Ingen konstitution under ockupation

Den svenska rapporteringen från folkomröstningen om den irakiska ”konstitutionen” har lämnat varje ambition att distansera sig från pentagonsk propaganda. Dramaturgin är helt fastlåst vid det som ockupationsmakten uppmålar och framhetsar. Jag skrev om det i augusti:

Som så ofta i kolonialismens historia så har de amerikanska ockupanterna från första stund arbetat intensivt med att underblåsa religiösa och etniska motsättningar för att befästa sitt grepp. Å ena sidan är det ett propagandistiskt förhållningssätt mot motståndet – man vill göra allt för att det inte ska konsolideras som ett brett nationellt motstånd – med ganska klent resultat givet de massiva insatserna. Å andra sidan har strategin, i den komplexa irakiska verkligheten, redan lett till stora tragedier för befolkningen – med bland annat en dramatisk förstärkning av fundamentalistiska grupper och etniska rensningar i olika områden.

Ekots inslag är stundtals som armépressmeddelanden. Ta detta:

Men många där [i Falluja] kommer att rösta nej till grundlagsförslaget eftersom de anser att det splittrar landet i olika etniska regioner och förpassar den sunnimuslimska minoritetens gynnade ställning till historiens sophög. Istället blir det de tidigare förtryckta shiamuslimerna och kurderna, som tillsammans utgör omkring 80 procent av Iraks befolkning, som tar över i maktens korridorer och dessutom får möjlighet att bilda egna nästan självständiga republiker inom Irak.

Kontrastera denna beskrivning mot den som ges av Haj Ali al-Qaysi, mannen som osedd, huvförsedd, med elkablar fästade vid kroppen, blev världsberömd som symbol för tortyren i Abu Gharib:

Den första frågan han fick var ”Är du sunni eller shia?” Haj Ali blev förbryllad. ”Det var första gången någonsin som jag hört den frågan”, säger han, och berättar att tidigare i Irak tillfrågades folk inte ens vid ansökan om giftermål om vilken religiös riktning de tillhörde.

Intervjun är skakande, nödvändig läsning. Al-Qaysi beskriver konkret den vidriga verklighet som den amerikanska våldsapparaten skapar i det ockuperade Irak. Tortyren och den sexuella förnedringen används i förhörssyfte, men, som under så många andra ockupationer, kanske framför allt för att befästa och återskapa ett övermänniskotänkande, trycka ned ett helt folk i dyn, söka mala sönder motståndskraften.

Som så många andra gånger i historien, möter det blodiga reaktioner.

”Allt det som händer i Irak nu är en väldigt naturlig reaktion på dessa brott”, säger Haj Ali. ”Det omtalade våldet är en fullständigt logisk respons”. Han fortsätter: ”Under Saddams tid fanns tretton fängelser. Nu finns det trettiosex stycken som drivs av regeringen, och ytterligare tvåhundra som drivs av regeringens milis. Förhållandena i de irakiska fängelserna har förvärrats. Vi har sett dokumenterade fall av människor som fått fingrarna avskurna och vars handflator genomborrats, allt under överinseende av USA: s regering”. ”De brott som begås i Irak är också brott mot folken i Europa och USA. De tappar ansiktet. Tortyren utförs av folk från alla nationaliteter”, säger Haj Ali med eftertryck. Han fortsätter: ”Jag anklagar inte någon som kidnappar en utlänning. Det är en reaktion på vad de har tvingats utstå”.

Läs intervjun! Miljoner förnedrade och koloniserade talar igenom den. Ännu fler har det motstånd som skymtar i den att tacka för att inte själva falla offer för ockupation.