torsdag, juni 05, 2008

Traditionstungt

Vänsterpartiet inleder sin kongress imorgon vilket traditionsenligt betyder att det skrivs bisarra artiklar i tidningarna. Dagens Nyheter sätter standarden idag med en ledarartikel som bland annat vevar begreppet ”grumlig demokratisyn”. DN skriver:
I Ekots lördagsintervju hette det nyligen att den borgerliga regeringen är "odemokratisk" därför att den vill se mer privat ägande i Sverige. På frågan om Venezuelas maktfullkomlige ledare Hugo Chávez är demokrat svarade däremot Ohly "ja, absolut".
Dagens Nyheter – som inte vill att svenska folket ska få folkomrösta om sin egen nya konstitution – menar alltså att Venezuelas folk- och omvalde president, som med folkligt tryck utlyste en folkomröstning om landets grundlag, förde öppen kampanj, förlorade omröstningen och omedelbart accepterade resultatet, ska fördömas. Likaså ska strävan efter att utvidga den sfär över vilken vanligt folk kan utöva demokratiskt inflytande, fördömas. Överföring av resurser och beslut till dem som bestämmer utan att ställa upp till val, är dock hurra.

Det är förstås inte lätt att veta vad Dagens Nyheters ledarsida menar med ”grumlig” demokratisyn. Klart är dock att tidningen själv ansluter sig till en glasklar tradition: sammanhållet och aktivt propagerat demokratiförakt.

* * * * *

Apropå partikongressen så missade jag ju sist det begav sig tillfället att lova äta upp min ryska pälsmössa, om inte den likaledes traditionella påhopp-artiklen skulle dyka upp, eftersom den kom några dagar för tidigt. Sedan dess har pälsmössan dessvärre förkommit. Men jag kan slå vad om flera fina propagandaaffischer från Sovjettiden (reproduktioner – original är inte att tänka på för proletariatet och dess representanter) med den som så önskar – att en sådan artikel kommer att ligga på en och annan hallmatta i landet imorgon.

Och ja, den traditionalistiska traditionen trogen – att kontrasteras mot ”förnyare” som i de här sammanhangen betyder att vilja ha det som förr – får jag helt enkelt lov att länka till några inlägg från förra kongressen, så man i förväg ska veta hur det kommer att kunna vara: här och här.

Själva kongressen kommer dock som vanligt att röra sig i en mer verklig verklighet än medierapporteringen. Därför ser jag med glädje fram emot den. Och den kommer att kunna följas på en superfin sida, här.

Jag ska inleda på programdebatten, som jag skrev lite om när förslaget skickades ut i november, här.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Skicka hit affischerna direkt, det är tidningsfri dag i morgon!

Anonym sa...

Visst kanske de är mer demokratiska i Venezuela än i Sverige men vad spelar det för roll när de är fattiga som fan och det råder brist på basvaror?

Anonym sa...

Bonniermedias (och övrig papegojmedia)definition av demokrati är nog ganska exakt överensstämmande med "demokrati" sådan den tolkas av ockupationsmakterna Israel/USA.

Inget konstigt alltså att krig är fred och rätt är fel om man inte accepterar någon annans rätt än den starkes och ständigt kör över internationella lagar och förordningar.

Anonym sa...

Du missade kanske Aktuellts långa inslag om vänsterpartiet idag. Det innehöll delar som var intressanta och borde ha fallit dig på läppen (en lång diskussion om varför vp ligger i mediaskugga)och ett långt och för partiet dåligt segment om Kubafrågan och Eva Björklund. Man kan ju skriva sura tirader om medias vinklingar hur mycket man vill, ofta med all rätt. Men när partiet valde Björklund till partistyrelsen och samordnare för internationella frågor så bad man liksom om stryk. Så länge media kan hitta kommunistiska kontroverser så kan partiet glömma att mediabevakningen av partievent blir röstknipande.

Hugo sa...

