På Farc-fars med Fredrik utan c

Bombliberala debattartiklar upprepar sig, första gången som tragedi, andra gången som fars.

Efter att ha röstat för massavlyssning av svenska folket har Fredrik Malm satt sig ned och gjort en somrig rewrite på en debattartikel han skrev för ett och ett halvt år sedan i GP, och fått den förbi någon stackars sommarvikarie på UNT. Vi var några som svarade på Malms artikel i februari 2006.

I kort sammanfattning kan man säga att Fredrik Malm skaffat sig en blockering mot att läsa och förstå texter som handlar om grundläggande demokratiska fri- och rättigheter – många skulle tidigare envisats med att kalla dem liberala, men det tenderar numera innebära en risk för att man uppfattas som ironisk.

I ett demokratiskt samhälle är det till exempel viktigt att inte införa förbud mot organisering baserad på politiska åsikter, att man inte ska utsättas för övervakning och förföljelse när det inte finns konkret brottsmisstanke, och att man bara ska kunna dömas för konkreta brott som man begår, inte bli kollektivt ansvarig på grund av löst stipulerade ”kopplingar”. Det parti Fredrik Malm tillhör, liksom Fredrik Malm själv, har på senare tid visat frapperande ointresse för att försvara dessa fundamentala värden, eller entusiastiskt angripit dem.

I december 2005 togs på ovan nämnda principiella grunder ett demokratiinitiativ för att uppmärksamma och utmana den illavarslande utvecklingen med särskilda ”terrorlagar” som åsidosätter normal rättspraxis och öppnar för politiskt godtycke och övergrepp. En utlösande faktor var ett tillslag mot politiska aktivister i Danmark.

Uppropstexten från 2005 går att läsa här.

I uppropet nämns den svenska terrorlagstiftningen från 2002. Jag är stolt över att Ung Vänster, som jag vid det tillfället var ordförande för, var en av de första som kraftfullt tog avstånd från lagen och påpekade de allvarliga principiella riskerna med den. Det är alltså en typ av lag som är extremt diffus och som lyfter bort stora delar av en öppen juridisk process till stängda politiska processer: Dels kan man dömas utan att själv ha begått något konkret brott, dels blir det en politisk bedömning som avgör om samma handling ska lagföras enligt normala lagar eller betecknas som terror, dels är lagen bara en ”ram” vars faktiska innehåll bestäms av EU-kommissionen, utan insyn – man får inte veta varför en person eller organisation terrorstämplas eller slutar vara terrorstämplad.

Om Fredrik Malm hade förstått att den här typen av lagstiftning leder till ett demokratiskt moras och en förångning av de liberala värden han brukar parfymera sig med i överflöd, hade han kanske också förstått varför till exempel FRA-lagen är en så dramatiskt dålig lag. Det gör han nu inte. Hans sommarfars till debattartikel är ännu en nyttig påminnelse om att han och hans meningsfränder som utgör ett konkret hot mot demokrati och rättssäkerhet i det här landet.