Olle Svenning om Fälldin och Centerns tragedi

Missa inte:

Fälldin byggde högskola och universitet för ungdomar i norr. Dagens center vill hyra ut unga människor till särskilt låga löner och utan anställningsskydd. I Frankrike demonstrerade miljontals ungdomar mot den sortens politik.

Centerns sociala perspektiv har krympt från glesbygd och norrlandskommunen till, symboliskt, Stureplan. En plats, minnesvärd endast tack vare sin utmärkta bokhandel. Den får mig att associera till Fälldins generation: moralkonservativ, tveklöst, men också kulturellt bildad. I dag representerar oftast Fredrick Federley Centerns offentlighet.

Läs hela!

Nej till finanskrisen

Det var först lite svårt att begripa vad Anna König Jerlmyr (M) menade med sin Expressen-artikel ”Duktiga direktörer förtjänar bonusar”. Inte bara på grund av den språkligt spännande meningen ”Jag vill varna för viss försiktighet med att nu ta i för kung och fosterland när näringslivet ska kritiseras”, utan också på grund av argumentet att

när det är högkonjunktur och börsuppgång kan ekonomiska incitament som bonussystem vara en morot till företagsledare att skapa tillväxt och god avkastning.

Alltså: när det är goda tider och börsen går upp, då kan det vara bra att pytsa ut massa miljoner extra till chefen, så att han kan glädjas åt att det är goda tider och börsen går upp. Det skapar förstås en god incitamentstruktur, vilket kanske delvis kan uppväga det faktum att några positiva samband mellan chefsbonusar och resultat inte gått att uppbåda. (Näringsministern tog likväl tag i frågan nästan omedelbart efter valet).

Jag skrev om detta med chefsbonusar och incitament för något år sedan i Flamman.

Men så blev jag tipsad om Aktuellt-inslaget nedan, och insåg att det är nog exempelvis sådana här duktiga direktörer Anna König Jerlmyr tänker på.

Hålla hus

Jag måste erkänna att jag, trots att förslagen vevats i valrörelsen, haft väldigt svårt att smälta att Sveriges regering nu verkligen, på riktigt papper, lagt ett förslag om skattesponsring av de rikas efterfrågan på tjänstefolk - just de som definitivt kan betala för hjälp i hemmet ska få mer offentliga medel överförda till sig. Arbetsgivarnas påkostade lobbykampanj växlas in. Det glada 1800-talet tillbaka, med en mer avslappnad inställning till öppna klasskillnader, kvinnoförakt och rasism.

Josefin Brink kommenterar på vänsterpartiets hemsida:

Det är vansinne att skattepengar ska sponsra fullt friska höginkomsttagare med städning, matlagning och barntillsyn samtidigt som det råder brist på personal i viktiga välfärdsverksamheter.

Men ännu mer på sin blogg – i en analys som är helt nödvändig läsning:

Vi snackar skattereduktion för hushållsnära tjänster (modern svenska för ”Det är hopplöst att få tag i tillräckligt billigt tjänstefolk nu för tiden”).

För övrigt är detta enligt Maud Olofsson en ”jämställdhets- och hälsoreform”


Några längre texter i ämnet:
- Dagens pighysteri
- Dagens ord: framtiden

Företagande för vems skull?

Inga-Lisa Sangregorio skriver bra i Expressen, om något som borde vara uppenbart, men som istället har mystifierats bort i den nya tidens kompakta tankeludd: det är långt givet att antalet nya småföretag säger något positivt om välståndsutvecklingen i ett land. Företagande sker i ett socialt sammanhang. Den centrala frågeställningen är varför företag startas och vilka dessa är. Och när man – som Maud Olofsson ofta gör – talar om kvinnors företagande, måste man vara medveten om att detta äger rum i ett samhälle med en tydlig könsmaktsordning som producerar förväntningar om sociala roller och positioner, och i växelverkan med en könssegregerad arbetsmarknad. Det är som Josefin Brink konstaterar:

Egentligen är Sangregorios resonemang ganska självklart. Jag menar, är det stora antalet unga entreprenörer i skoputsarbranschen i länder som Indien och Mexico ett tecken på ett bra företagarklimat eller på utbredd fattigdom och arbetslöshet?

Det betyder inte att det är dåligt om kvinnor (eller män) startar företag. (Detta påpekas också uttryckligen av Sangregorio, rubriken till trots). Det problematiska är när den gemensamt organiserade välfärden monteras ned och ”privatiseras” med hänvisning till en ”ny social sektor” där kvinnor förväntas operera som småföretagare. Det är ett tydligt steg tillbaka, ett steg som tas genom nedtrampande av kvinnors sociala möjligheter.

Jag skrev ett längre inlägg om denna fråga för ett tag sedan. Läs gärna det.