Tre lästips

1. Åsa Linderborg. Måste-läsning om attackerna på Aftonbladet Kultur, om rädslan i svenska media för att kritisera Israels brott, och om vem som står för vilka traditioner:

I själva verket önskar ”Mellanösterns enda demokrati” att Sverige nu ska upprepa sina försyndelser under kriget: styra och censurera de medier som inte smeker krigsförbrytare medhårs. Men det är ju det förflutna vi skäms så för – även om alla tydligen inte har lärt något av historien.

Läs hela!

2. Mikael von Knorring har en intressant debattartikel i Flamman om tio slutsatser för vänstern att dra av Piratpartiets valframgångar. Perspektivet menar jag är helt riktigt, även om förhållningssättet till Piratpartiet som parti också måste ta i beaktande ett reellt existerande politiskt landskap där sakfrågor inte är ute och går isolerat. Det centrala är hur som helst att von Knorring pekar på vägar framåt.

10. Slutsatsen av det här är inte att Vänsterpartiet ska försöka ha fildelning som paradfråga i riksdagsvalet. Det som krävs är däremot att vi aktivt reparerar våra svagheter här, och börjar etablera välkända vänsterlinjer. Vi borde ha som målsättning att vänstern på sikt ska vara starkt kopplad till en positiv tekniksyn, kontrasterad mot högerns gamla lösningar. Det går att göra politik på i en rad av våra klassiska frågor.

Slutligen: Piratpartiets framgångar visar att folkrörelser måste söka sin politiska uppgift, snarare än att söka väljare. Övertygelsen att vi arbetar för ett politiskt program många borde gilla räcker inte. Vi behöver en konkret och strategiskt avgörande fajt att vinna – en vänsterns fildelningsfråga.

Här.

3. Tehran Bureau publicerar ytterligare ett kapitel från Ervand Abrahamians bok Khomeinism: Essays on the Islamic Republic (1993). Här handlar det om hur närheten till konspirationsteorier – och deras reproduktion i nya former – haft historisk grund i det iranska politiska livet, särskilt efter tre avgörande militärkupper med utländsk inblandning, samtidigt som den bestående effekten är att politisk pluralism undertrycks och folkliga krafter underutvecklas :

The paranoid style had far-reaching consequences. The premise that grand plots existed naturally led to the belief there were plotters everywhere — some obvious, others more devious. And if one were surrounded by plotters, one could conclude that those with views different from one’s own were members of this or that foreign conspiracy. Thus political activists tended to equate competition with treason, liberalism with weak-mindedness, honest differences of opinion with divisive alien conspiracies, and political toleration with permissiveness toward the enemy within.

Läs hela! Det är välskrivet och lärorikt.