Paus och omgruppering i mordfabriken

När så mycket av den svenska medierapporteringen från Israels angrepp på Gazas befolkning har rört sig i ett fält mellan naivt återgivande av israelisk krigspropaganda och entusiastiskt understöd till de ideologiska grunderna för dödandet, blir man till en början kanske mer generad än upprörd när man ser hur medierna rivs med i ännu ett propagandaspin.

Nu kallas en taktisk israelisk vilopaus och omgruppering i den folkmordsdoftande koloniala straffexpeditionen, riktad mot en i huvudsak värnlös, fängslad civilbefolkning, för ”ensidig vapenvila”. Israel står kvar med sina trupper mitt bland sönderskjutna palestinska hem i ett humanitärt helvete, och fortsätter döda efter behag. Israel har hela tiden själv bestämt när och var man ska skjuta, och har också därmed bombat ambulanser, FN-skolor, hjälpkontor, bostadshus, planerat och lustfyllt. Inget har ändrats i denna grundläggande fråga, och palestinierna har idag, med israeliska trupper inne i Gaza, större rätt än någonsin att försvara sig – om de kommer över något att försvara sig med. Ändå köps också detta israeliska PR-utspel med hull och hår. Som bloggaren Mohammad skriver på KABOBfest, från området:

The announcement was made in a press conference so full of lies and distortions that I felt I was listening to George W. Bush speak about the invasion of Iraq. He stuck to the same Israeli talking points that we have heard over and over again since this massacre began, the same talking points that have been torn to shred by the news reports of what is actually going on in Gaza. Olmert looked like a fool, unbelievably out of touch with reality, but I doubt he cares. He was speaking to his public, a public that has been enthusiastically cheering on the slaughter of hundreds of civilians in Gaza over the past three weeks, a public so out of touch with reality themselves that they believe dropping one million kilograms of explosives from the air alone on the most densely populated area on earth is part of their moral, noble war. A public so deluded by conspiracy theories and exaggerated victimhood that they believe Palestinians are forcing the Israeli army to kill their children, because there is no way Israel would ever do that by choice. A public so caught up in its self-righteousness that it sees the killing of 1,200, maiming of 6,000 and utter destruction of a refugee camp ghetto as necessary and laudable, without ever questioning its own role in the carnage.

Och Olmert talar även till västerländska medier. Som välvilligt antecknar, många av dem lättade att få rapportera något fint också från ”den ena parten” som den senaste tiden dessvärre framstått som ganska jobbig när den fosforbombat barn.

*

Med detta sagt, är det förstås mycket möjligt att den här israeliska manövern faktiskt avslutar en fas av övergreppet mot Gaza och inleder ett nytt. Om det inte stått klart innan, att Israels sporadiska utspel om ”militära mål” som skulle uppnås genom angreppet inte haft någon grund i verkligheten. De målen – till exempel att ”slå ut Hamas’ förmåga att skjuta raketer” – har knappast uppnåtts. Men det är ju inte heller det som föranledde Israel att bryta vapenstilleståndet och gå till planerat angrepp. Målen har varit politiska: att sätta skräck i den palestinska befolkningen, förhindra palestinsk enighet i motståndet, och inte minst, att ta poänger inför de israeliska valen i februari, i en tid då det politiska systemet har varit i kris, med korruption, partiombildningar, osv.

Det som nu krävs på kort sikt är fortsatt tryck på att Israel lämnar Gaza militärt. Men så återstår – även om de massiva angreppen skulle upphöra – en ohygglig social och humanitär katastrof på marken. Israel har slagit ut el, vatten, myndighetsbyggnader, universitet, skolor, marknadsplatser, poliskontor, fotbollsplaner. Tiotusentals flyktingar har flytt sina flyktingbostäder. Aljazeera rapporterar idag om en ”ofattbar förstörelse” och om gator som blivit kilometervis jämnade med marken (bulldozed)”.

Detta stående israeliska mål på ockuperade områden – att hindra samhällslivet från att framskrida; att därmed förgöra palestinierna som folk – har kortsiktigt uppnåtts med råge. Det är den svåra utgångspunkten för att förhålla sig till fortsättningen.

