Högerproblem med jämställdhetsplan i Malmö

Tidigare i veckan riktade Malmömoderaten Stefan Lindhe kritik mot förslaget till jämställdhetsplan för kommunen. Att man aktivt ska arbeta för likvärdig service till medborgarna och planera kollektivtrafiken med hänsyn till bägge könens erfarenheter, tyckte Lindhe kändes ”väldigt feministiskt”, vilket i hans värld alltså är något dåligt.

Nu har högern och extremhögern i Malmö kommunfullmäktige tillsammans återremitterat jämställdhetsplanen. Sydsvenskan korta nyhetsartikel om mötet är intressant och skrämmande läsning. Medan moderaternas representant avvisade statistik som skulle göra det möjligt att bättre följa upp könsdiskriminering genom att hänvisa till jämställdhetssträvanden som ”vänsterns nya överideologi efter klasskampen”, följde Sverigedemokraternas representant upp med att slå fast följande:

Pojkar ska fostras till män, flickor ska fostras till kvinnor. Det står jag för. Jag föredrar en man i blåställ framför en man i förkläde.

Högerpopulistiska krafter runt om i Västvärlden är spretiga på många sätt. Men det som går igen hos nästan alla är, förutom främlingsfientlighet, idag främst i form av islamofobi, dels skepsis eller fientlighet mot fackliga organisationer, dels just manschauvinism och antifeminism.

Det senare är särskilt intressant i en tid när en förment jämställdhetsretorik är en av de absolut viktigaste komponenterna i dagens islamofobiska diskurs. Det går inte en enda dag utan att man får höra om det oföränderliga kvinnoförtrycket bland muslimer och om de stackars muslimska kvinnorna, som med måste räddas från sin underordning genom statliga tvångsmedel.

Den här retoriken kan ibland förefalla feministisk (eller till och med framföras av folk som kallar sig feminister) men är i grund och botten det motsatta. En fungerande feministisk förståelse måste naturligtvis ta sin utgångspunkt i att könsmaktsordningen skär genom olika kulturer och situationer. Det är just förmågan att se denna över- och underordning manifestera sig på olika sätt i olika (kulturella, klassmässiga osv.) sammanhang som är en avgörande poäng i feministisk analys.

Ingen ska förstås anklaga Sverigedemokrater för feministisk analys. Det är inte paradoxalt att man ogillar både muslimer och jämställdhetsplaner. Det är konsekvent politik.

Men högerpopulismens framgångar är bredare än valframgångar för partier som Sverigedemokraterna. Det är själva det politiska fältet som förändras. Och en av de tydligaste effekterna av den rasistiskt präglade könsdiskursen, det är ju just en allmän backlash för feminismen och för strävanden efter jämställdhet. Vi har sett det ske till exempel i den allmänna debatten i Danmark och Holland.

Diskussionen om jämställdhetsplanen i Malmö är bara ett litet exempel på hur framgångar för rasism och främlingsfientlighet också öppnar upp för en mer allmän reaktionär utveckling. Antifeminism är en komponent som man nästan alltid kan finna i en sådan utvecklingstendens. Och då är det gärna den traditionella borgerligheten som först börjar gilla läget.

- - - - -
Relaterade, tidigare blogginlägg: [De andras kön][Det brinner][De andras kön – repris]

In a bold move after achieving cultural & political hegemony, Sweden's young conservatives decided to abolish the use of humour in their use of humour

Expressen briljerar

En kort videokommentar till gårdagens etta i Expressen.

Och idag nämner Expressen tre av de många hjärtskärande fall där människor drabbats av de brutala sjukförsäkringsreglerna – under samlingsrubriken "De ska knäcka Reinfeldt". Man blir lite illamående.

8. mars

Tiina Rosenberg, intervjuad i ETC, är skön läsning på internationella kvinnodagen:

Hur ska feminismen ”säljas” till fler än de redan frälsta?
– Jag vet inte om feminismen ska populariseras, revolutionära idéer kan inte bli särskilt populära.

Läs hela!

Läs även Aron Etzler: Vi kan göra det 100 år till.

