Folkpartiet: bringar ordning och reda – också bland dina koloniala fantasier

Idag har Folkpartiet valtraditionsenligt gjort ett rasistflörtutspel med udden riktad mot en grupp som har svårt att försvara sig och/eller inte finns. Det är skojigt att utspelet översköljer nyhetsfältet samma dag som vi åter påminns om att hetsutdrivningen av sjuka människor från socialförsäkringssystemet och in i ”arbetslinjens” tvång och mörker, har varit ett totalt fiasko.

– Du, jag har hört att det är massarbetslöshet, hundratusentals står utan a-kassa och socialförsäkringarna kollapsat.
– Eh, vahettere, kolla DÄR då *pekar på tv:n* vad HON har på sig.

Jovars. Idag skriver också Gulan Avci, som driver personlig valrörelse på islamofobiska insinuationer, på SVT Debatt om denna brännande uniformeringsfråga. ”Balansen mellan olika rättigheter måste vara glasklar” är rubriken. Det säger mycket om tankemönstret här, att en balans föreslås bli glasklar. Det torde vara svårt. Intentionen att med rasismen som stormfana inta och utvidga en högerpopulistisk position i terrängen kan däremot, som framgår av bland annat Avcis utspel, vara just glasklar.

Bland alla stämningsskapande påståenden som Avci sprider runt sig, är det intressant att läsa detta:

2002 vågade Folkpartiet säga sanningarna om integrationspolitikens misslyckande. Vi blev kritiserade men stod på oss. Idag är dessa frågor naturligt inslag i politiken. Ingen är rädd för rasiststämpeln.

Det är sant att Folkpartiet genom sina utspel 2002 och 2006, liksom en rad utspel i andra sammanhang, har bidragit till att brutalisera den svenska integrationsdebatten och göra rasismen mer rumsrem i svensk offentlighet. Nu kan allt fler som ett ”naturligt inslag i politiken” ta till rasistiska schabloner utan att vara ”rädda” för att deras rasistiska utspel ska stämplas som rasistiska. Det ska de ha, Folkpartiet.

Detta understryker också varför ett parti som Folkpartiet på många sätt är väsentligt farligare än säg Sverigedemokraterna. För genom att med större bekvämlighet rida på allt härsknare liberala floskler om ”debatten”, kan Folkpartiet normalisera rasismen, inte minst i de ängsliga men resursstarka och paranta mellanskikt som partiet närmast uteslutande har sin väljarbas i.

Det var dessvärre väldigt väntat att detta skulle bli Folkpartiets roll också i denna valrörelse. Det som har förändrats de senaste åren, är att betydligt större sjok av borgerligheten börjat glida i denna riktning. Om detta, och hur det hänger ihop med det politiska läget i stort, började jag skriva en text för rätt länge sedan, men den kommer i alla fall i en antologi i början av september.

För den som vill läsa en större diskussion i frågan, tipsar jag igen om min essä ”Vi måste våga låta bli att ’ta debatten’” från förra året. Nedan ett utdrag som också passar till dagens postliberala ståhej.

Den holländske forskaren Teun A. van Dijk har länge arbetat med det han benämner ”diskursiv elitrasism”. Han konstaterar att det är vanligt för väletablerade och inflytelserika politiker, journalister och forskare att distansera sig från rasism – det är något marginaliserade högerextremister eller outbildade och fattiga håller på med. Men samtidigt vet vi historiskt att eliter av olika slag haft en viktig roll i att skapa och upprätthålla etniska hierarkier. Och vi kan se att rasism inte är något medfött – den lärs in genom en diskurs, där just eliterna har en ojämförligt viktigare roll.

Van Dijk pekar genom sin forskning på hur idéer och politiska linjer som till en början kännetecknat rasistiska partiet övergår till en allmänt accepterad argumentation via de etablerade partierna. Men det sker också, understryker Van Dijk, en samtidig förändring av massmediernas roll och självbeskrivning: ”Pressen och många andra eliter [har] gjort stora ansträngningar för att markera att islamofobiska och invandringsfientliga hållningar inte ska ses som former av rasism. Så fort främlingsfientligheten blir till vanligt sunt förnuft, till något som ’vi’ instämmer i, så ska den inte längre benämnas ’rasism’”.

[…]

Idén om att islamofobi och projicering av allehanda samhällsproblem på invandrare som grupp inte kan vara rasism, om synpunkterna antas delas av ”folk flest” – och då alltså som ”spontant” framväxta föreställningar – har blivit en varmt omhuldad ansvarsfriskrivelse i de kommenterande skikten. Så kan den privilegierade positionen till och med marknadsföras som chict kättersk. Det kan inte vara rasism för det handlar om ”debatten”.

Läs gärna hela.

Läs också: Ulf Bjereld, Jesper Nilsson, Fredrik Edin.