Nåväl, även VP kommer att smyga sig mot mitten, sakta men säkert och därtill är man nöd och tvungen om detta parti skall spela någon som helst roll i svensk politik. Vansinnet med 6 timmars arbetsdag med samma lön, verkar spela ut sin roll. 200 000 anställda i offentlig sektor likaså, sen har vi det eviga vurmandet och tjattret om Kuba och diverse diktaturer.

Det vore gott om VP en gång för alla städade framför sin egen dörr. Då blir ni också välkommna i den politiska gemenskapen och tagna på allvar.

Anonym sa...

Om nu avskalandet av de sista barkresterna av kommunistisk symbolik kan beskrivas som att röra sig mot mitten. Jag skulle snarare se det som en radikalisering, och en omvandling av den svenska vänstern till det den borde blivit redan på 70-talet; ett parti som norska SV, socialistiskt, modernt och utan ideologiska skygglappar. Jag hoppas att partiet håller kvar vid det som är dess raison de etre: radikalismen. Vilket annat parti vågar kräva storsatsningar på offentlig sektor, läxförbud, EU-utträde, ekonomisk demokrati? Att våga tänka annorlunda har alltid varit vänsterpartiets styrka. Tyvärr har radikalismen tvingats samsas med gråkonservativ kommunism, vilket hämmat partiets potential.

Anonym sa...

Bara den som brinner för någonting, fylld av mod kan älska, bara den förnöjsame är storsint, bara den ödmjuke är lämpad att härska.

Anonym sa...

Staffan:

Det är väldigt tröttsamt och framför allt absurt att höra folk påstå att vi inte gjort upp med vårt historiska förflutna eller med "kommunismen". Bara för att vissa kallar sig kommunister betyder det inte att man måste gilla sovjet eller Stalin. Det beror på hur man tolkar begreppet kommunism: antingen som en byråkratisk plandiktatur eller ett samhälle utan klasser och orättvisor. Du av alla borde begripa detta att vi inte vill ha det förstnämnda. Var nånstans står detta i partiprogrammet?

Sen vill jag att du förklarar begreppet " gråkonservativ kommunism". Vad innebär det rent konkret? Stalinvurm eller anhängare av en offentlig välfärdsstat med ekonomisk demokrati?

Anonym sa...

Jo Robert, jag håller med om att det är tröttsamt. Under den tiden jag var aktiv medlem i uv och vp så tyckte jag att det var väldigt tröttsamt och absurt att hela tiden tvingas förklara för människor att jag inte ville "ha det som i Sovjet", utan tvärtom trodde på en frihetlig socialism. Men just eftersom det är så tröttsamt så kunde man ju tycka att vänsterpartiet kunde lära sig sin läxa nån gång och faktiskt trovärdigt, en gång för alla, förvisa även de sista resterna av det kommunistiska arvet dit de hör hemma, till historiens skräphög. Det övergår mitt förstånd att man kunde välja Eva Björklund, ordförande i Svensk-Kubanska föreningen till partistyrelsen, eller ännu värre, göra henne till ansvarig för partiets internationella verksamhet. Och om partiet nu ändå gör såna idiotiska val så kan man ju knappast komma i efterhand och klaga på att media fokuserar på dem.

Slaget om vilken betydelse som ska läggas i begreppet kommunist är förlorat för länge sedan. Och det var inte "borgerlig media" som utdelade döddstöten där utan de kommunistpartier i väst som inte tillräckligt övertygande förmådde dra en skiljelinje mellan sig själva och diverse diktatorer och enpartistater. Det är förvisso glädjande att kommunister som Björklund idag är i minoritet i vp, men det har tyvärr inte alltid varit så.

