Illa RUTet. Några rader om dumghandism och den eländiga mellanskiktsjournalistiken

Enligt en flockjagande journalistkår är det skandal och riksnyhet att några av de höginkomsttagare som får avdrag för «hushållsnära tjänster», är socialdemokrater.

I Aftonbladet ställer Lena Mellin den tröttsamma frågan: «Man ska leva som man lär, eller hur?»

Jag vill gärna passa på att som bekymrad medborgare ge ett tydligt svar på Lena Mellins fråga: Nej, det ska man inte.

Varför det? Jo, för att skattepolitik inte är en «lära» och socialdemokratiska politiker vare sig är eller bör vara vare sig gurun eller profeter.

Det talas alltså om hyckleri. Detta ord är ett av de mest missförstådda och inflaterade i politiska sammanhang. Hyckleri är till exempel om man säger att ingen ska ha sex före eller utanför äktenskapet och sedan ägnar sig åt detsamma. Detta – alltså inte sex, utan hyckleri – bör man huvudsakligen avhålla sig från.

Nu handlar dock inte diskussionen om avdraget för «hushållsnära tjänster» om något som kan liknas vid ovanstående. Om socialdemokratiska politiker hade stått vid skattekontoren och med ena handen på partiprogrammet varnat dem som gör skatteavdrag för helvetets personliga kval, då hade vi kunnat snacka hyckleri. Det har de nu – tack och lov – inte gjort.

Problemet med avdraget är att det finns i skattesystemet, inte att det används av dem som köper sådana tjänster. Det politiska förslaget från motståndare till avdraget är att avskaffa avdraget – inte att söka upp dem som använder avdraget för att ge dem dåligt samvete.

De vid varje tid gällande skatteregler gäller också socialdemokrater. Alternativet är naturligtvis fullständigt bisarrt. Ska den som yrkar på högre skatter åsiktsregistreras och tvingas betala högre skatt även om något sådant beslut inte fattats? Ska förresten högersympatisörer och privatiseringsivrare förvägras tillgång till offentlig sjukvård eller studiemedel?

Mer allmänt: ska varje person som främjar ett politiskt förslag om samhällsförändring leva som om den förändringen redan förverkligats?

Detta är en viktig fråga, som gör skandaljournalistiken runt RUT-avdraget ännu mer problematisk än att den för in diskussionen om högerns ekonomisk-politiska fiasko på ett stickspår.

Leva-som-man-lär-diskursen blir ett hinder för varje seriös diskussion om genomgripande social transformation. De förändringar som man kan genomföra genom att själv «föregå med gott exempel» är alltid mycket begränsade till sin karaktär. Själva poängen med samhällsförändring är ju att det handlar om organiseringen av samhället, om villkoren för våra sociala relationer i bred bemärkelse.

Det ger ingen mening att försöka ändra inkomstfördelningen i samhället, bygga ut kollektivtrafiken eller förbättra den offentliga servicen genom att «föregå med gott exempel». Detsamma gäller för all del också skattesystemet.

En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt.

En mer intressant diskussion hade kunnat vara hur ledande journalisters och politikers inkomster och klassrelaterade självuppfattning påverkar deras uppenbart stora intresse för ett samhällsekonomiskt ineffektivt och orättvist skattepåhitt. Men man kan ju inte diskutera allt i medierna – man får prioritera att skriva om sådant som alla andra skriver om.


[AB][DN][SvD][GP][SR][Exp]

Avlysningen av bonusfesten avlyst

Regeringen gick tidigare i år ut med buller och bång och sa att AP-fonderna skulle verka för att stoppa bonusar i de företag de ägde. Nu visar det sig att det skulle de inte riktigt, ändå.

Nej till finanskrisen

Det var först lite svårt att begripa vad Anna König Jerlmyr (M) menade med sin Expressen-artikel ”Duktiga direktörer förtjänar bonusar”. Inte bara på grund av den språkligt spännande meningen ”Jag vill varna för viss försiktighet med att nu ta i för kung och fosterland när näringslivet ska kritiseras”, utan också på grund av argumentet att

när det är högkonjunktur och börsuppgång kan ekonomiska incitament som bonussystem vara en morot till företagsledare att skapa tillväxt och god avkastning.

