Bred allians för kringskuret folkstyre

Det finns väldigt mycket att säga att om den debattartikel som fem av de borgerliga partierna – högeralliansen i regering plus miljöpartiet – preseterar i DN, angående ny grundlag. Jag har inte tillräcklig tid och ork just nu.

Men det är bara att konstatera, att de är något viktigt på spåret, när så pass ”tråkig” fråga väcker ett sådant jubel hos den samlade aktivistiska högerkanten; från nyliberaler till nyfasicster, via nyparlamenterande centerpartister.

Jublet är berättigat. De utlovade grundlagsändringar som miljöpartiet nu lallar med i, utgör den formella bekräftelsen av den allt mer tydligt reaktionära borgerlighetens reella politiska instinkter: att begränsa folkstyrets räckvidd och djup, och i samsvar med det minska det politiska systemets förmåga att uttrycka kollektiva intressen, för att istället allt mer få karaktären av ett kommersialiserat sällsskapsspel med självreproducerande samhällseliter som samförstådda aktörer.

Den svenska grundlagen är på intet sätt perfekt. Men den är både principiellt och praktiskt sett progressiv, inte minst som ett resultat av arbetarrörelsens och vänsterns framstötar under efterkrigstiden. Det borgarna nu presenterar är ett frontalangrepp, som de inte tidigare varit förmögna att på allvar på till stånd. Vi får nu framskridna planer på författningsdomstol där borgerliga jurister ska överpröva riksdagsbeslut. Vad ”stärkt kommunalt självstyre” betyder för partier som har sin medlemsbas i Täby, Danderyd och Vellinge behöver vi inte tvivla så hårt om. Och så förslag om skilda valdagar: ett beprövat sätt att sänka genomslagskraften i de politiska valen och framför allt valdeltagandet; ett bekvämt sätt att öka den borgerliga röstandelen. Bland annat.

I ”utbyte” mot en demokratisk jättedevalvering får miljöpartiet tillslängt sig en skrivning om trängselavgifter. Det säger det mesta om det partiet.

Grundlagsfrågan ställer en mer allmän problematik som på ett konkret sätt bör intressera medlemmar och partiledning i vänsterpartiet – men också alla de socialdemokrater som kan tänka sig att åtminstone i tillspetsade lägen överväga att låta regeringsmakten underordnas politikens innehåll. Det vore naturligtvis otroligt illa med ytterligare år av högerregering. Vi måste vara beredda att slänga in – och ibland bort – både slit, stolthet och principer för att slippa den situationen. Men, det finns värre saker än en fortsatt högerregering efter en valförlust: exempelvis att vi får samma politik oavsett valresultat.

Det är viktigt att fundera över hur detta kan undvikas. Miljöpartiet kan kanske vara en del av ett alternativ till dagens regering. Men i nämnda politiska diskussion kan partiet inte vara en bidragsgivare, bara ett problem som måste förstås och hanteras.

Borgerlig trafiklogik

Poängen med en trängselavgift i Stockholm har varit att föra över en del av biltrafiken till kollektivtrafik och därigenom förbättra miljön. Alltså skulle pengar från bilisternas avgifter användas till att bygga ut kollektivtrafiken. Detta röstade stockholmarna ja till.

Kollektivtrafiken är avgörande för en god stadsmiljö och en rationell lösning av människors transportbehov. Det är nödvändigt att satsa mer på kollektivtrafiken så att man kan öka kapaciteten och sänka priserna. Detta hör till det offentligas viktigaste uppgifter idag.

Nu ska borgarna istället höja avgiften i Stockholms kollektivtrafik. Och argumentationen är helt fantastiskt – det är för att klara av det ökade behovet på grund av trängselavgifterna. Det är så man kan bli galen.

Josefin Brink skriver mer och bättre: Straffavgift för kollektivtrafikresenärer – hur dumt kan det bli?