Ombildningskriget

Kent Wernes reportage «Ombildningskriget», ett omarbetat kapitel ur hans nya bok Du sköna nya hem, handlar om Kastanjegården, som med den borgerliga majoritetens politik skulle säljas bort från allmännyttan. Det handlar, som Werne skriver, «om en stad där utförsäljningen av allmännyttan har fått människor att förlora sin anständighet i jakten på det stora klippet».

Vid den här tiden hade Marie-Louise Granbom tagit plats i den lokala hyresgästföreningens styrelse, och tillsammans med de andra ledamöterna började hon skicka ut informationsblad med kritik mot den ekonomiska planen och med argument för hyresrätten. De delade också ut lappar med »återkallelse av fullmakt« i brevlådorna. Och det var då de hittade »kackerlacksbrevet«. Under rubriken »Den kommunistiska Hyresgästföreningen informerar« hade en av de ombildningsvilliga grannarna försökt skriva en ironisk pamflett. När ironin var avklarad kom åsikterna: »Kom igen människor, tänk efter. Vi kommer att få köpa våra lägenheter billigt, långt under rådande marknadspris, TROTS att vi befinner oss i en finanskris. Tänk på hur mycket vi kommer att tjäna på att köpa lägenheten och sedan SÄLJA den […] Kackerlackorna på Hyresgästföreningen ska inte hjärntvätta oss med sin propaganda.«

Läs reportaget! Och kolla sen gärna in stockholmsrean.se för att få en övergripande bild av de gemensamma värden som högern i Stockholm har bränt.

Fyra punkter för en tryggare bostadspolitik för unga

Idag presenterade Lars Ohly och Ida Gabrielsson ett riktigt bra fyrapunktsprogram som, utöver den generella politiken för att bygga bort bostadsbristen, särskilt tar sig an det usla läget för ungdomar på bostadsmarknaden.

* Inför kompiskontrakt: Två eller fler bör kunna bo tillsammans i en lägenhet, men ha individuella kontrakt på varsitt rum.

* Böter för överhyror: Sanktioner mot oskäliga hyror vid andrahandsuthyrning. Det ska kosta att utnyttja ungdomars desperata bostadssituation.

* Låt kommunerna förmedla andrahandslägenheter: De kommunala bostadsförmedlingarna bör även förmedla andrahandslägenheter, någonting som de enligt lag inte har rätt till idag.

* Unga ska ha rätt till en egen bostad: Vänsterpartiet vill ålägga kommunerna att årligen undersöka vilken efterfrågan på bostäder det finns bland kommunens innevånare. Kommuner som inte agerar för att tillgodose behovet av hyresrätter, särskilt för unga under 25 år, ska få avdrag på sitt stadsbidrag.

Läs mer om förslagen här, eller läs Ida Gabrielssons artikel: «Efter fem år flyttar jag fortfarande runt på andrahanskontrakt»

Debatt om bostadspolitik

Jag mot Fredrick Federley. Politik för att bygga fler bostäder mot politik för att hoppas att marknaden ska greja det.

Just don't do it!

Alliansfritt Sverige konstaterar att det finns många misslyckade förslag man kan lufta för att undvika att ta tag i själva problemet med bostadsbrist. Att bygga bostäder - det går dock bort.

Diagnosmakt

Har skrivit i Klassekampen idag om den ekonomiska diagnosen "holländska sjukan", offentliga utgifter och höga bostadspriser:

De oppblåste boligprisene får omfattende effekter. De reduserer den sosiale bevegeligheten og gjør inntektsforskjeller om til fysiske atskillelse. De trekker også opp det private forbruket på en måte som vrir og hemmer økonomiens langsiktige vekstpotensial. De enorme summene som pløyes ned i opprustning, omsetning og utbygging av private boliger og hytter, lokker arbeidskraft bort fra samfunnsøkonomisk viktigere sektorer. Og uansett hvor hyggelig det kan være – få kan hevde at Norge skal konkurrere på verdensmarkedet med dyre privatboliger.

Läs gärna hela.

