Reinfeldt är i USA och träffar bland andra
George W Bush. Det är bra. Jag tycker om
den här DN-artikeln. Det fattas lite beskrivningar av märkliga naturfenomen som ägt rum samtidigt som mötet – av typen ”landets sparvar sjöng ut sin glädje i städerna såväl som på landsbygden – men annars är det klart
juche-certifierat.
Reinfeldt och Bush är imponerande väl synkade med den nya tidens innovativa politiska
ledarskap, där ord och begrepp lever ett alldeles eget liv, i en alldeles
egen värld, lösgjorda från gammaldags, inskränkta krav på relation till ”händelser”, ”tendenser” och ”krafter” i den lite trista mänskliga tillvaron. Vad spelar det till exempel för roll att Bush och Reinfeldt båda har gått i bräschen för att tona ned klimathoten för att därefter ägna energi åt förslag som ska få storföretagen att komma undan? Det viktiga är
ledarskap. Och uppskattning för detta:
De berömde varandra för gott och starkt ledarskap, inte minst i klimatfrågor.
Bra gjort. Av båda. Och vem kan efter detta möte påstå att George W Bush inte är en givmild president i en givmild administration:
- Jag delade med mig av min optimism om att vi kan minska bensinkonsumtionen med 20 procent de närmaste tio åren genom alternativa drivmedel, sade George W Bush.
Sharing is caring. (Obs: gäller ej filer på Internet). Vi gläds nu alla, i våra fastighetsskattebefriade villor och utförsäljningspaxade små lägenheter, åt att de båda männen, i kraft av sin förmåga att i vått och torrt visa
ledarskap, ”trivdes utmärkt tillsammans”.
Gillar president Bush någon så visar han det, sade en medarbetare.
Ogillar han någon, så dör kanske hundra tusen människor i ett ganska slumpmässigt valt land, glömde han att tillägga. Så vi är alla glada att presidenten, som vår statsminister så vist uttryckte det, visade prov på ”
närvaro och
bred kunskap”.