måndag, april 23, 2007

Postpolitik dödar (rörelser)

Katrine Kielos har dundrat tillbaka in i bloggosfären med några briljanta betraktelser. Det senaste inlägget om den annalkande sahlinismen hårdsparkar. Här är den överhängande risken för att socialdemokratin tar livet av sig och kallar det förnyelse,belyst med strålkastare. För arbetarrörelsens skull önskar jag att tillräckligt många tittar, lär sig något, och väjer innan det är för sent.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hallå? Är det nån hemma?

Anonym sa...

Esbati varför censurerade du inlägget om iranska killarna i LUF?

Anonym sa...

Erkänn! Du är lite småkär i Kielos, va?

Anonym sa...

Man behöver inte vara vänster för att vara småkär i Kielos. Hon är briljant på ett universellt sätt. En del är bara duktiga, helt enkelt. Grattis, vänstern.

mvh från en liberal

PS. Man skulle kunna tillägga att Kielos har allt det som Mona Sahlin inte har. Men det vore kanske taskigt. För min del tycker jag dock det är sorgligt att sossarnas första kvinnliga partiledare blev "en Mona" och inte "en Kielos".

Leo Sundberg sa...

Hallå Ali!

Jag håller med. Ordet post- som prefix är arbetarrörelsens fiende. Särskilt när man har privatiserat den enda post som betydde något, nämligen posten!

Om du vill läsa mer om postmodernismen, kika gärna på min nystartade blogg:
http://leosundberg.blogspot.com/2007/04/postmodern-pest.html