Trist, sa Siv, och körde glatt ett varv till

Jag skrev igår om norska Fremskrittspartiets framgångsrika försöka att trumfa bristen på egen fungerade ekonomisk politik med fantasier om Malmöförorten Rosengård och allmän hetsretorik om en förestående ”smygislamisering” av Norge.

Idag är Frp-ledaren Siv Jensen på full volym i alla kanaler och kör en förutsägbar andra runda med ni-vågar-inte-tala-om-det-indignation, där hon fortsätter upprepa de upprepade lögner som hon och alla andra talar om jämt och ständigt.

Idag refererar hon faktiskt också explicit den famösa källhänvisningsfria Ranstrorp-rapporten om Rosengård. ”Det är en enda forskare som sågat rapporten”, säger Jensen om rapporten, som sågats av en lång rad forskare. Leif Stenberg, chef för Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet, påpekade som bekant att man ”ägnat ett år åt en undersökning där man inte talat med dem som undersökningen handlar om”, och att rapporten inte skulle få godkänt som B-uppsats. Men den fungerar naturligtvis utmärkt för högerpopulistisk hetspropaganda, helt enligt den ursprunglige beställarens intentioner. Frp:s twist på det hela kommer som en synergieffekt.

Siv Jensens kommentar till konstaterandet av det uppenbara förhållandet att hetsen mot muslimer liknar hetsen mot judar under mellankrigstiden, är att liknelsen innebär ”en uhyrlig påstand” och ”bidrar heller ikke til en konstruktiv debatt om det som er problemet”. Hon är även chockerad över att ha blivit ”sammanliknad med Hitler”, vilket hon ju inte blivit, vilket ger desto större möjligheter till att vara långtidschockerad, eftersom man också får möjlighet att föra in debatten på vem som egentligen har sagt vad.

Generellt sett är alltså historiska paralleller som fördjupar förståelsen inte konstruktiva, eftersom de kan göra Siv Jensen ledsen. Det som bidrar till en ”konstruktiv debatt om det som är problemet”, är att undvika att debattera det som är problemet, alltså Siv Jensens hets mot muslimer, och istället diskutera ”det som är problemet”, alltså Siv Jensens lögnaktiga påståenden om muslimer, på det sätt Siv Jensen önskar, alltså genom att upprepa Siv Jensen lögnaktiga påståenden om muslimer.

Det är ”debattens” anatomi som är intressant att dissekera. Det blir tydligt hur uppståndelsen är syftet med utspelen; rätt skött ger den en möjlighet att upprepa samma lösa påståenden om och om igen Och hetsen är själva problemet. Accepterar man de högerpopulistiska premisserna för den debatten finns ingen väg ut. Det är som att kliva ned i ett träsk för att ta en debatt om vikten av renlighet. Alternativet är att dels förstå och arbeta mot rasismen – där Frp:s (eller de nyaste moderaternas) klimatpåverkan är en avgörande del av problemen, dels och minst lika viktigt, att tydligt och energiskt diskutera just den politik som inte blir diskuterad i den allmänna islamiseringshysterin.

Det vi vet om vad som skedde efter mellankrigstiden, torde understryka vikten av det.


[NRK][Aftenposten][VG][VG]