Hotet kommer från Rosenbad

Följde en länk i besöksstatistikprogrammet och hamnade i en diskussionstråd om den regeringsbeställda Rosengårdsrapporten, på ”Forum för vetenskap och folkbildning”. Hittade där följande briljanta analys, signerad Mats Einarsson:

Sabuni:
Hmmm. Det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism. Låt oss sätta den där terroristexperten på att kolla om det stämmer.

Ranstorp:
Vi har undersökt saken och kommit fram till att det ryktas att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.

Slarviga journalister:
Regeringsrapport visar att det i Malmö finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.

Kritiker:
Det säger rapporten inte alls. Den är dåligt underbyggd.

Sabuni:
Ni vågar inte diskutera problemet med att det finns en massa galna islamister som tvingar kvinnor att bära slöja och gillar terrorism.

Etc

- Läs också Masoud Kamali i Aftonbladet: Hotet finns i Rosenbad, inte i Rosengård.

- I Aftonbladet kan man också läsa Federico Rodriguez Moreno, Jeanette Thuresson och Andreas Lovén från Gringo, om Dansk Apartheid. Artikeln är skriven efter ett reportage från Danmark där man bland annat intervjuar en rektor som infört apartheid på sin skola – muslimska barn hålls åtskilda från andra danskar, med motiveringen att muslimer i allmänhet ”är våldsamma och stjäl mer”. Artikelförfattarna skriver:

Som svenskar kan vi bara hoppas att Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt tar ställning mot den rasistiska politik som vårt grannlands regering för.

Det är en fin och rimlig förhoppning. Tyvärr är den mycket naiv. Rasismens grepp om danskt samhällsliv har stärkt gradvis. Den danska statsministerns parti Venstre – folkpartiets systerparti – med politiker som Bertel Haarder, den förra ”integrationsministern” som understrukit att flyktingar måste ha de sämsta jobben, och att muslimer gärna bör arbeta som svinskötare, har haft en ledande roll i den utvecklingen.

Venstre har varit en förebild för svenska folkpartiet ganska länge – inte minst tack vare den tidigare pr-chefen och partisekreteraren Johan Jakobsson. Vi behöver bara tänka på Nyamko Sabuni för att konstatera att det inflytandet inte försvann med Jakobsson.

Men framför allt är det nu moderaterna som följer danska Venstre i spåren. Utspelen har kommit slag i slag, och den ”lojalitetsförklaring” med olika ”värden”, som nämns i artikeln har ju redan föreslagits av en arbetsgrupp från Reinfeldts och Bildts parti. I kampen mot rasismen kommer den moderatledda svenska regeringen tyvärr inte att bli en del av lösningen – den är allt tydligare en del av problemet.

Larsson och Sabuni om Rosengård

Kalle Larsson (V) skriver på SVT Opinion om regeringens ovetenskapliga beställningsverk om Rosengård, om försöken att omdefiniera sociala problem som bristande "svenska värderingar" och om vad man kan göra för och med människor som bor i Rosengård och andra förorter istället för att stigmatisera dem.

Nyamko Sabuni (FP) svarar att Kalle Larsson är kommunist.

Ring så hetsar vi

Jag har skrivit ledare i senaste Flamman.
- - - - -
Försvarshögskolans rapport ”Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö”, som presenterades i Rosenbad och SvD förra veckan, har rönt stor uppmärksamhet. Den berättar om ”en allmän ökning av radikalisering de senaste fem åren”.

Den 37 sidor långa rapporten är exceptionellt dåligt underbyggd. Slutsatserna bygger uteslutande på samtal med andrahandskällor. Rapporten nämner saker som ”internationella studier pekar på”, men saknar källhänvisningar. Många av frågeställningarna är kraftigt vinklade med det önskade svaret inbäddat. Sammantaget skulle rapporten, som Leif Sandberg vid Centrum för Mellanösternstudier påpekar, ”inte få godkänt ens som en B-uppsats”. Skandalen blir total, när det framkommer att Försvarshögskolan förstört ”källmaterialet”.