Den allmänna nyttan

Livet är fullt av överraskningar, för att citera Pär Nuder. GP (Göteborgs Posten) rapporterar:

- Vad vi ser är att socioekonomiska skillnader slår igenom i boendet - en omvandling som går mot förslumning för den del av befolkningen med lägre inkomster och som inte kan välja. På andra sidan har du bostadsrätterna. Det blir en polarisering.

Ja, först visade det sig att regeringens ”jobbpolitik” ledde till massarbetslöshet. Nu kommer det fram att utförsäljningen av allmännyttan har gett fördjupad. Vad ska man nu vänta oss? Att skattesänkningar ska leda till vidgade klyftor och försämrad välfärd? Herregud!

Kackerlackshögern

Bra ledare i Aftonbladet om högerns bostadspolitik och det framorganiserade förfallet.

Fråga förorten

Vänsterpartiet och Ung Vänster har idag presenterat en rapport om tre storstadsförorter – Rinkeby, Rosengård och Hjällbo, med avseende på den sammantagna boendesituationen: Fråga förorten – om rätten till bostad.

Det är intressant och resonerande läsning, och materialet står för ett bra sätt att göra politik. Det tar in erfarenheter från möten med människor som bor och verkar i de här områdena, och den tar de breda grepp som är nödvändiga för faktisk förändring istället för billiga poänger på förortsbornas bekostnad. Förhoppningen är, som det står i inledningen, att ”bidra med att ta fram en slags förortens agenda”.

Inte rasism – marknadslösning

En fastighetsägare i israeliska Ashkelon (arabiska Majdal, huvudsakligen etniskt rensad 1948) om att han inte tillåter etiopier flytta in:

"This isn't a racist issue, this is reality, which proves that it drops the apartments' prices. Why? That question should be directed to those who don’t want to pay. It's not my call, it's the fact on the ground. People call me at the apartment and they almost always ask, 'Do you have Ethiopians in the building?' It matters to some people, that's all."

Företrädare för det religiösa extremhögerpartiet Shas har tydligen protesterat – problem med att bosätta etiopiska judar kan försinka fördrivningen av araber. Rabbinen Ovadia Yosef, som nämns i artikeln, uttalade för några år sedan angående araber, att de ”myllrar som myror” i Jerusalem, och att det är ”förbjudet att vara barmhärtig mot dem” – istället ”måste man sända missiler mot dem och förinta dem”.

Om någon annan kan flytta in efter missilerna och förintandet – är det bara ”facts on the ground”.

Stadsgerilla

Tydligen har en konsult gjort en häpnadsväckande upptäckt om den stockholmska attackhögerns utförsäljningsbonanza på bostader:

Resultatet blir att ombildningar, med några få undantag, endast kommer kunna genomföras i centrala lägen.

Nähä!? Otippat också, att kalkylerna utgått från folk med höga inkomster.

En del av dem som bor i förortsområden har ändå hunnit blir bedragna att köpa sina lägenheter, och därmed både bidra till sämre social rörlighet och ta på sig stora ekonomiska risker.

Häromdagen fick jag se ett brev som mina föräldrar fått, med inbjudan till ett möte där bostadsrättsföreningens styrelse skulle ”presentera boendekostnadskalkyler som visar vad erbjudandet innebär för just Dig om Du förvärvar Din lägenhet med bostadsrätt”, vid övergång från allmännyttan. Representanter från SBAB – det statliga bolåneföretag som borgarna nu ska sälja ut och som är anvisat att agera ”marknadsmässigt” – skulle tydligen närvara vi mötet. Så kommer man till slutet av inbjudan och får läsa detta, under rubriken ”OBS”:

Hyresrättsfrågor får debatteras och behandlas på andra möten. Representanter från Hyresgästsrörelsen brukar tränga sig på och störa bostadsrättsmöten. Sådana störningar kommer inte att accepteras och föreningen avser att polisanmäla sådana störningar som intrång i mötesfriheten.

Ännu en härlig illustration av en trend i vår tid: kriminalisering av politisk aktivitet genom privatisering av det offentliga utrymmet - i både allmän och fysisk bemärkelse.

Protester mot social förstörelse

Överklassens politiska gren styr i stadshuset. Det innebär angrepp på allt som är öppet, gemensamt eller kan användas för att lyfta människor och utmana överhetens upphöjda självinstängdhet.

