lördag, april 03, 2010

Efterfest

[Krönika i veckans Flamman]


”Sverige ser ut att ha klarat sig igenom finanskrisen bättre än många andra länder”, inleder högerpartiet sitt senaste pressmeddelande om skattesänkningar à la den brända jordens taktik.

De nya moderaterna är konsekventa med att använda surrealism som kommunikationsstrategi. Ser man till ändringar i köpkraft, hör Sverige till de västländer som klarat sig sämst igenom krisen, snäppet mindre illa än nyliberala experimentverkstäder som Irland och Island. BNP-fallet 2009 var det största i modern tid. Sverige har blivit ett europeiskt genomsnittsland när det gäller arbetslöshet. De långsiktiga samhällsekonomiska kostnaderna för kollapsen i a-kassa och sjukförsäkring är svåra att siffersätta, men de blir stora. Spåren från 90-talskrisen syns fortfarande i generationsstatistiken. Nu faller tiotusentals människor ännu hårdare. ”Aktiva insatser för jobben och välfärden, tillsammans med ansvarstagande för de offentliga finanserna, utgör fortsatt viktiga delar i arbetet framåt”, fortsätter pressmeddelandet.


Regeringen annonserar alltså en ny skattesänkning. Pensionärer ska få någon extra hundralapp i månaden. Det sker samtidigt som äldreomsorgen sliter med personalförsörjningen, och det står klart att pensionärerna kommer att uppleva de konkreta effekterna av det pensionssystem som de borgerliga och socialdemokraterna knåpat ihop. ”Bromsen” slår till och sänker pensionerna med flera procent, utan att något specifikt politiskt beslut har fattats om det. Det är en konstruktion som gör att rörelser på börsen automatiskt påverkar pensionsutbetalningarna.

Samhällsekonomiskt betyder systemet att ett ganska litet antal marknadsaktörer garanteras ett ständigt inflöde av riskkapital, och börsmäklare föräras löner och bonusar som tas av pensionspengarna och växer med volymerna. Riskerna överförs samtidigt till pensionärerna.


I detta avseende är det svenska pensionssystemet en föregångsmodell för efterkristiden. Den massiva överföringen av pensionsmedel till börsen har varit en internationell trend som svarat mot kapitalets expansionsbehov i en realekonomiskt skrumpen situation. Den har underlättat finansspel med efterföljande kris. Men de som tjänat gott på finansiell avreglering är inte de som måste fylla i utrymmet mellan bubblan och marken.


Kapitalets begär pockar nu på liknande lösningar på andra fält. Dels kommer vi att se skärpta försök att öppna upp den offentliga välfärdssektorn, särskilt sjukvård och äldreomsorg, för privata intressen - goda profitmöjligheter med outsourcad risk. Dels får vi nya krav på att staten ska göra arbetskraften mer ”flexibel” - genom en mer repressiv ”arbetslinje” och pressad arbetsrätt.

Detta är en beskrivning av Alliansens resultatlista och framtidsplaner. Den svenska regeringen har varit en av västvärldens duktigaste på att omvandla kapitalets klassintressen till konkret politik - och sälja in den med verklighetsautonoma reklamjinglar. Mer är att vänta, om de får regera vidare. ”När vi nu stakar ut Sveriges väg ur krisen vill vi också att de som drabbats hårdare än andra ska få del av förbättringarna”, skriver moderaterna, och när man väl börjat tolka tvärtomspråket är det ju klart vad det betyder. Inkomstklyftorna i Sverige är för övrigt de största sedan SCB började sina mätningar.


Sverige behöver en annan färdriktning. Men för att det ska vara möjligt, måste en rödgrön regering identifiera och operationalisera klassintressen. Så som högerregeringen gör nu, men med motsatta förtecken. Pensionssystemet är ett gott exempel på hur det inte kan vara: en tung ekonomisk fråga kvävd i blocköverskridande konsensus. Det är sådant som omvandlar kapitalismens kris till en kris för den representativa demokratin.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Ali Esbati jag har en fråga. Är det nyliberalt med generösa välfärdssystem och höga löner åt folk i offentlig sektor?

Jag har själv bott på Irland i 2 år och där är lönerna väldigt höga för anställda i offentlig sektor.

Välfärdssystemen är väldigt generösa speciellt mot ensamstående kvinnor med barn som får mycket mer än vad de skulle få i Sverige.

Jag tycker inte att detta känns speciellt nyliberalt faktiskt.

Anonym sa...

Du har rätt i det du skriver om klasskampen som högerpartierna bedriver och det tvärtomspråk de använder när de själva beskriver eländet.