Alliansfritt Sverige har en härlig uppföljning av det borgerliga firandet av dagen, i tre delar:
- Alliansens jämställdhetspolitik: sänkt skatt, disciplin i skolan och fler poliser
- Kvinnodag, schminnodag, vol. II
- Moderaterna försöker fira kvinnodagen: en studie i fuck-ups

Och så ett bonusspår från norska Dagbladet: Religionsforskaren Hanne Nabintu Herland manar till strid mot förtrycket av män och föreslår att kvinnor istället för att demonstrera ska stänga av tv:n och ge sina män "en sexuell överraskning". Missa inte heller kommentarerna, om du vill bli deprimerad och kanske även lite galen.

Omöjligt att förstå?

Johanne Hildebrandt om sexuella trakasserier i kulturvärlden. Mina fetmarkeringar:

Där hankar sig de flesta fram på projektanställningar och är därför rädda för att anses som besvärliga. Ingen vågade säga något om det som alla vet finns där: våld, sextrakasserier, alkoholproblem. […] Däremot förstår jag inte varför man inte säger ifrån. I den övriga världen ber man snuskgubbar fara åt helvete.

Svårt det där med slutsatser.

Det blev brunt

Newsmill-läsarna brukar ju antingen vara jättearga eller jätteglada (se här och här). Men idag är det för ovanlighetens skull andra känslor som dominerar.

In the midnight hour, I can feel your power

Guide till gudomligt förspel:

Couples are being encouraged to pray together before sex in a new book published by prominent church group Catholic Truth Society.

Läs mer.

PS. Lyrics.

Recept för jämställd ekonomi

Den som säger att man med några enkla klubbslag i Riksdagen kan ordna jämställdhet mellan män och kvinnor är antingen okunnig eller oärlig. Men det betyder inte att inget kan göras. Tvärtom. Det har till exempel dagens regering visat. Beslut som försämrat socialförsäkringarna och försvagat fackföreningsrörelsen har haft tydliga effekter på den ekonomiska maktfördelningen mellan män och kvinnor. Orättvisorna har vuxit.

Josefin Brink och Ulla Andersson från Vänsterpartiet har idag presenterat en rapport om vad man kan göra för att gå i motsatt riktning. Det är en resonerade skrift som drar upp viktiga långsiktiga linjer.

Det är lätt att stirra sig blind på vad jämställdhet kostar. Vi menar att det är hög tid att betrakta samhällsekonomin och den ekonomiska politiken från ett annat perspektiv. Vad kostar ojämställdheten och vem betalar?

[...]

I den här rapporten presenterar vi huvudlinjerna för en feministisk inriktning på den ekonomiska politiken och ett antal strategiska reformer som vi vill genomföra; feministiskt perspektiv på statsbudgeten, uppgradering av jämställdhetspolitiken, reformer för jämställt arbetsliv, familjeliv och bättre kvalitet i den gemensamma välfärden.

Det är uppenbart att det behövs en nystart för jämställdhetspolitiken. Centrala frågor är bland annat rätten till fasta jobb på heltid, rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid och en jämställd föräldraförsäkring. Helt enkelt en ordentlig, framtidsriktad reformpolitik, i kontrast till regeringens uppsägnings- och nedmonteringspolitik.

Läs rapporten.

Ordningsförseelser och gentlemannaregler

Apropå kammaråklagare Rolf Hillegrens uttalanden om hur våldtäkter inom etablerade förhållanden bör bedömas, har bloggen Mat och politik satt två centrala ord i perspektiv.

- Ordningsförseelser
- Gentlemannaregler


[Dagen][SvD][SvD][AB]

Rekommendation om omskärelse

Som jag skrev om i det tidigare inlägget om manlig omskärelse, beslutade alltså FN och WHO för två år sedan att rekommendera bruket. Nyligen uttryckte man oro för att arbetet går för långsamt, och arbetar tillsammans med frivilligorganisationer för att få upp talen igen:

The World Health Organization endorsed male circumcision (MC) as an HIV-prevention measure two years ago, but implementation of large-scale male circumcision programmes has been relatively slow.

Several countries in sub-Saharan Africa, where the need is greatest, have only started drafting policies and strategies to roll out programmes in the past year.

