fredag, november 21, 2008

Socialdemokratins paradgren 2008: Att avskaffa alternativen

Gårdagens beslut i riksdagen, om att köra över folkopinionen, trampa på den svenska grundlagen och fuska med EU:s initialt uppsatta regelverk för sin egen konstition, för att hasta igenom en grundlag som cementerar överstatlighet och marknadsfundamentalism, är en svart dag för den parlamentariska demokratin som politskt system och socialdemokratin som politisk rörelse. LO-ledningen kör över kongressbeslut och den socialdemokratiska partiledningen har förhandsomvandlat sin egen retorik om arbetsrätt och social dumpning till ljugeri.

Aron Etzler skriver en viktig ledare på temat:

En representativ demokrati förutsätter offentlig debatt. Det förutsätter också att befolkningens åsikter återspeglas hos sina valda representanter. Och regler som ser till att beslut som fattas av befolkningsmajoriteter respekteras. Inget av detta återfinns i det EU som vi idag är medlemmar av från och med idag.

Läs den.

Här i Norge har det också varit en central EU-debatt. För samtidigt med den korridoristiska Lissabonprocessen i Sverige, har de norska socialdemokraterna kört över sina regeringskollegor i SV och Senterpartiet, de egna kritikerna, samt den fackliga opinionen, och sagt ja till EU:s tjänstedirektiv. Direktivet får nämligen en påverkan på Norge som EES-medlem, och det har varit starka krav på att Norge skulle säga nej och använda sin vetorätt i EES-samarbetet. Parallelliteten är intressant – och säger väldigt mycket om såväl norsk som svensk socialdemokrati av idag. I de helt centrala frågorna om EU:s antifackliga direktiv och traktat, som med juridiska trycker tillbaka arbetarrörelsen, har partiledningarna i dessa partier ingen förmåga att utgöra ett politiskt alternativ.

I dagens Klassekampen skriver utrikesredaltören Eline Lønnå om ratificeringsbeslutet i Sverige, i en ledarkrönika som jag har fått tillåtelse att publicera. Rekommenderas:


Lisboa-traktaten sementerer et 15 år gammelt svik.
Garantert unntatt

Tirsdag kveld samlet en liten skare svenske fagforeningsfolk seg utenfor Riksdagen. De protesterte mot regjeringens arbeidsmarkedspolitikk. LOs leder Wanja Lundby-Wedin sparte som vanlig ikke på konfekten i sitt oppgjør med «borgerne», og krevde at statsminister Fredrik Reinfeldt må stå opp for den svenske modellen også innen EU og forsvare svenske tariffavtaler. Reinfeldt må jobbe for at lover endres slik at svenske kollektive avtaler gjelder, og at faglige rettigheter forsvares, uttalte Lundby-Wedin.

Men da Riksdagen i går behandlet, og med svært stor sannsynlighet gikk god for, den nye EU-grunnloven, var det ingen Lundby-Wedin å se utenfor Riksdagen. I tospann med det sosialdemokratiske partiets leder Mona Sahlin har nemlig LO-sjefen valgt den gamle metoden: Vi kjører på! Slik norsk LOs leder Roar Flåthen ga blaffen i medlemsdemokratiet og blankofullmakt til tjenestedirektivet over bordet, velger også svensk LO å se bort fra kongressens krav fra juni i år om at Sverige ikke bør ta stilling til Lisboa-traktaten før den offentlige utredningen om konsekvensene for arbeidsretten foreligger. Den foreligger om tre uker.

Men å vente på den, det vil ikke LO-lederen ta sjansen på – for det kan sette hele traktaten på spill, som det heter.

Vänstern og Miljöpartiet har gjort hva de kunne for å få Lisboa stemt ned og i nødsfall utsatt – men Mona Sahlin har svingt pisken og brukt alt hun hadde av autoritet for å tvinge opposisjonelle sosialdemokrater inn i folden. Tilbake står et sosialdemokrati og en LO-ledelse uten politisk troverdighet. Til det har folk for god hukommelse.

Da Sverige gikk inn i EU i 1994, ble det lagt fram som en storartet mulighet for sosialdemokratiet til å ta opp kampen mot turbokapitalismen – sammen med allierte progressive fra resten av Europa. Det ble gitt høytidelige garantier om at den svenske arbeidsretten aldri ville bli rørt av Brussel. At det ikke gikk slik, at garantien var verdiløs, er det i dag ingen som bestrider. Men, som kommentatoren Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet om Lisboa-ratifiseringen: «Man sviker hellre sina väljare än tar strid mot kapitalet».

Dermed blir det et spørsmål om troverdighet når ja- og nei-sida debatterer om faglige rettigheter vil underordnes EUs prinsipper om fri flyt eller ikke i den nye traktaten. Kan folk tro at det er sant – denne gangen?

