Uten fungerende fysisk infrastruktur, utdanningssystemer og helsevesen hadde det imidlertid ikke skjedd særlig mye. Det er ikke John Fredriksens personlige sjarme eller Stein Erik Hagens skarpe intellekt som har bygget opp alt det som er forutsetningen for lønnsomhet. Det har skjedd i fellesskap. Og i en stadig mer komplekst sammenvevd økonomi blir betydningen av denne samfunnsmessige organiseringen stadig større. At de superrike stikker av gårde med gigantiske inntekter mens de betaler ekstremt lave skattesatser på sin totale inntjening, er urettferdig og umoderne.

Läs gärna.