I Kenya har man satt som mål att 80 procent av alla män som inte har omskurits, ska bli det inom tio år. Från dessa stora kampanjer rapporteras för övrigt mycket få komplikationer över huvudtaget. I fall där det uppstått problem beror det nästan alltid på att de som opererats slarvat med rekommendationerna om hur man ska sköta sig tiden strax efteråt.

Upphetsat och urkukat

Expressen har en befriande vettig ledare i den sjukt uppblåsa och hetsiga debatten som följt några landstings självrådiga beslut att neka omskärelse av pojkar.

Läs den.


Som det påpekas i artikeln är det kanske mest bisarra som förekommit i debatten, jämförelser med könsstympning av kvinnor. Könsstympning är ett ingrepp som hämmar och förstör drabbade kvinnors sexualitet – vilket också är det grundläggande syftet. Det skapar därtill ofta andra underlivsbesvär och risk för svåra komplikationer i samband med barnafödelse. Förhuden, som avlägsnas vid manlig omskärelse, har naturligtvis inte en motsvarande betydelse för mannens sexualitet. Det är ett kosmetiskt ingrepp, som också haft en hygienisk funktion. Mer än en halv miljard män i världen är omskurna (jodå, jag är en av dem). De flesta kommer från en judisk eller muslimsk kultursfär, men inte alla. I USA räknar man med att över hälften av alla män är omskurna.

FN och WHO har till och med rekommenderat omskärelse i kamp mot HIV-spridning, så sent som för två år sedan, även om detta är ett beslut som också fått kritik, framför allt för att det kan invagga människor i falsk trygghet och indirekt öka risken (för att fler skulle kunna avstå från att använda kondom).

Man kan förstås likafullt argumentera mot omskärelse. Även om det är ett i normala fall helt ofarligt ingrepp – i alla fall om det genomförs av medicinsk personal – är det likväl, som varje annat medicinskt ingrepp, något som kan leda till komplikationer. Det finns även problem som kan uppstå kring en bibehållen förhud. Men på senare tid har det väl lutat mer åt att de rent medicinska nackdelarna – om än mycket små – kan överväga. (Se en lång genomgång av för- och nackdelar här). Därför är det inte otänkbart att fler i framtiden kommer att avstå från att låta omskära sina pojkar.

MEN. Och detta är ett viktigt men. Den här debatten blir inte sån av medicinska skäl. Man måste vara politiskt svagsynt om man inte uppfattar att bränslet i diskussionen kommer från den tidsriktiga samhälleliga misstron mot muslimer. Det betyder naturligtvis inte alls att alla som yttrat sig mot omskärelse gör det utifrån denna ståndpunkt. Men det är samma mekanismer som bestämmer det sammantagna tonläget, som en gång – under mellankrigstiden, inte minst – diskussionerna om koscherslakt och andra seder och bruk som förknippades med judarna. Nu är de sociala positionerna förändrade. Om det idag bara hade varit judiska pojkar som blivit omskurna, är det knappast tänkbart att det hade utlöst samma panik – då hade knappast, säg, Piratpartiets Rick Falkvinge gett sig själv rätten att utkräva ”förverkande” av föräldrarätt. Andra kan kanske ställa sig frågan om det – eller för all del redan den förnedrande stigmatisering som följer av ”debatter” som denna – inte skapar en väsentligt större förlust än en bortknipsad förhud. Det är sånt som lätt försvinner ur sikte när man hetsar upp sig i grupp över De Andra.

Regeringen arbetar oförtrutet vidare

Läs Ulla Anderssons och Lars Ohlys debattartikel på DN Debatt.

Enligt RUT har den genomsnittliga årliga inkomstskillnaden mellan kvinnor och män ökat med 12 800 kr sedan 2006. Det motsvarar drygt 1000 kr per månad.

Att inkomstskillnaderna ökar så kraftigt är alarmerande. Bakom de ökade inkomstskillnaderna finns skattesänkningar och nedskärningar som har missgynnat kvinnor. Beräkningarna visar att 57 procent av regeringens samlade skattesänkningar går till män och 43 procent till kvinnor. Den rikaste tiondelen av befolkningen som har tjänat mest på regeringens politik består till 76 procent av män. De har fått 23 procent av skattesänkningarna och haft en exceptionellt god inkomstutveckling (källa: Riksdagens utredningstjänst Dnr 2009:810).