Mona Sahlin og Lundby-Wedin mener nemlig at de problemene streikeretten og kollektivavtalene har støtt på vil bli løst med Lisboa, som skriver inn streikeretten som en «grunnleggende rettighet». Motstanderne mener det motsatte – at Lisboa sementerer faglige rettigheters underordning. Fagbladet Kommunalarbetaren har i den anledning intervjuet den svenske dommeren i EF-domstolen. Nei, det blir ingen styrking av streikeretten, sier hun. Men det tar de ikke så tungt i LO-borgen i Stockholm: Hun kan jo gjerne få mene det, men vi er av en annen oppfatning – streikeretten styrkes.

Derfor har ikke LO eller sosialdemokratene sett poenget med å støtte de som har jobbet for at Sveriges skaffer seg bindende unntak fra Lisboa på det faglige området. I stedet satser man på at ved neste EU-utvidelse blir lagt en sosial protokoll til traktaten, som også er kravet fra Den europeiske samorganisasjonen Etuc i Brussel – for tiden ledet av samme Wanja Lundby-Wedin.

Å forlange protokoller og garantier blir altså framstilt som den radikale posisjonen i absurdteateret Sahlin og Lundby-Wedin har spilt fram mot gårsdagens Riksdagsdebatt. Garantiene framstilles som om EU var en statisk framfor en dynamisk politisk orden, en statisk orden der medlemsstatene var sikret mot at stadig nye politisk bestemte regler og avgjørelser kom ovenfra.

Eline Lønnå


Läs ockå kommentarer från vänsterpartiet och Ung Vänster.

10 kommentarer:

Lasses lunchblog sa...

Jag fattar fortfarande inte. Du har fått din politiska skolning från ett system där man blev fänglsad om man över huvud taget tog ordet demokrati i sin mun.. att du ver huvud taget håller på. Köra över folkopinionen? vad menar du med det? Vi har haft fria och demokratiska val. resutlatet av det ser du varje dag i riksdagen. Fria val såg du aldirg i Sovjet. OCh du ser det inte i Nordkorea eller på Kuba. Vakna och väx upp.

Ali Esbati sa...

Jag tror kanske att ditt inlägg med fördel kan sammanfattas med den första meningen.

Stefan sa...

Flera spelbolag har sänkt oddsen för att alliansen skall ta hem nästa val också. Skulle de göra det kommer jag att hålla Socialdemokraterna (mitt numer f.d. parti) skyldiga. Först klantade man sig med att gå ut med MP, sedan nu med Lissabonfördraget, och S+MP lär knappast få en riksdagsmajoritet. S borde rensa bland elitens strateger inom partiet, de har uppenbarligen misslyckats.

Kerstin sa...

En gång i tiden ansåg jag att den vänster som hävdade att sossarna bara var kapitalets lakejer och att de i själva verket räddade kapitalet genom att lura folket, var idiotiskt. Idag är jag nog beredd att hålla med dem som menade det. Med deras ställningstaganden, helt reservationslöst, för EU och Lissabonfördraget sviker de sina väljare så att det bara inte går att dölja det ens, visar sina rätta ansikten kanske man ska säga.

Godnatt demokrati, godmorgon diktatorisk kapitalism.

Anonym sa...

Ali

Läser ofta med behållning din välskrivna blogg. Tycker dock att du kunde bemödat dig att ge ett seriös svar till "Lasses lunchblogg" och inte bara svara nedlåtande och arrogant!

Vi har demokratiska val i Sverige, där vi väljer våra företrädare vart fjärde år. Hur kan du då påstå att de fattar ett odemokratiskt beslut i Riksdagen? Är det bara för att du inte gillar beslutet i sig?

När det gäller odemokratiska system som t ex kommunism och nazism, där fria val aldrig hålls, utan där diktatur gäller, så har jag i alla fall aldrig uppfattat dig som förespråkare för kommunism/diktatur, utan för öppna och fria val. Har jag fel så får du gärna rätta mig.

Trevlig helg och tack för en trevlig blogg!

Mvh

Martin

Terje sa...

I sverige har vi fria val mellan konkurrerande alternativ och det är fritt fram för vem som helst att starta nya partiet och yttra sin åsikt - utmärkt! Betyder detta att vi inte har någon anledning att oroa oss för demokratin i vårt land och i europa? Nej, tyvärr inte.

Vår riksdag har beslutat att underordna sig institutioner som inte med den bästa vilja kan sägas vara demokratiska. I EU har medborgarna ett medbestämmande, men något folkstyre kan man verkligen inte tala om. EU:s beslut är numer överordnade sveriges riksdag - vi får fritt välja vilka som ska implementera byråkratiska direktiv från Bryssel.

Den representativa demokratin i europa har frivilligt monterat ned sig själv och återvänt till ett tillstånd som påminner om tiden före det demokratiska genombrottet efter världskrigen.

Det lustiga är att det hela påminner om situationen i Iran - där får medborgarna välja mellan olika partier till ett parlament som underordnas islamistiska präster. I EU får medborgarna välja till parlament som underordnas marknadsliberala byråkrater.

