YouTube-pärla: Galloway vs. Hitchens

När Karneval förlag gav ut boken Herr Galloway åker till Washington – med utskriften från den legendariska session i amerikanska senaten där antikrigskämpen och den f.d. Labourpolitikern George Galloway fullständigt smular sönder frågeställarna och talar ut om det angloamerikanska hyckleriet i Mellanöstern – så skrev Flammans Jonas Thunberg så här i sin recension:

Om Sverige hade haft en enda politiker, av åtminstone hälften av Galloways kaliber, skulle den erbarmliga politiska debatten om Irakkriget i vårt land ha sett helt annorlunda ut. Av det klarspråk som Galloway talar om sanktionerna, kriget, ockupationen, plundringen och lydregimen i Bagdad har den svenska vänstern mycket att lära.

Det är ord som gör sig påminda varenda gång jag läser och ser något av Galloway. Häromdagen hittade jag på YouTube en snart två år gammal debatt i New York mellan Galloway och Christopher Hitchens. Hitchens är en patetiskt aggroateist som sedan en tid blivit firat språkrör för åsikter saluförda av neocons i Israel och USA. Ni kan typen. En person som utifrån en förment position till ”vänster” papegojar fram sitt stöd till överhetens hets mot araber och muslimer, den hets som är instrumentellt i försvaret av dagens blodiga, globala utsugning.

Hitchens är inte en dålig debattör. Och han har stöd av minst halva publiken från start. Men han blir fullständigt isärplockad och nedmosad av Galloway. Debatten är nästan två timmar lång. Det är värt tiden. För de retoriska höjdernas skull, men också för den grundliga genomgången av ”argument” som spridits av krigshetsarna och som luktar allt mer ruttet för varje dag som går. Om du inte orkar se allt, missa i alla fall inte Galloways inledningsanförande. Och titta sedan in på slutet, när Hitchens är rätt slut.

[Tidigare inlägg på bloggen om Galloway]

Galloway

Ser att flera har börjat tipsa om detta. Det är något man inte får missa: George Galloway blir intervjuad på Sky News och gör rent hus.

Det Galloway gör är att effektivt blotta det centrala problemet i den rapportering och de analyser som dominerar i Väst: de förvridna, förljugna utgångspunkterna. Han visar att utfrågarens förment ”neutrala” frågor, de som ska definiera ramarna för diskussionen, i sig utgör propagandistiska floskler till försvar för Israels övergrepp.

Det slår gnistor. Galloway framstår som aggressiv. De drar till och med ner volymen för honom och kör lite parallelljud.

I svensk debatt anses det oerhört fult och orimligt att uppträda hårt och aggressivt. Men ibland torde just ett lugnt och tillbakalutat förhållningssätt vara det orimliga, egentligen. Det är en fundamental skillnad mellan att ha djup i analysen och att vara loj i ställningstagandet. När en sådan monumental orättvisa nu vecklas ut i Mellanöstern, när väldiga övergrepp uppmuntras av världens mäktigaste, då är det den som vågar angripa spelledarna som kommer sanningen närmast.

Galloways röst behövs i debatten. Läs till exempel den här artikeln i Socialist Worker.

Across the Middle East anger is boiling at Israel and the US certainly, but also at the corrupt kings and puppet presidents who are allowing the massacre of Lebanon to take place. Millions are taking inspiration from the Lebanese resistance. It is that resistance that could halt the wider war drive and bring some relief to the besieged Palestinians. Make no mistake, if that resistance is broken, the result will be no kind of peace, but an even wider war.

Jag läste förresten den artikeln först på norska, i Klassekampen i helgen (men den verkar inte finnas på nätet). Svenska tidningar borde kunna vara lika alerta.

På svenska finns Galloway utgiven i våras, av Karneval förlag. Det är en bok väl värd att köpa och läsa. Jonas Thunberg skrev i sin Flamman-recension av boken, något som känns brännande aktuellt igen:

Om Sverige hade haft en enda politiker, av åtminstone hälften av Galloways kaliber, skulle den erbarmliga politiska debatten om Irakkriget i vårt land ha sett helt annorlunda ut. Av det klarspråk som Galloway talar om sanktionerna, kriget, ockupationen, plundringen och lydregimen i Bagdad har den svenska vänstern mycket att lära.