Läs hela!

Nivå: tutti-frutti

Det är inte så lätt att hitta riktiga ord för att kommentera Malin Siwes uppgulp häromdagen på DN:s ledarsida, om vänsterpartiets kandidater.

I den korta texten hinner hon först underkänna relevansen i Eva-Britt Svenssons egna erfarenheter av mäns våld mot kvinnor. Siwes skarpsinniga slutsats efter att ha läst intervjun med Svensson, är att ”väljarna ska tydligen rösta på vänsterpartiet som något slags offerkompensation”. Men så lyckas hon sjunka ännu ett snäpp lägre genom en sexistisk och småbisarr kommentar till Hanna Löfqvists blus och byst.

Hanna kommenterar det skarpt själv. Och så hoppas jag att angreppet inspirerar till läsningen av Tidningen – vänsterpartiets EU-blad som är en fantastisk pastisch på en kvällstidning.

När det gäller DN är ju hoppet ganska ute. Dessvärre har jag sedan länge ingen prenumeration, så jag kan inte få nöjet att säga upp tidningen. Men andra kan säkert. Att ledarskribenterna lider av patriarkala vanföreställningar motiverar inte någon sådan offerkompensation.


PS. Läs också relaterad kommentar av Helena Duroj: Var helst inte kvinna och vänster!

Högern och hedern

Enligt välkänt europeiskt mönster förbrunas borgerligheten. Framställandet av kvinnoförtryck som ett importerat fenomen bidrar med beprövade hästkrafter längst den vägen. Medan högeralliansen i Stockholm jobbar med att slå politiskt mynt av en beställd undersökning, kan det vara bra att läsa två artiklar av Gudrun Schyman, som förklarar den verkliga effekten av den framställningsform som Ulf Kristersson & Co. och som dessvärre – också detta enlig välkänt mönster – sprider sig i annars välvilliga kretsar. Det som sker är den feministiska förståelsen fördunstar – något som, förutom det mer uppenbara bidraget till en rasistisk dagordning, drabbar kvinnor i allmänhet och våldsutsatta kvinnor (med olika bakgrund) i synnerhet.

Nåväl. Schyman:

Invandrade kvinnor som stigmatiseras som offer för patriarkala värderingar från sina kulturer blir en täckmantel för rasistiska och patriarkala strukturer i Sverige som möjliggör att brott mot kvinnor upprepas gång på gång. Brottsofferforskning visar att "rasifierade" kvinnor anses mindre trovärdiga i våldtäktsfall, särskilt om förövaren är "etnisk svensk". Dessa kvinnor utsätts alltså också för "det svenska patriarkatet" i ett rasifierat samhälle.

Sociala och rättsliga myndigheter måste få ökade kunskaper om att våldet tar sig olika uttryck. Generaliserade uppfattningar där våldets uttryck förenklas i uppsatta mallar som "hedersvåld" och "svartsjukevåld" medverkar till rasism och till förenklade analyser vilket i sin tur kan leda till felaktiga insatser och åtgärder för våldsutsatta kvinnor, män eller barn.

Läs hela.

Och även uppföljaren: Våga se strukturerna bakom det patriarkala våldet, Svensson.

Jag har skrivit om detta tema förr. Läs gärna:

* Hedersspöket som skrämseltaktik
* Lite hederlig antifeminism blandat med nyfräsch rasism
* Mera heder

Citat

Ida Gabrielsson på SVT Opinion (om den här våldtäktsdomen):

Domen blottar både brister i rättsväsendets kunskaper om mäns våld mot kvinnor och vilka föreställningar som råder om kön, sex och våldtäkt. Det är uppenbart att utfallet av ett våldtäktsmål beror av mycket mer än vilken lagstiftning som finns. För den lag vi har, är tydlig. Det är i tillämpningen och i tolkningen som någonting går snett. Och tolkningen är färgad av föreställningar om hur en våldtäkt går till, hur en våldtäktsman är och hur ett våldtäktsoffer beter sig.

