Screening

DN:

Flera experter som uttalat sig i frågan ställer sig till tveksamma till att en amerikan med vietnamesisk bakgrund skulle ha fungerat som en cell åt de pakistanska talibanerna.

Själv litar jag bara på Magnus Ranstorp när det gäller de här frågorna

Stop! Hammar time.

Jag ska inte själv recensera gårdagens debatt hos Det Norske Studentersamfund i Oslo. Jag tyckte att det var trivsamt och hyfsat upplysande. Men jag vill varmt rekommendera en slags postpolitisk kommentar, av den tidigare idéproducenten på Timbro, mannen som gett både tanke och smedja ett ansikte, allas vår Johnny Munkhammar, som idag alltså producerat denna idé.

Retrospektivt

[Apropå dagens ivriga bävrighet]

Passivitet kan återfinnas på många olika plan i samhället. […] Visst finns eldsjälarna, men tyvärr visar sig lättjan ofta i att det hela tiden är någon annan som ska göra allt.

/Maud om Engagemang

Kan själv! Finns det något som kan göra oss föräldrar både så uppgivna och samtidigt så stolta, som när våra barn säger så? […] I min dröm för Sverige är vi ett helt land fullt av människor som kan själva. Som vågar experimentera, pröva idéer och förverkliga sina egna drömmar, både stora och små.

/Maud i Agendas ”Utspelet”

PS. Nä, det är inte hela världen det här. Och under inga som helst omständigheter det värsta Maud Olofsson har gjort.

Vänstern

Johan Sjölander har skrivit ett "arbetsprov" för Arena – ”Varför dagens vänster suger”. Det är helt briljant:

Att handla blir alltså att göra sig till en del av förtrycket. När vänstern talar om lågavlönade kvinnor väljs andra bort (dessutom, att använda lågavlönade kvinnor som ett exempel på klass visar bara på hur perspektiven förfelas, hur klass – den vita manligheten – nu används som ett sätt att beskriva även andras verklighet, en sorts ideologiernas imperialism där det normativa används som ett förtryckarperspektiv, ett osynliggörande genom synliggörande, på så sätt egentligen, och just därigenom, så mycket värre.) För endast genom att inte handla kan distansen hållas. Endast genom att fortsätta samtalet. Deliberativt. Dialog. Öppenhet. Mångfald. Så ser en verkligt radikal agenda ut.

Läs hela!


(För den som inte läser Arena; det här är inspirationskällan till inlägget. Rekommenderar Katrine Kielos kommentar från när det begav sig. Också Erik Svensson skrev läsvärt i samma ämne. Intressant, på ett helt annat sätt, är också det här inlägget på Karolina Ramqvists blogg)

Guilty as charged

Statsminister Fredrik Reinfeldt angående vänsterpartiet, i ett av flera sakliga inlägg under dagens partiledardebatt:

Det är testuggarna, kommunisterna, de som varit på skolor och lärt sig hur renodlad marxism ska se ut som styr och bestämmer.

För egen del - jag är ju sedan tidigare utnämnd till en av dem som tycks styra och bestämma - är jag bara konfunderad om Fredrik Reinfeldt i första hand avser Tensta Gymnaisum, Danderyds Gymnasium eller Handelshögskolan.

Vaktombyte

Erik Bergs kommentar till den avslutade CUF-stämman är glimrande.

De nya surrealisterna

Reinfeldt är i USA och träffar bland andra George W Bush. Det är bra. Jag tycker om den här DN-artikeln. Det fattas lite beskrivningar av märkliga naturfenomen som ägt rum samtidigt som mötet – av typen ”landets sparvar sjöng ut sin glädje i städerna såväl som på landsbygden – men annars är det klart juche-certifierat.

Reinfeldt och Bush är imponerande väl synkade med den nya tidens innovativa politiska ledarskap, där ord och begrepp lever ett alldeles eget liv, i en alldeles egen värld, lösgjorda från gammaldags, inskränkta krav på relation till ”händelser”, ”tendenser” och ”krafter” i den lite trista mänskliga tillvaron. Vad spelar det till exempel för roll att Bush och Reinfeldt båda har gått i bräschen för att tona ned klimathoten för att därefter ägna energi åt förslag som ska få storföretagen att komma undan? Det viktiga är ledarskap. Och uppskattning för detta:

De berömde varandra för gott och starkt ledarskap, inte minst i klimatfrågor.

Bra gjort. Av båda. Och vem kan efter detta möte påstå att George W Bush inte är en givmild president i en givmild administration:

- Jag delade med mig av min optimism om att vi kan minska bensinkonsumtionen med 20 procent de närmaste tio åren genom alternativa drivmedel, sade George W Bush.

Sharing is caring. (Obs: gäller ej filer på Internet). Vi gläds nu alla, i våra fastighetsskattebefriade villor och utförsäljningspaxade små lägenheter, åt att de båda männen, i kraft av sin förmåga att i vått och torrt visa ledarskap, ”trivdes utmärkt tillsammans”.

Gillar president Bush någon så visar han det, sade en medarbetare.

Ogillar han någon, så dör kanske hundra tusen människor i ett ganska slumpmässigt valt land, glömde han att tillägga. Så vi är alla glada att presidenten, som vår statsminister så vist uttryckte det, visade prov på ”närvaro och bred kunskap”.

En stilla undran

Är det någon som förstår vad Merit Wager menar/vill med sin ledarkrönika idag?

Särskilt vore det bra att veta
1) Om det är bra, dåligt eller något annat, att finländarna som vanligt ”har att se fram emot” en konsensusregering, vilket gör att möjligheterna att påverka politikens inriktning små.
2) Om det är bra, dåligt eller något annat, att detta förhållande har grundlagt ett omfattande personvalskampanjande och effektivt omvandlat stora delar av den politiska debatten till jippo.
3) Om det är bra, dåligt eller något annat, att en av de krafter som ägnat sig åt en politisk kampanj i valet, finska LO, fått dra tillbaka kampanjen från TV.

Är detta månne Det nya SvD?