Med Ledarna ned i framtiden

Idag skriver representanter för arbetsledande mellanchefer – vi kan säga arbetsgivare som kallar sig fackförbund – en artikel på DN Debatt där de uppmanar fackförbund att sluta vara fackförbund för att bli ”moderna”.

Under rådande politiskt klimat kan man alltså pröva sig på en trojansk häst utan att själv stå inne i hästen.

Badlands Hyena förklarar allt mycket bättre.

Sökintensitet

Ett av elementen i CUF:s berömda ta-på-dig-clownnäsa-och-knulla-facket-kampanj är en alternativ arbetsförmedling där man själv får berätta hur duktig man är och därmed kan komma i kontakt med arbetsgivare. Många spännande bidrag har inkommit. Här är ett.

Direkt Aktion

Coyote Ugly.

- - - - -
Uppdatering: tillfällig seger för reaktionen.

Tyskland och Japan... Mhm, det passar bra på nåt sätt...

Johan Palusa noterar lustig reklam.

We all live in a yellow mobster car

”Först och främst måste facket bli en organisation som arbetsgivare och arbetstagare vill vara medlemmar i”.

Sofia Appelgren uppvisar expertkunskaper om arbetsmarknadens part(er).

Missa inte Daniel Olssons artikel om nästa våg i de ideologiska maffiametoderna mot svensk fackföreningsrörelse.

Hålla hov

En viktig poäng med ett kollektivavtal är att det reglerar de rättigheter och skyldigheter som arbetstagare och arbetsgivare har, på områden som man kanske inte skulle ha tänkt på i förväg. Arbetstagaren slipper då i viss mån vara utlämnad till arbetsgivarens godtycke. Jag skrev om det här när Wild n’ Fresh-debatten rasade.

Arbetsmarknaden består av väldigt många olika sorters arbetsgivare. En del är helt enkelt väldigt oseriösa. Då är det extra viktigt att det finns ett kollektivavtal. Det säger sig själv att sådana arbetsgivare ofta är de som minst måna om att teckna kollektivavtal (eller kunniga om möjligheten). Det krävs då ett fackligt fotarbete för att nå ut till dessa arbetsplatser, där det också är mer troligt att de som arbetar inte är med i facket. Fackförbunden har då ett stort ansvar för att få till kollektivavtal, och om möjligt förstås även värva medlemmar.

Helt by the way, missa inte den underhållande intervjun med Dominika Peczynski, efter salladsbarsdebaclet tillsammans med Fredrik Federley:

Det var fruktansvärt jobbigt. […] Vi har ju ätit på restaurang, men hade ingen annan erfarenhet. […] Det har ju varit roligt att vara där, sitta och hålla hov, ta emot kompisar. Kunna säga att ”vi ses på min salladsbar”. […] Det här blir en svart prick i mitt protokoll. Jag kommer aldrig mer att jobba i restaurangbranschen.

Nä. Men det kommer tiotusentals människor, inte minst ungdomar, som förtjänar drägliga arbetsvillkor att göra. Därför kollektivavtal. Och konflikt för att få till stånd sådana, om arbetsgivaren skulle trilskas.


[Sången de spelar när filmen är slut]

Miljoner skäl att festa

Vilken cocktail passar bäst till lönedumpning och fack-bashing?


(Klippet är från Cykeltjuven)

En smula trygghet

Så har de nya ägarna till Wild n’ Fresh tecknat kollektivavtal. Det innebär att man nu konkurrerar med schyssta metoder, och framförallt att de anställda slipper tigga om sina rättigheter och får bättre villkor. När hetsen mot facket varit som värst har dessa enkla grundfakta på ett närmast surrealistiskt sätt förtigits och vänts till sina motsatser. Talande är också att näringslivspamparna och deras gläfsande tyckarkoppel valde ut Wild n’ Fresh som propagandaobjekt. Faktum är att Hotell- och restaurangfacket drivit en bred och lyckad facklig kampanj för att få till stånd kollektivavtal i Linnéstaden. Ett 50-tal avtal har tecknats hittills i denna bransch där villkoren för de anställda – ofta unga och invandrare – är brutalt usla och osäkra, och där facklig hjälp utifrån – enkel solidaritet – är det enda sättet att komma någonstans. Nu kan HRF gå vidare med sitt arbete. Det är långt fler än de anställda på dessa företag som ska vara tacksamma för att de gör det framgångsrikt. Det är en kamp som rör alla löntagare.