Det palestinska motståndet är inte religiöst, utan folkligt

Det är förvisso sant att Hamas idag är den dominerande politiska kraften på Gaza-remsan. Det är också riktigt att Gaza – efter långvarig isolering, styvmoderlig behandling också av den palestinska myndigheten, djup fattigdom och det våldsamma fiaskot för Dahlans Fatah-klick – har en stark närvaro av religiösa grupper. Men Hamas är inte motståndet mot ockupationen. Och det palestinska motståndet är inte uteslutande baserat i religiösa grupper.

Det som pågår i Gaza är nationell befrielsekamp. Folklig kamp för mänsklig värdighet.

Här är en intressant e-postintervju med en representant för den sekulära vänstergruppen PFLP, som stödjer motståndet. Bland annat:

4. What is the relationship between Hamas and the PFLP like today?

The relationship between Hamas and the PFLP is defined by resistance now.

Both Hamas and the PFLP are in the camp of resistance, the camp of defending our people, our cause and our fundamental rights. Both the PFLP and Hamas reject so-called "negotiations," reject cooperation with the occupier, and reject any so-called political solutions based on the denial and abrogation of the rights of our people. The parties both stand united in resistance to the massacres and genocide being committed against the Palestinian people. This is the unity, and the relationship, that matters now: unity, in struggle, for our people, our cause, and our rights.

Och här kan man läsa ett uttalande från en annan av de sekulära vänstergrupperna i Palestina, DFLP.

Både PFLP och DFLP ingår i PLO (men var mot Oslo-avtalet som skapade den Fatah-kontrollerade palestinska myndigheten)


(Fortsätt kolla Gaza; peace n’ freedom för intressanta uppdateringar)

Runt om i världen

Protesterna mot Israels rasistiska massmord är omfattande runt om i världen. Här, på KABOBfest, finns en liten lista, men protester har arrangerats i de flesta länder.

Jag ser förresten att Mauretanien återkallat sin ambassadör i Israel, för konsultationer. Det borde naturligtvis fler länder göra.

Ser också att den palestinska myndighetens polisstyrkor upplöst en demonstration i Ramallah på Västbanken, till stöd för Gaza. Det är två ställen där blodbadet i Gaza kan – och bör – få stora politiska konsekvenser, och där makthavarna är riktigt oroliga. Dels är det förstås Abbas pseudostyre i Västbanken och hans kontroll över den palestinska myndigheten och Fatah som skakar. Hur långt är han beredd att luta sig mot Israel för att rädda det, om det hårdnar till? Och så är det förstås Egypten, som jag nämnt tidigare. Där talar vi om konvulsioner av en helt annan magnitud ifall gnistorna tänds. Och att Mubarak är beredd att gå mycket långt för att försvara sin diktatur behöver vi inte tvivla på. Det är ju inte för inte som han är en favorit hos Bush-regimen, som ger honom ett enormt militärt stöd och tacksamt använder hans etablerade tortyrhålor. Den egyptiska frågan nämns också av Andreas Malm, och var en huvudpoäng i George Galloways korta appell på den stora demonstrationen i London i lördags.

Jag vill också tipsa om bloggen Gaza; peace n’ freedom som bjuder på bra uppdateringar med viss fokus på de internationella reaktionerna på massakern.

PLO som hot och löfte

Inte för att det var oproblematiskt när PLO-ledningen satt i Tunis och på sätt och vis gjorde sig rätt bekväm. Och inte för att det var oproblematiskt när Tunis-folket skulle komma tillbaka och bli ledande på de ockuperade områdena, förbi folk som kämpat på plats, stått i vägspärrar, suttit i fängelse i Negev. Men till och med ett skadeskjutet PLO med alla sina intriger var tusenfalt bättre för det palestinska motståndet än det tillstånd som nu råder under Abbas. Jag skrev mer utförligt om PLO och den palestinska myndigheten när Hamas vunnit valet i början av 2006.

Nu skriver Rawia Morra om avvecklingen av den kvarvarande verksamheten i Tunis. Det är drastiskt uttryckt, men alltför nära verkligheten:

Nu kan vi skryta om att vi är det enda arabiska folket vars president har sålt det mot kontanter!

Om Abbas lyckas dessutom, i samarbete med Senioras regering i Libanon att upplösa de palestinska flyktinglägren där, är den palestinska katastrofen fullbordad!

Läs här.

Ulf Bjereld skriver mer lågmält men också intressant om maktkampen mellan Hamas och Fatah. Han nämner också i positiva ordalag Mona Sahlins besök i området. Mina förväntningar på Mona Sahlins utrikespolitiska linje är ännu mindre än på det inrikespolitiska planet. Men det är faktiskt positiva signaler hon har sänt, när hon betonat vikten av att försöka få liv i PLO:s demokratiska strukturer. Man kan väl hoppas att det inte blir en engångshändelse, utan att svensk socialdemokrati kan börja distansera sig från det oerhörda svek som Perssonregeringens pinsamma stöd till USA:s och Israels antifredspolitik innebar.

Nytt liv i PLO?

Det är väldigt svårt att veta hur allvarligt detta är menat i praktiken, men det är intressant, och, om sant, potentiellt mycket bra för det palestinska motståndet, som behöver enighet och demokratisk nytändning. Jag skrev ett mer utförligt inlägg som rör bland annat detta, när Hamas vann de palestinska parlamentsvalen i januari 2006.