Kapitalet på en dag - Stockholm 25:e april

Grymt. Klicka nu här.

Larsson och Sabuni om Rosengård

Kalle Larsson (V) skriver på SVT Opinion om regeringens ovetenskapliga beställningsverk om Rosengård, om försöken att omdefiniera sociala problem som bristande "svenska värderingar" och om vad man kan göra för och med människor som bor i Rosengård och andra förorter istället för att stigmatisera dem.

Nyamko Sabuni (FP) svarar att Kalle Larsson är kommunist.

Julen är en undrens tid

Den här julhälsningen är lätt absurd, på ett ganska skönt sätt:



(Från Lasses bildblogg)


Den här julhälsningen är lätt absurd, på ett ganska... annorlunda sätt.

Sexualiseringen av det moderata tankerummet

Vid en första anblick förefaller de nya moderaternas tongivande och politikskapande namn så gott som alla vara män. Men tittar man noga, ser man att också kvinnorna i partiet kan upptäcka och angripa tunga samhällsproblem. Ett viktigt steg togs tidigare i år av Marie-Louise Ekholm när hon uppmärksammade det nya och akuta problemet kompisknullande. Nu fortsätter kampen, när moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson i en avslappnad artikel uppmärksammar bland annat fenomenet regnsex:

Det är lätt som förälder att få hjärtat i halsgropen när man läser om sexscener på stranden, på discon och i parkerna. Klart att det är lättare att förbjuda Kalle att åka iväg på sin önskeresa än att låta honom åka iväg till något som verkar vara rena Sodom och Gomorra.(*)

Här skulle man kunna skriva lite mer om vilka djupgående problem som kan uppstå om man saknar ett (köns)maktperspektiv på frågan om ”sexualisering av det offentliga rummet” och om hur moralismens lockande avgrund kanske oåterkalleligen gjort denna problembeskrivning meningslös eller direkt olämplig. Men jag avstår, och låter Varan-tv lämna en mer uttömmande och relevant kommentar.



(*) Sodom och Gomorra förstördes av HERREN efter kommunikationsproblem och missbruk av det kommunala självstyret. Historien om det kirurgiska angreppet återberättas i Första Mosebok (Genesis), kapitel 19. Det moraliskt sedelärande kapitlet avslutas med att Lot, som tillåtits sticka iväg från förstörelsen, blir nedsupen av sina två döttrar – som han tidigare försökt bjuda ut till aggressiva främlingar i utbyte mot husfrid – vilka därefter avlar barn med honom. På den tiden fanns inga tidningslöpsedlar, varför man alltså inte behövde ”triggas” av frågor som: ”Är det den som häver 14 drinkar i sträck den som är mest cool? Är den som inte ställer upp, en trist och torr typ från landet?”

SkäggO

Ja, det finns en sådan. [Hittat hos Paggan for president. För nytillkomna tittare: detta]

Påskskägg

Filistrarna skäggstråna skydde
och rakade bort det som dem prydde,
men inga filistrar är vi, och har rätt
att låta mustascherna växa tätt.

F. Engels

Ett centralt tema under påsken är som bekant skägg. Jag har berört frågan tidigare, bland annat vid den aktuella tiden på året. Denna påsk – då det egna skägget fått växa till sig – har jag funderat lite över skägget som samtalsämne. Det händer då och då att jag medverkar i TV, eller förekommer på bild i något sammanhang. Jag har noterat att det som då kommenteras enskilt mest av dem som kommenterar, är just skäggets utformning. Jag är nog inte ensam. Därför tänkte jag bryta mot mina egna bloggprinciper och här publicera ett flertal bilder av privatskägglig karaktär, och inhämta eventuella synpunkter om vad som funkar bäst och varför. Eller kan det till och med vara så att var skägg har sin plats? Jag vet inte. Jag lovar att ta till mig kritiken. Med tanke på att bloggen läses såväl av vänner och bekanta, som av kompletta galningar, kan jag dock inte garantera att jag följer råden.


Äldre basvariant (ca 1994-2004; förekom tidvis med märklig frisyr):




Slätrakad (med ofrånkomlig Mellanöstern-"skugga"):



Lite skäggstubb:




Lite mer skäggstubb:



Skäggifierad:



Special-special:

Vid Marx skägg - från tragedi till fars

Dagens – från avsändarens sida – ofrivilliga humorchock levereras av Johan Forssell (Muf), som inte bara helt och genuint misslyckats med att förstå varför han gjorde bort sig förut, utan nu driver saken vidare till nya höjder/djup. Redan har det mejlats en del, och vi är många som haft mycket roligt, kan jag avslöja.

Det hela påminner mig om en gammal persisk historia av sedelärande karaktär, som kanske, men ärligt talat troligen inte, får polletten att ramla ner:

En ärelysten man läste i en gammal bok att den som bedömde andras visdom skulle betrakta deras skägg. ”Både den som saknar skägg och den som har skägg längre än en näve är en dåre, en idiot – visa män känns igen på tvärhand långa skägg”, stod att läsa i boken. Mannen greppade sitt eget skägg och noterade till sin förtvivlan att det stack ut en god bit utanför. Genast såg han sig om och greppade ett ljus, för att svedja bort skägget upp till den angivet optimala längden. När elden började vandra uppför skäggstråna brände han så sin hand och ryckte undan den, varpå hela skägget flammade upp och brann upp, med sveda, värk och skägglöshet som följd. Mannen böjde sig då ödmjukt ned till boken och antecknade i marginalen: ”sanningshalten i detta bekräftas”.

Forssells marginalanteckning får vi nog inte läsa om på hans blogg i alla fall.