I gårdagens (i huvudsak förargelseväckande trista) radioduell mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt slängde programledarna plötsligt in frågan om burka, med någon sorts koppling till ett bisarrt förbudsförslag som nu luftas i Frankrike, där man till synes tror att kvinnor som ska vara förtryckta av burkabärandet emanciperas om de förbjuds åka tunnelbana.
Fredrik Reinfeldt svävade entusiastiskt på målet om ett konkret svenskt förbud i lag, men han ville gärna berätta ”av vad hans hjärta var fullt”, nämligen att han inte gillar burka och inte vill att det ska bli fler sådana i Sverige. Det är oklart hur många som faktiskt bär burka eller niqab i Sverige. Det torde vara högst något tiotal. Det förhindrade alltså inte Ekot från att ta upp en stor del av en partiledarduell med frågan, och inte heller statsministern att använda tillfället till att flörta med en främlingsfientlig opinion.
I Danmark räknar man med att antalet kvinnor som bär burka är mellan noll och en handfull. Det har inte hindrat att dansk offentlig stundtals dominerats av en förbudsdiskussion. ”Debatten” om burka är bara en av många som översvämmat danskarna. Den handlar om fingerpekande, nedåt, mot ”de andra”. Den skapar sin egen verklighetsram.
Dansk offentlighet har länge karaktäriserats av den här sortens ”debatter”. De har trängt ut samtal och konflikter om ekonomisk politik, sociala skillnader, välfärdens bistra villkor under högerregeringen. Så har högern regerat vidare. Och så har danskt samhällsklimat förändrats.
Också hos många av dem som säger sig ogilla rasism och främlingsfientlighet har det varit ett mantra att man måste ”ta debatten” om alla möjliga problem som kopplas till utlänningar, för att på så sätt göra något åt dem – oavsett om problemen är verkliga eller påhittade. Strategin är genuint usel. Dess resultat uppenbara.
I Danmark har var tredje somalier varit utsatt för personliga trakasserier. Både glåpord och fysiska angrepp är vanliga. Som när en kvinna ger sig själv rätten att bakifrån riva av Sara El-Adawis slöja.
Diskussionen om utlänningar i allmänhet och muslimer i synnerhet såsom den förs i Danmark är inte ett samtal om olika politiska ståndpunkter. Den är en viktig del av själva hetsen som sänker trösklarna för övergrepp. Och det är inte någon olycklig bieffekt – för dem som startat utvecklingen är det själva syftet.
Reinfeldt går inte omkring och hoppas på att somalier och turkar och iranier i Sverige ska bli bespottade och nedslagna. Han ser sin egen politik misslyckas, känner en vind blåsa och låter sig bäras av den. Han gör som andra europeiska högerpolitiker. Men han blir därmed en viktig aktör som tippar fältet. På inbjudan från Ekot.
PS. Här är en niqab-enkät från senaste Arena
PPS. Läs gärna den här artikeln om hatbrott mot muslimer.
torsdag, januari 28, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Är det en klyscha som får mig att osäkra revolvern så är det "vi måste ta debatten". Med vem, varför och hur då?
Varför måste vi inte "ta debatten" med Piratpartiet och F!? Speciellt piraternas enfråga har ju varit särdeles het under mandatperioden.
Påståendet att "vi måste ta debatten" är ett exempel på hur något omvandlas till etablerad sanning genom ekoeffekter. Utan att någon någosin ens behöver bemöda sig med att förklara själva grundtanken särskilt utförligt.
En fråga jag undrar lite över är inställningen till prostitution respektive burka. Förbudsanhängarna mot dessa båda företeelser brukar använda likartade argument - att det är "objektivt dåligt" att prostituera sig/dölja ansiktet, etc, och att det därför bör förbjudas. Ändå är de som är för legal prostitution ofta för burkaförbud, och vice versa (dvs högern har ofta den förra åsikten, vänstern ofta den senare). Hur ser du på skillnaderna mellan dessa båda frågor?
Kul att så många problematiserade den mycket konstigt ställda fråga 2.
Tack Malm och Esbati.
Jag tycker det är så jobbigt med burka-frågan.
Som socialist och feminist är jag mån om att försöka nyansera frågan och vara medveten, men jag kan liksom inte se någonstans att det här med burka är schysst och jag förstår inte varför man inte får tycka det? Precis på samma sätt ifrågasätter jag ju vissa företeelser i t.ex frikyrkliga sammanhang.
Men samtidigt anser jag ju givetvis att både islam och kristendom har samma existenberättigande.
Att frågan får utrymme i partiledardebatterna är såklart onödigt, eftersom det är så liten fråga.
Men jag förstår inte varför ett ifrågasättande av burka, eftersom att jag tycker att just den extrema företeelsen är ett uppenbart förtryck mot kvinnan, måste innebära att jag är emot islam?
Skicka en kommentar