*

Nu börjar alltså även det viktiga arbetet med att inte låta Israel kostnadsfritt komma undan med detta rasistiska massmord. Propagandakvarnarna i Israel mal på oförtrutet redan nu för att etablera en historieskrivning som döljer det brott mot mänskligheten vi bevittnat och bevittnar, samtidigt som den ska ge Israel handlingsfrihet att följa sina politiska mål.

Så det är betydelsefullt att fortsätta följa händelseförloppet noga, och att fortgående analysera läget. Jag vill tipsa om tre artiklar idag.

Först en lite kortare av Norman Finkelstein, skriven för några dagar sedan. Det är egentligen en sammanfattnings- och påminnelseartikel. Finkelsetein påpekar att det var Israel som bröt vapenvilan och att man gjorde det just för att Hamas involverat sig i en politiskt process och signalerat beredskap att godta 1967 års gränser som mål för förhandlingar. Det är som Finkelstein skriver: ”The record is fairly clear”.

Sedan vill jag varmt rekommendera Pierre Schoris mycket intressanta artikel i ETC. Den ger en god inblick i Israels arbete genom och förhållningssätt till de diplomatiska kanaler och trycker också på några viktiga saker som vi inte får låta falla i glömska:

Det är uppenbart att Israel denna gång har gått över en gräns. Israel är den enda medlemsstaten i FN som i modern tid upprepat har angripit FN:s personal och byggnader. Israel tycks också medvetet bryta mot krigets lagar samtidigt som man angriper och förstör en rad svenska och andra internationella biståndsprojekt.

Och så vill jag tipsa om en längre genomgång på KABOBfest: ”Hamas – what’s the problem”. Ta dig tid att läsa den. Det ger ett helt nödvändigt men i västlig mainstreamdiskurs svårartat frånvarande perspektiv till konflikten. Till exempel:

Why won't Hamas accept Israel's right to exist?
Because it is precisely that right which has been in question for the past 60 years. The very essence of Palestinian resistance rests in the conviction that there is no such right. Hamas is not alone - there are many people and countries who don't recognize Israel's right to exist. Afterall, why should they? The Zionist state was only realized 60 years ago through ethnic cleansing and violence perpetrated on the inhabitants of Palestine. What happened was nothing less than a travesty, which is why most Arabs refer to Israel's 'independence' day as the nakba (catastrophe). Under the circumstances, recognition of Israel's right to exist can only come after negotiations determine what separates it from the state of Palestine - that is the point Hamas leaders will make if one takes the time to listen to them. It is Israel's right to exist in its current form that is unacceptable for the resistance and so many other people.

Läs.

- - - - -

I en situation där huvudfåran i medierapporteringen har haft Israels krigspropaganda som utgångspunkt, samtidigt som det faktiskt har funnits annan information att få tag på, har bloggosfären spelat en stor roll. I Sverige har särskilt Rawia Morra och Motbilder bidragit med innehållsrika och sammansatta tips till vidare läsning och viktiga analyser. Jag länkar här till flera inlägg av dem och en massa andra som kämpat på sitt sätt för sanningen och med palestinierna.

Motbilder 1, Motbilder 2, Motbilder 3, Motbilder 4
Rawia 1, Rawia 2

Svensson 1, Svensson 2, Fotolasse, Jinge 1, Jinge 2, Jinge 3, Jinge 4, Pierre Gilly 1, Pierre Gilly 2, Bulten i Bo, Paolo Pissoffi, Anna Wester.

- - - - -

Massa medielänkar. Jag tipsar om att titta lite på den norska rapporteringen. Den är märkbart bättre än nyhetsrapporteringen i Sverige.

[Dagbladet][Dbl][Dbl][Dbl][Dbl][Dbl][Dbl][Dbl][Dbl][Dbl][Aftenposten][Ap]

[SvD][SvD][SvD][SvD][DN][DN][DN][DN][DN][DN][DN][Aftonbladet][AB][AB][AB]