Tröttsamt om anställningsskyddet

Jag ser att DN kör som nyhet att ”Vänsterpartiet vill kringgå Las-reglerna”. Det är sedan tidigare ett etablerat faktum, att om DN rapporterar något om omständigheter i vänsterpartiet, då är det inte säkert, men mycket troligt, att det i själva verket förhåller sig tvärtom. Så är det förstås nu. Den verkliga nyheten är denna: vänsterpartiet följer Las-reglerna. Alltså ingen nyhet.

Svenska folket bjöds på ett liknande journalistiskt haveri – med samma syfte och utgångspunkt givetvis – när socialdemokraterna genomgick sina förhandlingar på sitt riksdagskansli i november förra året. Jag skrev ganska utförligt om det då, och hänvisar gärna dit igen. Några ord ändå.

Jag är inte inblandad i förhandlingsprocessen på vänsterpartiets partikansli. De exakta argumenten i förhandlingen är alltså inte kända för mig, och ska inte heller vara det. Ansvarsfulla förhandlingar bör föras direkt – inte genom medierna. Men jag kan läsa vad DN skriver, och jag vet vad Las inte handlar om.

Det som i DN beskrivs som en vilja att ”kringgå Las” är en förhandling i enlighet med Las. Den ekonomiska situationen för vänsterpartiet centralt föranleder en neddragning av personalstyrkan. Det som nu genomförs på partikansliet är något som i princip sker på varje arbetsplats vid varje övertalighet. Det är just precis denna process som de arbetsrättsliga reglerna stipulerar: arbetsgivaren, som har rätt att anställa och säga upp personalen, ska förhandla om villkoren för och utformningen av uppsägningarna, med den fackliga organisationen. Arbetsbrist är alltid sakligt skäl för uppsägning. Så diskuterar man hur Las-listorna ska utformas. Givetvis är frågan om tillräcklig kompetens för nya arbetsuppgifter ett vägande skäl. Och eftersom detta är en bedömningsfråga är det inte något undantag, utan norm, att olika parter åtminstone initialt gör olika bedömningar i sådana och liknande frågor.

Alltså: nej, att förhandla i enlighet med Las är inte att kringgå Las. I en förhandling är det naturliga att parterna har olika uppfattningar om hur saker ska tolkas. Det är inte ett brott mot förhandlingsnormen – det är själva grundförutsättningen.

I DN-artikeln – som nu okritiskt refereras i alla möjliga andra medier – kan vi läsa:

Vänsterpartiets partisekretrare Anki Ahlsten bekräftar att lokala förhandlingar förs med Handels-klubben.

Det låter i artikeln nästan som ett medgivande till brott. Men, alltså, om arbetsgivarrepresentanten inte hade fört lokala förhandlingar med den lokala fackklubben, då hade det varit anmärkningsvärt, ja, olagligt.

En artikel som den i DN har är inte bara ett tröttsamt påhopp på vänsterpartiet – sådant är normaltillstånd. Framför allt går den bekvämt in i ett pågående, kraftfullt angrepp på den svenska arbetsrätten som system. Absurda och ogrundade påståenden om de katastrofala följder som anställningsskyddet skulle föra med sig har varit vanliga i debatten. Detta är bara en variant: en felaktig beskrivning av vad Las faktiskt innebär blir till slagträ mot själva Las. Det är ett effektivt sätt att undergräva folkligt förtroende för ett förhållandevis flexibelt och effektivt system som pekar fram mot förhandlingar och ger arbetstagarna ett visst skydd mot godtycke.

Så blir det, med medier som tryggt funnit sig tillrätta med en okunnig politisk rapportering, baserad på industriell omvandling av icke-händelser till påstådda skandaler.

Uppdatering: Vänsterpartiet påpekar mer kortfattat att uppgifterna helt enkelt inte stämmer.