Om små ljuspunkter – och rosa världar

Aron Etzler skriver om LO-distriktets årsmöte i Stockholm, och om att saker händer. Man hade ett seminarium, med Asbjørn Wahl från norska For velferdsstaten som huvudtalare, och diskuterade arbetarrörelsens problem att möta den borgerliga offensiven. Den plattform som antogs på årsmötet är riktigt bra, samlande och radikalt. Man skriver bland annat:

Samhället måste vara tydligt i att grundläggande rättigheter som vård, skola och omsorg är att betrakta som social allemansrätt som inte får styras utifrån enskildas betalningsförmåga och vinstintressen.

Som Josefin Brink konstaterar händer det saker i EU-frågan också. Repskapet i Stockholm antog ett uttalande där det bland annat dessa krav står:

* Att rätten att vidta stridsåtgärder för att få kollektivavtal till stånd garanteras.
* Att det inte finns några frågetecken kvar kring den svenska modellen när riksdagen godkänner Lissabonfördraget.

Apropå detta med arbetarrörelsen och EU så måste man konstatera att Sören Wibe skriver uppenbara sanningar i sin utträdesartikel ur socialdemkratin, på DN Debatt. Trist samtidigt, för EU-debatten är inte död hos socialdemokraterna än – kan knappast vara det så länge det finns något liv alls i det partiet, och det gör det ju. Och visst kan det ligga mycket i det som Josefin Brink funderar högt över – att Wibe kanske har egna planer inför EU-parlamentsvalet. Samtidigt får man ju konstatera när man läser sådana här kommentarer från s-högern, att sosse-ja’t rör sig i ett slags parallellt universum där verkliga politiska förhållanden har upplösts i ett rosa syrebad av politiska floskler.

Daniel Mathisen, ”tokstolt ordförande för Stockholms läns SSU-distrikt”, skriver om sin jubel över Wibes avhopp och klargör bland annat följande: ”I stället bör vi fokusera på vad EU ska leverera i politiskt innehåll, och omfamna förändringen”. Jomen tack. Vi andra, som är jävligt fokuserade på att EU levererar politiskt innehåll på löpande band – avreglering av det sociala alkoholmonopolet, underlättande av lönedumpning via förbud mot fackliga stridsåtgärder, krav på upplösning av allmännyttan, avskaffande av presstödet så att likriktningen kan gå från total till absolut, samling kring koloniala militärexpeditioner,godtyckliga terrorlistor, med mera – tycker väl kanske att det finns andra att omfamna. Men vi är förstås ”folkhemsromantiska traditionalister” som inte ”fullt ut tar konsekvenserna av vad internationell solidaritet faktiskt medför”; högerpolitik och mer till de rika alltså.

Maryam Yazdanfar skriver att Wibe ”blandar ihop” Lavaldomen och Lissabonfördraget, som ”äpplen och pären”. Det är ett ganska fantastiskt uttalande. Möjligen har Yazdanfar blandat ihop ”äpplen och päron” med ”äpplen och äppelmos”, eller kanske ”vatten och snömos”.