Det finns också en tendens till intolerans mot avvikande åsikter - alla som inte ryms i en högerliberal fålla misstänkliggörs och blir föremål för åsiktsregistrering (inget nytt i det här landet i och för sig!).

Naturligtvis lever vi inte i en fullfjädrad diktatur, men den som inte ser vart det hela bär måste ha skygglappar på.

Tack för en bra blogg!

Petter sa...

Anonym

Då beslutet strider mot grundlagen så kan det ju mycket väl beskrivas som ett odemokratiskt beslut.

EU-kramarna som EU-ministern (Cecilia Malmström) säger ofta att kritikerna är nej-sägare som röstar mot EU eller eller för Nice-fördraget och att vi redan röstat om EU, men det stämmer inte vad kritikerna vill är att få rösta (bestämma) om EUs framtid inte att det inte ska finnas någon union i Europa. Vad det gäller det vi röstade för så var det Maastrichtfördraget med ett lov att EU inte kan tvinga oss att byta valuta. Även fast vi inte förhandla fram något undantag. Det är ganska olikt dagens EU och för den delen morgondagens.

I övrigt har vi en partikrati i Sverige precis som de flesta länder har i någon form, ett partistyre alltså. Vi som inte är medlemmar i Socialdemokraterna kan inte påverka deras beslut och i princip är inte riksdagsledamöterna fira att rösta efter eget huvud eller tycke. Dessutom förtrycks åsikter och ståndpunkter som t ex lissabonfördragsfrågan inom det socialdemokratiska partiet. Vi medborgare och röstare kan inte rösta på personer, vi kan inte välja vem som står på valsedeln då de flesta bara är partisympatisörer och inte medlemmar aktiva i sina partier på läns-nivå. Det räcker inte med att bara rösta för att få ett representativt styre.

Petter sa...

Anonym

Sen kan självklart demokratiskt valda fatta odemokratiska beslut, om beslutet leder till nedmonterat folkstyre. Detta är ett exempel på det då lagstiftande makt flyttas (till EU-kommissionen), men även nazisternas maktövertag i Tyskland är ett exempel av sådant beteende. När det gäller EU-parlamentet som inte får föreslå lagstiftning så spelar det i princip ingen roll hur vi röstar, för där är det inte uppbyggt på ett sett för att representera medlemsländerna utan det är partigrupper som styr, precis som här (i EU-frågor) så är det oftast de borgerliga med stöd av socialdemokraterna som styr. Även om alla de 22 ledamöterna vi kan rösta fram är från partier medlemmar i samma partigrupp så skulle i princip inte maktförhållandet ändras.

Stefan sa...

http://www.namnlista.se/251

Skriv gärna på..

Mvh Stefan

Mats sa...

Hej

EU som makt kliver framåt genom att man utnyttjar två-steg-framåt-ett-steg-tillbaka-taktiken.

1 Bygg upp konstitutionsidén.
2 Låt medlemsländerna rösta om den.
3 Kosta på ett nederlag för att sedan arbeta fram en näst intill likadan lösning
4 Politiker har nu tröttnat på folkomröstnings möjligheten och människor har tappat intresset.
5 Förslaget går igenom

Vi såg nyligen samma mönster i FRA-lags historien.
Lägg fram ett "omöjligt förslag", ta debatten, backa på förslaget och genomför 90%, helt ok.

Det finns alltid sätt att kringgå demokratin.

Och demokrati ja, vi har en politisk demokrati, men knappast en demokrati!

Media och finansvärld påverkar människors val och möjligheter kanske än mer än riksdagens beslut.
Media formar vår verklighetsbild och ekonomin sätter gränser för våra val i vår vardag.

För mig som lämnat den röd-blåa röran för länge sen är det uppenbart hur de båda flankerna
alltmer dras in en moment-22 situation.

I EU-fallet så drunknar de blåas "Individens frihet" och de rödas "rättvisefrågor" i överstatligheten hos en "blå union".

Er gemensamma fiende/bundsförvant heter makt.

Den globala utvecklingen kommer att göra både vänster och höger troende alltmer förvirrade och rådslösa.
Centraliseringen av banker, av media och den alltmer sammanvuxna finansvärlden är bara några exempel på hur människors frihet minskar. Kriget mot terrorismen med det ökade kontrollsamhället är ytterligare ett. Den globala centraliseringen av makt kommer att fortsätta och makten kommer inte bara att försvinna från EU-medborgare utan för medborgare i allmänhet.

Den ”lilla världen” med en mänsklig samvaro, med närhet till beslutsfattare, med regionala kulturer är på väg att lösas upp. Detta är den stora rörelsen som sker i världen just nu.

FRA-debatten och EU borde diskuteras tillsammans eftersom de båda är symptom på maktlöshet och ökad kontroll.

Mats

På Klar Sikt (www.klarsikt.humancreations.se)