Alltså: när det är goda tider och börsen går upp, då kan det vara bra att pytsa ut massa miljoner extra till chefen, så att han kan glädjas åt att det är goda tider och börsen går upp. Det skapar förstås en god incitamentstruktur, vilket kanske delvis kan uppväga det faktum att några positiva samband mellan chefsbonusar och resultat inte gått att uppbåda. (Näringsministern tog likväl tag i frågan nästan omedelbart efter valet).

Jag skrev om detta med chefsbonusar och incitament för något år sedan i Flamman.

Men så blev jag tipsad om Aktuellt-inslaget nedan, och insåg att det är nog exempelvis sådana här duktiga direktörer Anna König Jerlmyr tänker på.

Vi måste tänka på barnen

Tidigare idag dundrade det till två gånger över Oslos luftrum och många undrade vad det var för kraftiga flygplansljud. Lutftförsvarsstabens informationsofficer förklarar:

- F-16-flyene flyr over byen i forbindelse med en barnefestival på Akershus festning. [...] Forsvaret bidrar fordi vi ønsker å synliggjøre vår virksomhet for barn og unge.

Frihet

USA:s regering förbereder sig för att förverkliga bland annat alla kubaners innersta drömmar:

USA håller på att bygga upp ett stort flyktingläger på Guantanamobasen på Kuba för att kunna ta hand om tiotusentals eventuella flyktingar från närområdet.

I sitt tal riktade Bush också en kejserlig uppmaning till övriga världen att enas i Kubafrågan:

And now is the time for the world to put aside its differences and prepare for Cuban's transition to a future of freedom and progress and promise.

De obetydliga avfällingnationer som splittrar en annars enig världsopinion – bestående av USA, Israel, Marshallöarna och Palau – och som för femtonde gången i rad röstade för ett fördömande av USA:s illegala blockad mot Kuba, listas nedan. De måste isoleras!

In favour: Afghanistan, Albania, Algeria, Andorra, Angola, Antigua and Barbuda, Argentina, Armenia, Australia, Austria, Azerbaijan, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belarus, Belgium, Belize, Benin, Bhutan, Bolivia, Bosnia and Herzegovina, Botswana, Brazil, Brunei Darussalam, Bulgaria, Burkina Faso, Burundi, Cambodia, Cameroon, Canada, Cape Verde, Central African Republic, Chad, Chile, China, Colombia, Comoros, Congo, Costa Rica, Croatia, Cuba, Cyprus, Czech Republic, Democratic People’s Republic of Korea, Democratic Republic of the Congo, Denmark, Djibouti, Dominica, Dominican Republic, Ecuador, Egypt, Equatorial Guinea, Eritrea, Estonia, Ethiopia, Fiji, Finland, France, Gabon, Gambia, Georgia, Germany, Ghana, Greece, Grenada, Guatemala, Guinea, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Honduras, Hungary, Iceland, India, Indonesia, Iran, Ireland, Italy, Jamaica, Japan, Jordan, Kazakhstan, Kenya, Kiribati, Kuwait, Kyrgyzstan, Lao People’s Democratic Republic, Latvia, Lebanon, Lesotho, Liberia, Libya, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Madagascar, Malawi, Malaysia, Maldives, Mali, Malta, Mauritania, Mauritius, Mexico, Moldova, Monaco, Mongolia, Montenegro, Morocco, Mozambique, Myanmar, Namibia, Nauru, Nepal, Netherlands, New Zealand, Niger, Nigeria, Norway, Oman, Pakistan, Panama, Papua New Guinea, Paraguay, Peru, Philippines, Poland, Portugal, Qatar, Republic of Korea, Romania, Russian Federation, Rwanda, Saint Kitts and Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent and the Grenadines, Samoa, San Marino, Sao Tome and Principe, Saudi Arabia, Senegal, Serbia, Seychelles, Sierra Leone, Singapore, Slovakia, Slovenia, Solomon Islands, Somalia, South Africa, Spain, Sri Lanka, Sudan, Suriname, Swaziland, Sweden, Switzerland, Syria, Tajikistan, Thailand, The former Yugoslav Republic of Macedonia, Timor-Leste, Togo, Tonga, Trinidad and Tobago, Tunisia, Turkey, Turkmenistan, Tuvalu, Uganda, Ukraine, United Arab Emirates, United Kingdom, United Republic of Tanzania, Uruguay, Uzbekistan, Vanuatu, Venezuela, Viet Nam, Yemen, Zambia, Zimbabwe.