Och nej, jag tycker inte att nån av dina förslag om hur kommunism ska definieras känns särskilt på pricken. Anhängare av offentlig välfärdsstat är de flesta politiska partier, i olika grad. Ekonomisk demokrati kan till och med en del sossar ställa upp på. Stalinvurm har heller inte alltför kännetecknande för åtminstone eurokommunismen de senaste 50 åren. Jag skulle definiera det som utmärker en kommunist som: revolutionsromantik, marxism-leninism, demokratisk centralism och en förlåtande syn på inskränkningar i mänskliga rättigheter, när de utövas i röda diktaturer. Med den definitionen är såklart vp inte kommunistiskt idag, med undantag för några få kvarvarande fossil. Och om man tror att man är kommunist men inte håller med om ovanstående punkter så menar jag att man faktiskt inte har särskilt stor koll på den ideologi som man säger sig stödja.

Anonym sa...

Men herregud Staffan, vänsterpartiet har faktiskt lämnat de sista resterna av sitt sovjetiska arv bakom sig för en massa år sedan. Det är som sagt absurt att vissa "vänsterpersoner" inom vänsterpartiet upprörs över något som inte existerar. Det är en personlig fråga vad var och en kallar sig. Däremot var det dumt av Ohly att kalla sig kommunist med tanke på den negativa förknippelse som begreppet inneburit för många människor.

Jag själv är övertygad om att de flesta som kallar sig kommunister i dagsläget (nordkorea, vietnam och ev kuba) knappast vill ha tillbaka sovjet med dess avarter och övergrepp. De flesta kommunister jag träffat på är inga blodtörstiga monster som planerar massavrättningar vid ev maktskifte eller införandet av en statlig diktatur. Detta borde alla människor med lite vett i skallen begripa, om man nu inte är ledarskribent för DN eller ett högavlönat kommunalråd. Jag själv kan kalla mig kommunist utan att för delen sympatisera med pol pot, mao, sovjet eller andra förtryckare som missbrukat kommunismen. Det har jag koll på. Har du?

Angående Björklund kan man fråga sig om det var ett lämpligt val. Dock har hon faktiskt mycket vettigt att säga, inte bara Kuba utan också om de övriga länderna i Latinamerika som under hundra år dominerats av USA-imperialismen. Än idag har USA har en vakande hand över kontinenten med ständiga attacker (både fysiska och verbala) och sabotageförsök mot vänsterregeringar. Hur ofta påtalas detta i media och vem gör det? Såklart borde man ha en diskussion internt om hennes kuba syn passar ihop med partiets värderingar vilket kommer bli svårt för hennes del.

Anonym sa...

Glömde skriva in undantaget ang de stalinistiska staterna jag nämnde i förra inlägget. Rätt inlägg står nedan.

(nordkorea, vietnam och ev kuba undantaget)

Anonym sa...

Robert, som jag sa så menar jag inte att vänsterpartiet är ett kommunistiskt parti. Jag gick med i KU när kommunismens fana fortfarande hölls högt, och jag kan se och uppskatta vilka framsteg som gjorts sedan dess. Jag tror inte heller att de flesta som kallar sig kommunister är illvilliga. Min poäng är snarare att de är naiva och inte vet tillräckligt om den ideologi de säger sig försvara. Eva Björklund är emellertid inte naiv, utan ett prima exempel på hur det lät på den gamla onda tiden, och på så sätt ett mycket bättre exempel på vad som faktiskt skiljer kommunister från andra proggresiva vänsterradikaler.

Hon har i debatt efter debatt, bland annat med mig, klart tagit avstånd från tanken på att det kubanska folket själva ska ha makten att välja sina politiska ledare, i fria val mellan reella politiska alternativ, som motsats till låtsasval i ett enpartisystem. Så länge personer som Björklund ges en plattform att verka inom vp så kommer jag att framhärda i att påpeka att partiet inte lyckats rensa ut det gamla olycksaliga kommunistiska arvet till fullo. Och det är i mina ögon ett svek, framförallt mot de väljare som behöver ett starkt och ideologiskt konsekvent vänsterparti som kan slåss effektivt för de sämst ställda, utan att hindras av det gamla bagage som gjort partiet ineffektivt så länge.