fredag, november 25, 2011

Rasismen och det personliga

Det blir bara sporadiskt bloggat här. Som jag har skrivit här förr, får man gärna följa mig på twitter, där jag skriver kortare men oftare.

Livet i Norge rör sig annars till stor del i skuggorna av attentatet på Utøya. Jag har fått ett stipendium för att skriva en bok med utgångspunkt i händelserna, och sliter mig framåt med det. När man ser vartåt debatten och det politiska klimatet barkar efter den första tidens chock känns det allt viktigare att få något sagt. Samtidigt finns där en trötthet och frustration som tynger; riskerar att paralysera.

Det är kanske väntat, men ändå frånstötande fräckt, att Fremskrittspartiet nu med full kraft framställer sig själva som det stora offret för 22 juli! Varje försiktigt försök att diskutera rasism och främlingsfientlighet – att försöka sprida ljus över den islamofobiska hatideologi som fanns där före 22/7 finns där efteråt – stämplas nu av Frp och andra kolportörer av hets samt mästare på surrealistisk debattföring, som ett ”hot mot yttrandefriheten”.

Igår satt jag och glodde på en debatt på norsk tv, där kommentariatets huvudbudskap tycktes vara att ”bägge sidor” nu behöver ”lugna ner sig”. Finn en position skönt parkerad mellan tokrasism och antirasism, mellan att begripa vad hetsretoriken gör med ett samhälle och att stå för mer av denna hetsretorik! Den ängsliga ”liberala” medielogiken spelad som klaviatur av flinka högerpopulistiska fingrar.

Som en strålkastare i det tilltagande debattmörkret idag är dock en debattartikel av Stortingsledamoten från Socialistisk Venstreparti Snorre Valen. Han påpekar det självklara: att Behring Breivik ensam är ansvarig för sina handlingar, men att hans världsbild varken är skapad av eller begränsad till honom själv.

När jag skriver om livet efter 22/7 kan jag heller inte låta bli att nämna uppgifter som nyligen läckte från förhörsprotokollen med Anders Behring Breivik. Det visar sig att den i invandrings- och rasismdebatten mångårigt profilerade kommentatorn i Dagbladet Marte Michelet, som också råkar vara min sambo och mor till vår snart två månader gamla dotter, var ett konkret mål som massmördaren övervägde. Han visste att Marte skulle vara på Utøya två dagar tidigare och såg henne som ett attraktivt mål, om hans bombplaner i Oslo hade kunnat förverkligas redan den dagen. Det har förstås varit obehagligt att konfronteras med detta.

Det är svårt att inte känna stolthet över Martes idoga arbete, och de svar hon ger i intervjuerna ovan. Det var nog heller inte många som lämnades oberörda av hennes varma och tydliga svar i den här intervjun i radio/tv.

Knappt två månader före 22/7 skrev Marte en uppmärksammad artikel med rubriken ”Heretter er det personlig”. Det känns förstås ännu starkare att läsa den igen, med det rasistiska terrordådet i åtanke. Artikeln avslutades för övrigt så här:
Jeg kan ikke verne min ufødte datter mot det syke, innvandrerfiendtlige klimaet hun skal fødes inn i. Men jeg kan si til henne at jeg ikke sto og så på når de prøvde å gjøre henne til B-borger. Jeg håper du vil kunne si det samme.
Nu är hon född, Leila. Det har inte blivit mindre viktigt att göra det man förmår mot rasismen och dess förmedlare.

UPPDATERING. 2009 skrev jag essän «Vi må våge å ikke 'ta debatten'» (på norska här, på svenska här). Den handlar naturligtvis inte om att det är dåligt med debatt, utan om en uppgörelse med mantrat "vi måste våga ta debatten". Jag analyserar i artikeln hur den allmänna debattens utgångspunkter förskjuts i högerpopulistisk och rasistisk riktning. Genom upprepade hänvisningar till olika mer eller mindre explicita "problem" som vi "måste våga debattera" har man i själva verket redan kommit långt med att etablera ett offentligt samtal där fundamentala samhällsproblem som reproducerar rasism, och den strukturella rasismen i sig själv, just inte debatteras. Det är en situation där själv innehållet i och utfallet av "debatterna" är nära nog ointressant – det är skapandet av stämningen som omgärdar dem, som är själva det önskade resultatet.

Nåväl. I artikeln citerar jag forskaren Teun van Dijk, apropå de politiska och mediala eliternas särskilda roll i debattens utformning:
”Pressen och många andra eliter [har] gjort stora ansträngningar för att markera att islamofobiska och invandringsfientliga hållningar inte ska ses som former av rasism. Så fort främlingsfientligheten blir till vanligt sunt förnuft, till något som ’vi’ instämmer i, så ska den inte längre benämnas ’rasism’”
Eller, för att precisera med mina egna ord från essän:
Det är ett privilegium för den diskursskapande eliten att kunna dra gränsen så att den går strax utanför den egna position för stunden
Sällan har väl detta fenomen illustrerats så tydligt som i dagens bisarra svar på den artikel av Snorre Valen som jag nämnde ovan. Med samma argumentation som Fremskrittspartiets Siv Jensen, slår man ifrån sig. Det att efterlysa innehållsligt ansvar för sina yttranden och politisk analys av den islamofobiska retoriken, skälls för att vara "direkt oanständigt" och rop på "halv yttrandefrihet".