Det finns skäl att ifrågasätta hela verksamheten vid ”Centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier”, och Försvarshögskolans vetenskapliga status överhuvud taget. Men det tyngsta ansvaret faller på Nyamko Sabuni och regeringen.

Regeringen har inte haft något intresse för kunskapsutveckling genom forskning. Inte heller har den tillsatt en ordinär statlig utredning, med ett klart angivet bemyndigande. Genom att ge Magnus Ranstorp, en man som gjort karriär på spekulationer om al-Qaida, uppdraget att färglägga en ”lägesbild” av Rosengård, har Sabuni istället beställt en produkt med den kalkylerade intentionen att blåsa liv i diffusa hotbilder.

Den politiska metodiken bygger på etablerandet av mentala ”kopplingar” genom försåtliga upprepningar. Dessa omgärdas av ständiga påståenden om att man ”måste våga diskutera” dem. Kritik mot osakligheter och överdrifter kan då utnyttjas som en indikation på rädslan för att ”diskutera”, och bekräftar därmed utgångspunkterna. Nyamko Sabunis kommentar till att den rapport hon tar för intäkt för upptrappad hets visat sig vara vetenskapligt värdelös, är ett både chockerande och belysande exempel: ”Det är väl bra om forskare granskar varandra. Den diskussionen ska jag som politiker inte lägga mig i. Men den vetenskapliga debatten får inte överskugga det faktum att det finns barn och kvinnor som förtrycks och trakasseras av ett antal radikala personer i Rosengård”.


Det finns stora sociala problem i Rosengård. Självklart kan de också vara grogrund för reaktionära och antidemokratiska politiska strömningar. Arbetslöshet och fattigdom, diskriminering och utstängdhet måste tas på allvar, och mötas med en politik för jobb, social inkludering och likhet inför lagen. Men regeringens faktiska politik har som väntat bidragit till stigande arbetslöshet och växande klyftor. Att förstärka utanförskapsbegreppets rasistiska laddning blir då en tacksam utväg. Det är i det läget och med det syftet som Sabuni satt Försvarshögskolan på att leka viskleken över huvudet på de människor som bor i Rosengård, och transformera deras problem till rykten om ”radikala” källarislamister.


Rosengårdrapporten är ett av de hittills tydligaste exempel på hur en rasistiskt fingerpekande dagordning aktivt främjes av de styrande. Detta är en utveckling vi ser i land efter land: islamofobin seglar upp som ett av de främsta vapnen för högern att behålla, eller ta, makten. Vid sidan av en politik för välfärd och inkludering, behöver vänstern ett antirasistiskt medvetande som ger självsäkerhet att våga inte ”tala om det” – alltså välja en annan utgångspunkt för debatten, än islamofobiska schabloner. Sabunis rapportbeställning är inte en del av en lösning för Rosengård – den är en del av ett stort problem för Sverige.

Hypotes

Integrationsministern har trätt fram ur regeringskansliets dimmor och talat.

Tydligen är det den leende oppositionsledaren Mona Sahlin som ”gynnar Sverigedemokraterna”.

Kanske det.

Men en regeringspolitik som ökar klyftorna, driver fram en starkare etnisk segregering på arbetsmarkanden, pekar ut invandrare som bidragssökande samhällsproblem, pekar ut muslimer som ansvariga för den diskriminering som drabbar dem, utmålar patriarkalt våld som något importerat, skärper flyktingpolitiken, skickar iväg svenska soldater på nykoloniala äventyr, struntar i den demokratiska processen kring viktiga politiska frågor, minskar demokratins verkansområde och därmed öppnar upp för politikförakt och socialt syndabocksletade, samt på en rad andra sätt följer standardformuläret för hur xenofobiska och högerpopulistiska partier vinner terräng i Europa, kan också spela in lite grann.

Fast vad vet jag? Kan man bli fri med FRA, kan man väl fixa integration med Nyamko Sabuni.