Men jag saknar din självkritik. Ditt eget parti tänker sig att regera tillsammans med sossarna efter valet i höst. Det är ju sossarna som är ansvariga, tillsammans med borgarna, för att våra pensionspengar numera berikar våra klassfiender och att skattemedel används för att föda redan feta, skattefuskande "entreprenörer" inom skola, sjukvård och omsorg.

Vi snackar Orwell i kubik om sossarna vinner i höst. Hur skall de beskriva sin klasspolitik mot oss arbetare?

En högerregering igen efter valet skulle vara totalskit för arbetarklassen men, för fan, en sosseregering är nästan lika illa.

Perra

Anonym sa...

Vill bara tillägga: Tur att man är kär. Annars skulle man ju deppa ihop av det politiska mörkret.

Glad påsk alla!

Perra

Johnny sa...

Instämmer med 2.47 em. Irland verkar inte speciellt nyliberalt. Finns det något land som är det? Hongkong och Singapore möjligen. Ju mer marknadsliberalism dessto framgångsrikare ekonomisk utveckling blir det. Liberalismen är ju helt överlägset ideologi jämfört med totalitära vänster och islam diktaurer.

Hugo sa...

Ali, det är ohederligt att du inte med ett ord nämner de ca 250 miljarder som Ringholm snodde ur pensionsfonderna för 10 år sedan. Med dessa pengar kvar för sitt ändamål, hade pensionerna inte krympt.

Britta Sethson sa...

och nu ska man satsa på större risktagande i sjunde AP-fonden. Större chans till bättre pension men också en större risk att pensionen går upp i rök.

Dags att se över var pensionspengarna är placerade

Hugo sa...

Britta, hade du själv fått placera exempelvis i statsobligationer som är riskfria såvida inte staten går i konkurs, hade du haft den dubbla pensionen.
Fatta hur blåsta vi blivit av ATP o nuvarande pensionsreform. Eget pensionssparande har alltid straffats med avgifter i Sverige. Alla skall ha det lika dåligt och de som inte sparar till ålderdomen skall ha samma utfall på andras bekostnad. Klart det går åt helvete.

Fredrik sa...

http://fredrik-d.blogspot.com/2010/04/konsten-att-forma-sanningen-ar-att-ta.html

Anonym sa...

Hugo 9.23
får man föreslå att innan du anklagar någon för ohederlighet,
rättar dig själv på följande punkter:
a) du bortser från att det var en FEMpartiuppgörelse kring pensionerna, s + borgarna
b) du bortser från att vänsterpartiet varit kritiskt mot uppgörelsen från start
c) du påstår att det var Ringholm som "snodde" 250 mrd. Nähäru. Överföringen skedde i januari 1999 och han blev finansminister först i april. Beslutet, återigen, var fempartigängets med Göran P och Anna Hedborg som ledande sossar. d) du använder ordvalet "snodde" vilket antyder att pengarna bara försvann in i den allmänna a-kassan. Pengarna skulle täcka merutgifter för att staten övertog andra kostnader från AP-fonderna. Så argumenterade ialla fall de fem partierna bakom uppgörelsen. Du må underkänna det argumentet med kvalificerade fakta, jag vet inte, men det rörde sig definitivt inte om omärkta pengar.

Okej?

Kul att du kan få in så många slarvfel på bara fyra rader förresten!

Du har dessutom i nästa inlägg fel i hur eget pensionssparande straffas. Låt mig bara konstatera att det väl är en smaksak om avdragsrätt ska hänföras till kategorin straff.

Anonym sa...

Hugo igen
och
e)överföringssumman var 258 och inte 250 miljarder.

Grattis igen!

(Dock skrev jag fel ovan, ska inte stå a-kassan utan statskassan)

Jens J sa...

Sverige behöver en annan färdriktning skriver du. Ändå så kandiderar du för en regering som har haft chansen med få avbrott under väldigt lång tid, med resultatet att välfärden har försämras, landet har blivit fattigare och skatterna har ökat. Vad får dig att tro att det skulle bli annorlunda nu?

Att du dessutom försöker demonisera regeringen som om de företrädde något helt annat än oppositionen är bara patetiskt. Det är tämligen uppenbart för vem som helst att båda de svenska partierna (Alliansen och de Rödgröna) ämnar föra en socialdemokratisk politik med några få olika nyanser. Den ena sidan vill ta lite mer av människors pengar och använda dem lite annorlunda, ingen diskuterar huruvida det överhuvudtaget är acceptabelt att med hot om våld stjäla människors egendom.

Du är snar att beklaga dig över "nyliberala experimentverkstäder" (vars problem naturligtvis är helt andra än de du vill hävda) men jag har svårt att hitta några exempel på nationer som med framgång har implementerat det du representerar utan att folket har förvandlats till livegna och utan att landets ekonomi totalt har kollapsat.