Att se saker

Terroranalytikerna använder sig av allt skarpare logik, och Gordon Brown debuterar som premiärminister och terroranalytiker ungefär samtidigt:

- Det är uppenbart att vi i generella termer har att göra med människor som är förknippade med al-Qaida, sade Gordon Brown till BBC på söndagen.

Wow. Vi ser fram emot en lista, samt efterföljande demokratistärkande hetsjakt, på människor som är ”i generella termer förknippade med al-Qaida”. Några syns på bilden intill.

Och mina damer och herrar, minns nu detta:

- Vi kommer inte att tillåta någon att underminera vårt brittiska sätt att leva, sade han.

Det bör, såvitt jag kan förstå Mr Brown, innebära: kolonisera andra länder, förstöra dem i grunden, dra sig tillbaka med svansen mellan benen, ibland skicka folk i basker som ska döda människor i de forna kolonierna, spela lite popmusik samt övervaka den egna befolkningen med drygt fyra miljoner kameror.

Så var det sagt. Nu går vi alla tillbaka och tänker jättejätteintensivt på Usama bin Ladin. Tillsammans. Enigt, beslutsamt och starkt.

Yes Men igen

Via Paolo Pissoffi noterar jag att The Yes Men har slagit till igen.

Denna gång tog man sig in på en oljekonferens och höll en presentation i egenskap av representanter för National Petroleum Council, respektive ExxonMobil. Man talade om företagens arbete för att möta klimatförändringarna och delade ut speciella stearinljus som skapats av återanvänt organiskt material. När ljusen delats ut fick konferensdeltagarna veta att ljusen gjorts av en anställd på företaget, som dött under sitt dagliga värv med att torka upp giftiga ämnen. Det var då föredragshållarna slängdes ut. Bilder samt länkar till tidningsartiklar kan hittas här.

Den som inte har sett filmen The Yes Men (Cutting the corporate crap) har verkligen missat något. Skaffa den! Till höjdpunkterna hör en presentation där de introducerar en företagsledardräkt i guldfärgat material, med en gigantisk uppblåsbar fallos, från vilken chefen direkt ska kunna stå i kontakt med och styra sina anställda.

För några år sedan lyckades de med att bli inbjudna som representanter för Dow Chemicals, ägare till Union Carbide, till en BBC-intervju med anledning av tjugoårsdagen av Bhopalkatastrofen i Indien 1984, där runt 20.000 människor dödades, över femtio tusen skadades mycket svårt, och där människor ännu föds med missbildningar och kroppsliga men av skilda slag. I intervjun sade man sig äntligen ta på sig ett ordentligt ansvar för katastrofen och kompensera de människor som drabbades så hårt. På så sätt klargjordes vad Dow inte gjort och fick ytterligare uppmärksamhet när Dow senare var tvungna att gå ut och dementera att man skulle hjälpa de skadedrabbade. Dow-aktien hade hunnit sjunka kraftigt. Intervjun finns upplagd på Youtube här.

Youtube-klippet nedan är en intervju på Democracy Now med en av de två upphovsmännen, Andy Bichlbaum. Det innehåller klipp från ett annat evenemang förra året, där duon lyckades delta på företagskonferensen ”Catastrophic Loss” i Florida som representanter för Haliburton, och efter en inledning där de presenterade global uppvärmning som en intressant affärsmöjlighet, lanserade en ”Survive-o-ball” avsedd för företagsledare.

Det är vansinnigt bra och avklädande.

Politiskt ledarskap - åt vilket håll?

På DN Debatt får vi idag läsa om en pågående attitydförändring i det svenska samhället. Rasism och främlingsfientlighet vinner terräng. Inte särskilt överraskande, för den som är någorlunda känslig för samhällsutvecklingar. Detta är djupt karaktäristiskt för vår tid. Men artikeln på DN Debatt reser förstås bara en liten deskriptiv flagga. För analys och handling krävs andra ingångar.

