Läs reportaget om tidigare Roks-ordföranden Ireen von Wachenfeldt i SvD idag. Hennes berättelse säger väl i sig självt ganska mycket om hur förakt – och hat – mot kvinnor är ett strukturellt och socialt accepterat fenomen i våra samhällen. Och därmed varför en konfliktberedd, utmanande feministisk kamp är en fortsatt nödvändighet.
För tidigare, längre kommentarer, se gärna: Dokument inifrån – ohederligt och oetiskt; Feminismdebatt i bisarr klimat.
onsdag, april 18, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vad är egentligen kopplingen mellan Solanas/SCUM och ROKS? Varför pratade de om det egentligen i programmet?
SCUM-manifestet var rescenderad i ROKS tidning Kvinnortryck. Det är kopplingen.
Så vad hon säger är typ "det står i artikeln att män är djur, eller gör det inte det"?
Kanske lite olämpligt att recensera SCUM där? Nog för att den till och med recenserades av Expressen & Aftonbladet, och nog för att en del av den akademiska medelklassen drömmer sig bort från sina inrutade liv genom att kalla de Sade, Genet och Solanas revolutionära, men sammanhanget gör hela kakan.
Därmed inte sagt att drevet var proportionerligt, trots att storyn var spektakulär.
Fast hur menar du? Det hade väl snarare varit helt märkligt om en nyutgåva av ett känt feministiskt verk INTE hade blivit recenserad i en tidskrift som tar upp feministiska frågor och frågor om våld mot kvinnor?? Ska man tänka att ja ja Expressen kan skriva en recension men inte vi?
Här finns en utskrift av intervjun om SCUM-manifestet, där de klippte ut endast "män är djur"-citatet:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_9821877.asp
Anonym, men nu var det inte 'en feministisk tidning' utan kvinnojourernas tidning (som har en feministisk prägel). Vem som helst borde kunna förstå att Valerie Solanas Society for Cutting Up Men-manifest inte direkt hjälper ROKS trovärdighet, som har ifrågasatts förr från vissa kanter. Lika lite som om en palestinsk expatriotförening skulle skriva om en nyöversättning av Mein kampf. (Och ta nu för guds skull inte detta som en jämförelse mellan feminism och nazism). Den senare skulle mycket väl kunna omskrivas på DNs kultursidor. Sammanhanget betyder så oerhört mycket.
Och utifrån avskriften i SvD så ser det ut som att IvW är noga med att poängtera att det inte är hennes ord, hennes bok eller hennes anmälan, men att hon håller med om det. Men samtidigt får jag en känsla av att det kommer an på att hon inte är mediatränad, utan nöts ner av Rubar.
Evin Rubar är gammal vänsterpartist.
Eftersom jag känner Ireen vet jag att hon blev intervjuad i en timme om detta Scum-manifest; en enda kort recension i ett nummer av "Kvinnotryck". Samma frågor, samma tema under hela tiden. JAG, observera nu så Ireen inte tillskrivs en massa skitprat, jag säger att det verkar som Evin Rubar höll ett förhör med henne, inte gjorde en intervju för ett tv-program. En uppskattning är gjord av mig och andra kvinnor som blev intervjuade av Evin Rubar; till de tre intervjuer de varit med i behövdes det 20 timmars filmning av Evin Rubar med team. Troligen finns 200 filmtimmar för hela produktionen.
Då jag visserligen bara arbetat med radioproduktion i mer än 20 år, tycker jag ändå att det är anmärkningsvärt lång tid för att kunna tillhandahålla Svt två entimmes-program.
För att inte en vaken person ska kommentera; jag ser att syftningen blev lite galen och ändrar slutet av mitt förra inlägg; Då jag visserligen bara arbetat med radioproduktion i mer än 20 år, tycker jag ändå att 200 timmars filmning är en anmärkningsvärt lång tid för att kunna tillhandahålla Svt två entimmes-program.
Esbati i inlägget:
"Hennes berättelse säger väl i sig självt ganska mycket om hur förakt – och hat – mot kvinnor är ett strukturellt och socialt accepterat fenomen i våra samhällen."
Åh fan, hat är illa.
Esbatis favoritmotto:
"Att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor"
Nämen - plötsligt är hat bra!
Det var mycket hat här. Hur ska du ha't?
Har du aldrrig funderat på att hata mindre och älska mer?
Skicka en kommentar