Det är ännu ett fall där det är trist att få så rätt.

12 kommentarer:

FV sa...

Jag har vänner som bor i Oslo. Ett svenskt/norskt par som har tre tonåringar hemma. Två pojkar och en flicka. Vi har pratat en hel del om det som hände 22/7. Vad mina vänner säger är att det finns en betydligt öppnare främlingsfientlighet i Norge än de uppfattar i Sverige. Men skillnanden är att den finns från bägge håll. Deras tonåringar säger sig vara uppenbart rädda för att röra sig i Oslo C och att de enligt egen uppgift flera gånger har fått rasistiska kommentarer om sig för att de är "vita" norrmän.
De som slängt ur sig detta är ungdomar i samma ålder med invandrarbakgrund. Är detta inte också ett problem?

Simsalablunder sa...

Jadu FV, hur stort är det problemet i förhållande till det Ali tar upp, där vi har svart på vitt på vad det kan leda till?

Ali Esbati sa...

Det är en jämförelse som inte låter sig göras, varken kvantitativt eller kvalitativt. Rasism är ett samhällsfenomen som sammanhänger med djupgående maktstrukturer.

Ett citat från en egen artikel i Dagbladet 2007:

"Snakker vi om makt kan vi også forstå og forholde oss til at de samfunnene vi lever i er strukturelt rasistiske. Fordommer finnes i alle mulige menneskelige sammenhenger, men rasismen er noe som bare kan forstås i lys av maktforhold. Hvis jeg tror at nordmenn egentlig ikke kan gjøre annet enn å gå på tur og spise Kvikk Lunsj, da lider jeg av en kjedelig fordom. Men hvis samfunnet struktureres sånn – hvis jeg ut fra den oppfatningen har makten til å utestenge nordmenn fra arbeide, tvinge dem til å bo på bestemte steder eller får dem til å kjenne seg ille til mote i hverdagslig sosial interaksjon – da er det noe annet vi har med å gjøre. Rasismen går ærend for sosiale interesser; gir fordommer retning og virkning."

http://www.dagbladet.no/nyheter/2007/08/20/509371.html

FV sa...

Jag ber om ursäkt eftersom det tydligen är skillnad på folk och folk i er värld.

Offerrollen var upptagen.

Simsalablunder sa...

FV skulle , istället för sin låtsasursäkt, kunnat be om ursäkt för sina försök att fördumma viktiga frågor.
En sådan ursäkt hade varit mer på sin plats.

Anonym sa...

Mitt namn är Rickard Melkersson och jag står för att jag delar en stor del av Breiviks åsikter (har läst manifestet).

Jag menar att det som sker i Europa är en kolonisering som går att likna vid den europeiska koloniseringen av den amerikanska kontninenten, den kosovoalbanska koloniseringen av det ursprungligen serbiskt-dominerade Kosovo, Israels kolonisering av det palestinska folket samt den kinesiska koloniseringen av Tibet. Bland indianer, serber, palestinier och tibetaner fanns/finns det de som besvarar ockupationen med terror, vilket dock inte rättfärdigar ockupationen som sådan. Dessa folkslag brukar NI (i varierande utsträckning) kalla för folkrättsaktivister eller något i den stilen. I västra och norra Europa så blir dock liknande åsikter stämplade som rasism.

Vi lever i helt olika världar och jag bara säger att jag inte uppskattar varthän utvecklingen pekar (vill nämligen inte bli en potentiellt förföljd minoritet i mitt egna land).
Ni inom etablissemanget (samtliga riksdagspartier, journalister, försvarsmakten o.s.v.) respekterar inte mig, och således dämpas min vilja att leka jesus och vända andra kinden till och tycka synd om er när någon som är som mig slår tillbaka.
Om jag är rasist, so be it.

//Rickard Melkersson

Igelkotten Sonic sa...

FV, efter att Esbati varit nära att bli skjuten och dessutom sett sitt sin sambo på en dödslista, varför ägnar du inte en tanke åt de som faktiskt var offer?

Rollen är mycket riktigt upptagen av de som mördades. Även om du vill försöka flytta den till andra.

Simsalablunder sa...

Ja, Rickard Melkersson, vi lever i olika världar.
Du lever i fantasivärlden. I den finns uppenbarligen många hjärnspöken. Det riktigt obehagliga är att du tror du lever i verkligheten och att dina hjärnspöken är verkliga. Mycket obehagligt.

Anonym sa...

Varför skulle det röra sig om hjärnspöken?

Simsalablunder sa...

Ta och läs Rickard Melkersson pladder, så kanske du förstår varför det rör sig om hjärnspöken. Förstår du fortfarande inte att det rör sig om det så lider du förmodligen av samma sak eller så är du Rickard Melkersson.

Anonym sa...

Hej Ali!
Jag hoppas att boken kommer ut på svenska också! Hade varit ett välbehövt inlägg i den svenska debatten.

/Mats

Ali Esbati sa...

Mats,

Det är tanken, ja.