Missa inte intervjun!

Nödvändig läsning: intervju med Galloway

George Galloway är en oumbärlig röst i den västerländska politiska debatten. Hans förmåga att enkelt, vältaligt och hårt nå fram till kärnfrågorna är beundransvärd. Via Audun Herning hittar jag en intervju med Galloway i MRzine (Monthly Review). Alla borde läsa noga. Handlar om Västvärldens dubbla måttstockar i Mellanöstern, om Palestinafrågans centrala betydelse för utvecklingen i regionen, och om betydelsen av det västerländska stödet till lokala arabiska tyranner. Om det senare har jag påmint förr. Och nytillkomna läsare vill jag även starkt rekommendera en fantastisk TV-intervju – som jag också länkade till och skrev om – med Galloway angående Israels angreppskrig mot Libanon.

I slutet av MRzine-intervjun knyter Galloway, som tidigare var medlem av Labour, ihop de inrikes- och utrikespolitiska frågorna – i dagens verklighet hänger de ju allt tätare samman, även om den politiska debatten i många västländer, inklusive Sverige, har svårt att hantera detta faktum:

I would like to make something clear about what I am trying to do. I am not a Marxist, a Leninist, Trotskyist or any other kind of 'ist'. I am just labor. I just believe that every country needs a labor party. A party that will stand up for people who work, those who are too old to work, who are poor, marginalized, on the end of the lash of bigotry and prejudice. A party that will stand up for immigrants, minorities and so on. Every country needs such a party. Britain no longer has one, and we are trying to build one from scratch.

Läs hela intervjun!

Självförsvarets track record

George Galloway säger i den redan klassiska intervjun med Sky News: ”Oh, please, have a slightly longer memory than four weeks!” (Titta om du inte redan sett!)

Angry Arab påminner på samma sätt lite om att israelerna förutom civila araber också – med benägen hjälp av västerländska hejarklackar – försöker mörda historien.

Här skriver han om israeliska attacker på Libanon mellan 1949 och 1964, vilka inkluderade flygplanskapningar, broförstörelse och angrepp mot byar. Och så mer:

Between 1968 and 1974, the Lebanese government registered 3,000 attacks on Lebanon, which resulted in the murder of 880 Lebanese and Palestinian civilians. (From Suwayd, Mahmud, Al-Junub Al-Lubnani fi Muwajahat Isra'il, IPS).

Åtta år senare kom den fullskaliga ockupationen 1982, ledd av krigsförbrytaren Ariel Sharon, senare upphöjd till premiärminister i Mellanösterns enda demokrati. Först då, ur denna ockupation, växte Hizbollah fram.


PS. Som ännu en självförsvarshandling har Israel meddelat FN att man kommer att mörda ingenjörer som försöker reparera broar i Libanon, samt bombat tillfälliga broar som satts upp över Litani-floden för att transportera nödhjälp till de ca hundra tusen människor som är kvar i södra Libanon, vilka Israel betraktar som terrorister och vars byar nu jämnas med marken.

Får man fråga det svenska israelkrameriet vad Hizbollah, eller för all del någon annan i Mellanöstern, kan få göra för att ge ett proportionerligt svar på detta?

Bloggen som bok

Jag sitter dåligt till för att blogga. Får därför nöja mig med lite förhandsreklam. I dagarna går ett manus med ett urval av undertecknads bloggtexter, tillsammans med ett nyskrivet längre efterord till tryck. Om någon månad eller så kommer det alltså en bok, som väl en bild av utvecklingen under det sensaste året. Det känns skoj. Inte utvecklingen alltså, däremot att det kommer en bok.

Boken ges ut av nya Karneval förlag, som hunnit ge ut tre intressanta titlar: Herr Galloway åker till Washington, av och med den stridbare brittiske politikern som krossade den amerikanska bombhögern vid utskottsförhör på deras hemmaplan; Terry Jones krig mot kriget mot terrorismen, med krönikor av Monty Python-legendaren Terry Jones; samt Ett monster vid vår dörr, av Mike Davis, om fågelinfluensan.

Se några recensioner, här, här och här.

Jag återkommer om boken.