Torg glasas in till shoppingcentra, kulturverksamheter avgiftsbeläggs och görs mer svårtillgängliga, det allmännyttiga bostadsbeståndet slaktas och marknadsanpassas.

Ett ställe där effekterna av den här politiken möter motstånd är i Järva. Här har medborgarinitiativet Husby Unite varit drivande för bildandet av nätverket Järvas framtid efter ett mycket välbesökt möte på Husby Träff. Husby Unite har bland annat arbetat för upprustning av Järvaområdet och mot en ombildning till bostadsrätter – något som skulle innebära en bedräglig övervältring av kostnader på hyresgästerna. Mötet enades igår om följande:

1) Vi vägrar skriva på och flytta.
2) Vi kräver rådrum på minst ett år, och en demokratisk process med information på flera språk.
3) Inga höghus, som alla är fullt funktionsdugliga, får rivas.
4) Hyresgästföreningen får vårt förtroende att förhandla, men får inte gå med på så omfattande och onödiga ombyggnationer att dagens befolkning inte får råd att bo kvar.

Ett lovvärt initiativ!

Valfrihetsrevolution

Det kommer, om allt vill sig väl, inom kort inte att finnas några hyresrätter alls kvar i Stockholmsförorten Mälarhöjden. Den lokala arbetarregeringen befriar därmed ytterligare ett område från farorna med social rörlighet. Den folkpartistiske ordföranden i Hägersten-Skärholmen Abit Dundar tycks ha blivit skämtad med aprilo före valet, ty han har nu upptäckt att den till social exkludering och vidgade klyftor syftande högerpolitiken leder till vidgade klyftor och social exkludering. Han har därvid blivit ledsen och kinkig, men sätts resolut på plats av bostadsborgarrådet och valfrihetskämpen Kristina Alvendal med denna blivande klassiker:

- Om det inte finns den typ av boende som man vill ha i ett område, så får man välja ett annat.

Hör ni ljudet av rämnande utanförskap?


[SvD:s artikel]
[Tidigare alvendalare här och här]

Amerikanska bostadslån och en värld som hänger ihop

SvD hade idag ett intressant reportage om de enorma konstrasterna på bostadsmarknaden i USA. Läs det! Två olika världar på varsin sida om Hudsonfloden. Människor med låga inkomster som får slita hund för att få råd med en enkel bostad, samtidigt som de riktigt rika spekulerar i lägenheter för tio, tjugo, kanske ända upp till femtio miljoner kronor.

Det som nu sker är att den så kallade ”subprime”-marknaden i USA slår i taket och ”korrigeras”. Människor med låga inkomster, som tagit bostadslån får se villkoren försämras och saknar helt enkelt en buffert för att klara av detta. Betalningarna inställes, husen går på exekution och bolåneinstituten åker på kreditförluster. Något sådant drabbar dock inte för tillfället överklassen.

Den här utvecklingen återspeglar den amerikanska ekonomins situation mer allmänt. Inkomstklyftorna i USA har ökat mycket dramatiskt sedan slutet av 1970-talet. Samtidigt som de allra högst avlönades inkomster sköt i höjden så sjönk den genomsnittliga reallönen under åren med Reagan och Bush d.ä. Också under George Bush d.y. har stora grupper av amerikanska arbetare upplevt stillastående eller sänkta reallöner, samtidigt som de superrika dragit iväg med fantasiinkomster. De på andra sidan Hudsonfloden – och på de allra flesta andra ställen i USA – finansierar genom sina eftersläpande reallöner och nu också förhöjda ränteinbetalningar och tvångsförsålda bostäder överklassens excesser.

Detta handlar inte bara om siffror. Växande inkomstklyftor skapar förstås allvarliga samhällsproblem i sig. Och de påverkar – reportaget i SvD visar på ett konkret exempel – samhällsekonomins själva funktionssätt. När de allra rikaste blir ännu rikare, måste de ha något att göra av sina pengar. Lyxproduktmarknaderna sväljer en del av pengarna och blåses upp till groteska proportioner. Men inkomsterna måste också överlagras i förmögenheter av olika slag, och då inte minst bostäder. Denna ”prime”-marknad lever därigenom sitt eget liv. Bostäderna i sig drar iväg till sin konstruktion – en av deras allra främsta funktioner blir att vara så olika vanligt folks bostäder som möjligt. Och eftersom det finns ett antal människor med alldeles för mycket pengar som kan efterfråga mycket dyra bostäder kan priserna skjuta iväg. Marknaderna för olika typer av bostäder går isär, lever parallella liv. De som nu har eller tidigare haft råd att införskaffa sig den typen av bostad blir därigenom ännu rikare.

