Fredagspepp: Löftet

Fackliga Triabloggen fredagspeppar med Jenny "Kallskänkan" Wrangborgs Löftet. Grymt bra.

Darwish till sista vilan

As’ad Abdul-Khalil (Angry Arab) skriver om Mahmoud Darwish på Electronic Intifada:

One reads Mahmoud Darwish and one reads a history of Palestine. American obituaries of the man missed the entire picture. As if they were talking about another person, The New York Times implied that his village was razed by unknown assailants, and glossed over the fact that the Israeli government arrested him for his poetry. But Darwish's poetry did not only express romantic celebration of Palestine. It also celebrated the resistance, and this resistance began before Darwish was born, and it will continue long after his death until full return and full liberation.

Läs hela. Bilden nedan från begravningen.

Mahmoud Darwish (1942-2008)

Den palestinske nationalskalden Mahmoud Darwish är död. Darwish’ liv var tätt sammanflätat med den palestinska tragedin och kampen som dagligen föds och återföds ur den. Han blev tidigt medlem i det israeliska kommunistpartiet och redigerade tidningen Al-Fajr. För sin aktivitet blev han flera gånger häktad och fängslad. Flykten förde honom till Moskva, Kairo, Beirut, Tunis och Paris – ständigt verksam.

Darwish satt bland annat i PLO:s exekutivkommitté, men avgick 1993, efter Oslo-avtalet.

Hans betydelse för den systematiskt undertryckta nationella palestinska kulturen kan knappast överskattas.

Nedan en av hans mest kända dikter, ”ID-kort”, översatt till svenska av Hans Isaksson, och publicerad i Clarté 1/2002 (och omnämnd tidigare här på bloggen).

Se annars också Wikipedia-sidan om Darwish; Haaretz meddelar om dödsfallet; Rawia Morra: Älskaren är död; Anna Wester citerar ur I belägrat tillstånd; Dikten Under Siege:


ID-KORT

Till protokollet:
Jag är arab
Och mitt ID-kort har nummer femtiotusen
Jag har åtta barn
Och det nionde på väg efter sommaren
Blir du arg?

Till protokollet:
Jag är arab.
Jag arbetar med åtta kamrater i ett stenbrott
Jag har åtta barn
Jag skaffar dem bröd
Kläder och böcker
Ur stenarna.
Jag tigger inte om allmosor vid din dörr
Och jag ödmjukar mig inte vid tröskeln till din kammare
Så – blir du arg?

Till protokollet:
Jag är arab
Jag har ett namn utan titel
Tålmodig i ett land
Av rasande människor
Mina rötter
Fanns här före tidens begynnelse
Och innan tidsåldrarna tog sin början
Före pinjerna och olivträden
Och innan gräset växte

Min far kom från ett släkte av plöjare
Inte från en gynnad klass
Och min farfar var bonde
Varken väluppfostrad eller välboren!
Han lärde mig solens stolthet
Innan han lärde mig att läsa
Och mitt hus är som en herdes hydda
Gjort av grenar och bambu
Har du uppfattat min ställning?
Jag har ett namn utan titel!

Till protokollet:
Jag är arab
Du har stulit mina fäders odlingslundar
Och den jord jag har odlat
Med mina barn
Och du lämnade oss intet
Utom dessa stenar.
Så kommer staten att ta dem
Som det ryktas?

Därför!
Skriv överst på första sidan:
Jag hatar inte folk.
Jag är ingen inkräktare
Men om jag blir hungrig
kommer usurpatorernas kött att bli min föda
Akta er
Akta er
För min hunger
Och för min vrede

Vi sjunger en sång som sprids över världen

Många har försökt förstå och förklara varför Black Metal blev så stort i just Norge. Jag ska inte redogöra för teorierna här, utan vill bara tipsa om att VG idag berättar om en kommande dokumentär om det bisarra och legendariska norska Black Metal-bandet Mayhem. Bandet väckte stor uppmärksamhet i början av 1990-talet då man bland annat hysteriskt diskuterade ett antal kyrkobränder och deras eventuella kopplingar till Mayhems musik. En av bandets frontfigurer, Øysten Aarseth, mördades av den tidigare basisten i bandet Varg Vikernes – också känd som ”greven”. Vikernes, som själv faktiskt brände ned ett antal kyrkor, var nazist. Om det var därför han mördade Aarseth är oklart. Men VG berättar i alla fall om Aarseths medlemskap i AKP(m-l):

Mangefasettert
[…] Aarseth var en stor beundrer av Stalin, og var ifølge dokumentaren medlem av AKP (m-l). Han skal ha meldt seg ut da Pål Steigan tok avstand fra Pol Pot og folkemordet i Kambodsja. Penger fra Mayhem-utgivelsene skal ha gått til partiet og Aarseth sendte Mayhem-plater gratis til Kina og Albania.

Hela artikeln.

Man måste bara älska Greider ibland (eller rätt ofta faktiskt)

Å, jag har blivit så trött på tjatet i den märkligt förvirrade och andefattiga ”litteraturdebatten”. Men när Göran Greider blir trött, då står blixten stilla. Briljant:

Litteraturvetaren Johan Svedjedal skrev om nya numret av tidskriften OEI häromdagen: ”Är det inte Sveriges ledande retrotidskrift vi ser i aktion?" Det liknar ju ett Live där poeterna springer omkring i den litterära skogen och leker att det är sextiotal, då när det ännu var fräscht att skända högmodernism och vända upp och ner på boksidor. En dag förra året råkade jag slå på radion och hörde Ulf Karl Olov Nilssons Ultimata valmanifest – jag blev förvånad. Denne i och för sig utmärkte poet (han är rolig) trodde tydligen att han drev med politiken genom en satir där han lovade allt till alla. Han hade inte förstått att politiken slutade lova någonting för snart tjugofem år sedan. Hans satir var träffande 1965. Inte nu.

[Möjligen är hela citatet från den text av Johan Svedjal som Greider refererar till. Jag hittar det inte. Artikeln är hur som helst mycket bra i sin helhet]

Žižek!

Slavoj Žižek är en av världens häftigaste intellektuella. Han ger sig ut i postmodernt yada-yada och kommer tillbaka med sköna örter. Som i nedanstående klipp, hittad på bloggen The World at night. Slutrepliken är bäst. Kolla även in Slavoj Žižek on Masturbation. Bilden ovan är kanske ett montage, kanske inte. Vi måste ställa oss frågan vad ett ”montage” betyder. Faktiskt.

Andrafiering

No peoples ever choose to claim status of dispossessed
No peoples want pity above compassion
No enslaved peoples ever called themselves slaves

Den palestinsk-amerikanska poeten Suheir Hammad skrev sitt poem “Of Refuge and Language” efter orkanen Katrina, där de fattiga, företrädesvis svarta nödlidande, blev negligerade av myndigheterna – och i rapporteringen kallade ”refugees”. Det är mycket starkt. En transkription finns här. Jag hittade videon via Paolo Pissoffi.