Hela inlägget.

Videohälsning till/från Göran Skytte

De privata upplysningar som Göran Skytte bidrog med häromsistens var uppenbarligen inte tillräckliga. Precisering följer idag:

PS. Du som nu vill angripa mig för att vara bigott och hysa sexualskräck, du ska veta att jag personligen har varit med om allt som du önskar att du hade varit med om.

Så det så.

Ännu mera gift

Det är nånting jag måste ha med mig
Det är nånting du aldrig kan få
Det är nånting du aldrig kan ta eller kommer, kunna förstå
Det är nånting jag måste, det är nånting som är privat

[...]

Det är ett gift som gör mig till jag

/Thåström (och Björn Borg)

Those were the days, my Lord

I sin informative spalt i SvD fortsätter Göran Skytte att skärskåda nya samhällsfenomen och styggelser, som till exempel sex. Och han berättar:

Jag är inte pryd. Inte oerfaren. Jag har sett ormgropar i verkligheten

Plötsligt inser alla, som i sin enfald och förtappelse riktat kritik mot Skytte för hans reaktionära ståndpunkter om homosexuellas mänskliga rättigheter och om jämlikhet mellan män och kvinnor, att det vanligaste och tyngsta argumentet som hittills har använts mot honom – antydningar om Skyttes bristande personliga erfarenheter av ”massgruppsex” – gått upp i rök likt en papperstiger på cruising i Gehenna. Fan också.

Upp med tändarna lönerna! Eh…yo?

Häromdagen var det tydligen en liten debatt på tv4 mellan Ung Vänsters Ida Gabrielsson och den mångförslagne och intellektuellt spänstige högerungdomsledaren Niklas Wykman. Debatten – som kan avnjutas här, gör det! – rör kvinnors löner. Som lösning på problemet med att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden – ett problem som de ljus-, mörk- och hästsvansblå partikamraterna säkert dagligen begråter – föreslår Niklas Wykman en ”självförtroenderörelse” bland nämnda kvinnor. Det är både djärvt och slugt. Dessvärre tillät inte den korta tiden Wykman att berätta så mycket om hur han själv ska bidra till denna självförtroenderörelse, men initierade källor menar att rap-musik kan vara ett viktig element.

Eller så är det som Ida Gabrielsson tror:

Typ, härmed beslutar vi att en självförtroenderörelse ska startas bland Sveriges kvinnfolk, denna folkrörelse ska ha möte en gång i veckan och träffas på Östermalmstorg. Vi ska ha praktiska och teoretiska övningar i hur man blir bättre på att löneförhandla, samt diskutera kvinnligt entreprenörskap inom vården. Sedan går vi gemensamt ut och strålar ikapp med solen, stärkta av vårt nyvunna självförtroende. Förutom broschyren från Attendo Care får alla deltagare med sig boken ”Självkänsla nu”, lite rökelser som doftar vilt och kryddigt och en morotskaka bakat med GI- metoden.

Läs hela Idas inlägg.

Bara apropå Niklas Wykman, ser jag förresten hur han modigt tar alla dessa viktiga strider som ingen – utom en handfull utsatta slitvargar på alla landets ledarredaktioner – vågar ta. Och han gör det så graciöst att en perserkatt skulle kunna lägga sig att dö av skam! När till exempel Expressen trycker en artikel om hur moderaterna i Täby går från att passivt skita i folkliga möjligheter till kulturellt utbyte till att aktivt och agressivt försöka knäcka exempelvis biblioteksverksamheten, då är Niklas framme med sin fett vassa penna mot kritikerna:

Elitisterna i kulturvänstern är det värsta avskum vid sidan av rasister det här samhället har.

Det är faktisk ingen som har uttryckt det bättre (i alla fall inte efter 1944). Initierade källor berättar att Wykman i skrivande stund filar på ett blogginlägg om hur parkteatern är skapad med Gulagarkipelagen som direkt förebild.

Biologisk mångfald

Det tidigare rapporterade kristdemokratiska inspelet från Allingsås om ok/naturlig och syndig/dålig sex, får nu kanske lite tydligare konturer.