Och de blir politiskt mäktigare. För pengar köper givetvis politisk makt. I USA – där arbetarrörelsen försvagades tidigare och kraftigare än i Europa – mer än i något annat av de kapitalistiska kärnländerna. I USA:s fall får detta mycket konkreta, mycket dramatiska globala återverkningar. USA är världens mest skuldsatta land och har samtidigt enorma handelsunderskott. För att dess överklass ska kunna överkonsumera mera måste det globala ekonomiska system som ständigt suger in resurser till centrum – och USA:s hegemoniska roll däri – befästas med militär övermakt. Krigen blir oundvikliga.

USA har en särställning i den globala ekonomin. Men världen hänger ihop och överheten i de kapitalistiska kärnländerna har sammanfallande intressen. Utvecklingen i USA har sin motsvarighet i andra västländer, däribland Sverige. De vidgade inkomstklyftorna – och dessas påverkan på samhällslivets skilda delar, ser vi också här, om än i något mindre skala.

Världen hänger dock också ihop åt andra hållet. Krisen för amerikanska ”subprime”-lån kommer kanske inte att få en direkt påverkan på de amerikanska kapitalägarnas inkomster och förmögenheter. (Det beror till exempel på i vilken mån bolåneinstitutens kreditförluster påverkar börserna och vilka som i slutändan får bära kostnaderna för sådana fluktuationer - tänk vår egen finanskris 1992 där vinsterna kammades hem av de rikaste medan förlusterna togs ut på hela folket under ett decennium och mer). Men det motstånd som grusar imperieplanerna i Irak och Afghanistan, liksom folkens organiserade krav på självbestämmande och jämlikhet i Latinamerika, det bidrar. Frigörelsesträvandena i periferin lättar också trycket på den tillbakapressade arbetarklassen i de ockuperande och koloniserande länderna.


[Några tidigare, på olika sätt relaterade texter]:
- Bortom Fastighetsskatten
- ”I spel”
- Det är som det är för det blev som det blev

Hegemoni och valfrihet

Att vinna handlar inte om att få till rätt svar på frågan, utan om att bestämma de möjliga svaren.



[Via Oskar Lindvall]

Igen, men värre

Den brittiska industriministern Margaret Hodge vill – utöver den existerande omfattande faktiska diskrimineringen – introducera legaliserad etnisk diskriminering i det brittiska bostadssystemet. Hon föreslår ett system där man ska väga in medborgarskap, vistelselängd i landet och hur mycket man hunnit betalat in till socialförsäkringssystemet i kö-systemet till de offentliga ”sociala” boendena. Den privata bostadsmarknaden har ju dragit iväg ordentligt i Storbritannien – av samma skäl som i Sverige: växande inkomstklyftor och kraftig inkomst- och förmögenhetsutveckling för de allra rikaste. Så detta blir bostadspolitiskt lite lök på laxen. Men framför allt är det ett härligt sätt att rida på, och förstärka de rasistiska strömningar som redan fötts av den statssponsrade paranoian i ”kriget mot terrorismen”.

Som så många gånger förut argumenterar eliterna för att detta skulle vara ett sätt att mota högerextrema partiers framsteg. I verkligheten är det naturligtvis precis tvärtom. Detta befäster de högerextrema rasistpartiernas dagordning mycket mer effektivt än de själva någonsin skulle kunna förmå. Det blir i praktiken ett officiellt godkännande – uppifrånhets. Minns till exempel hur det blev i Sverige i början av 90-talet när flyktingpolitiken skärptes. Det ledde knappast till att Ny Demokrati eller skinnskallerörelsen försvagades. Nu sker runt om i hela Europa samma sak igen, men på ett djupare, farligare sätt.