En viktig förutsättning för att stå emot rasism och främlingsfientlighet är ett politiskt ledarskap som visar prov på initiativförmåga och kunskap.

skriver artikelförfattaren José Alberto Diaz. Problemet är väl snarare att dagens utveckling eldas på av just ett ”politiskt ledarskap” högerifrån, som onekligen visar prov på åtminstone stor ”initiativförmåga”. De som med lust och glädje river ned de sociala välfärdssystemen och propagerar för en fördjupad etnisk uppdelning på arbetsmarknaden (pigavdrag, lönedumpningshets à la Vaxholm…), samtidigt som de bygger diffusa ”främmande” hotbilder och ursäktar inskränkningar i grundläggande demokratiska fri- och rättigheter därmed – det är de som bär det tyngsta ansvaret för det som sker.

Så jag får allvarliga känslor av vämjelse när jag hör Nyamko Sabuni vara ”orolig”. Själv blir jag orolig varje gång Sabuni gör ett utspel som spekulerar i samma grumliga stämningar som DN Debatt pekar på. Vill ministern göra något för ”integration”, kanske hon kan börja med att låta bli med dem.

Josefin Brink skrev häromdagen, apropå hatattacken mot RFSL:s kontor i Stockholm en text med rubriken ”Ensamma galningar är sällan ensamma”. Så är det. Saker hänger ihop. Jag skrev en krönika för nästan två år sedan som jag publicerar här igen. Jag tror tyvärr att den är ännu lite mer aktuell idag. Och det säger väl något om att vi kanske behöver fokusera lite mindre på ”integration” och gå mer medvetet och systematiskt in i en antirasistisk kamp.

- - - - - - - - - -

En 18-årig svart kille blir gruppihjälslagen i norra England. Mördarna kanske inte ens ropade eller påstod att den mördade skulle vara inblandad i terrorism. Och de var nog inte poliser, så de kommer inte att få betald semester, utan möjligen fängslas. Men den som är intresserad av att förstå och avstyra kommande övergrepp och mord måste begripa hur misstänkliggörande och hat uppifrån växlas in i just sådant.

Jag minns hur det var kring 1990-91. Hur snabbt samhällsklimatet slog om. När Ny Demokrati dök upp och började hetsa mot invandrare var det inte Ian och Bert som var problemet för oss som levde i det här landet. Det var när ramarna för vad som var okej började glida. Få tycktes förstå klimatomslaget medan det pågick med full kraft. Ja, vi som kände det in på bara skinnet hade förstås svårt att missa det. Av oss var det också ganska få som blev sådär genuint överraskade när det dök upp en kille som började skjuta på svartskallar. Birgit Friggebo bad oss dock sjunga ”We Shall Overcome”.

Gellert Tamas ger oss i sin bok Lasermannen sammanhanget. Boken fick goda recensioner och en bred läsekrets. Med facit i hand var det lättare att fatta.

Nu skriver krönikörer i tidningarna att man ska kunna dra tillbaka medborgarskap. Utrikespolitiska institutet skrämmer befolkningen som en del av sitt arbete, genom att tala om Heligt Krig mot Västerlandet. En gammal Muf-ordförande refererar i tv till massdödandet i Afghanistan som ”denna underbara sak”.

Då tänker jag på Lasermannen. Och att det är mycket värre nu än 1991. Då var det nyliberalismens era, och nedskärningspolitiken var huvudsak, att den drev fram rasister en bieffekt. Nu är det brunare tider, och nyliberalerna har blivit ”neocons”. Fascistiseringen är grundtonen i eliternas politiska rörelser. Rasismen mycket mer instrumentell, mycket mer central. Ny Demokratis roll har övertagits av folkpartiet och de borgerliga ledarskribenterna.

Agerar vi inte nu, kommer vi inte ens att kunna skriva böcker om det här senare, utan att bli satta i terroristbur.

- - - - - - - - - -


Läs gärna också: Rojas marscherar vidare.

Okej, vad är det för människor som konstruerat det här testet? Och var bor de?

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com