Bra början på arbetslivet: Ingen sjukförsäkring

Regeringen har klurat ut nya sätt att skrapa ihop en del av kostnaderna för skattesänkningar till de rikaste. Ytterligare pengar ska nu tas in från alla som blir sjuka. Efter att ha klämt åt långtidssjuka och deltidssjukskrivna, är det nu dags för studenter, nyanställda och deltidsarbetande.

Förslaget handlar om att ersättningen vid sjukdom, som redan idag begränsas av en karensdag och är på 80 procent, istället för nuvarande (förväntad) inkomst ska bygga på historisk inkomst. Det innebär i praktiken att den som får sitt första jobb helt eller nästan helt kommer att sakna inkomstskydd vid sjukdom. Den som går upp från deltid till heltid kommer att ha ett väsentligt svagare skydd än sina arbetskamrater.

Detta är ett kännbart och principiellt viktigt slag mot sjukförsäkringen. Hela poängen med ett heltäckande socialförsäkringssystem är att den ska vara ett skydd mot inkomstbortfall. Den som får ett jobb ska kunna planera utifrån det jobbet när hon tar ett lån, byter lägenhet eller beställer en semesterresa. Det regeringen gör är att ta bort nya bitar ur den svenska välfärdsmodellens pelare. Det som återstår blir i allt högre utsträckning bara ett namn och några trevliga minnen.

Särskilt intressant är regeringens förslag, om man betänker att den straffar just den typ av anställda som regeringens politik syftar till att göra vanligare. Politikens inriktning har varit att undergräva tillsvidareanställningar.

Hur ska man motivera en sådan nedskärning, om man nu inte vill skylta med torpederna mot välfärdssystemets grund? Jo man kan hitta på en motivering som låter bra men inte har något med saken att göra: ”ökad rättssäkerhet och minskade möjligheter till försäkringsbedrägeri”. Det förtjänar egentligen ingen annan kommentar än skratt och va? Möjligen kan man tillägga att det beräknade fusket med ersättningar är cirka en tiondel av det beräknade skattefusket. Samt att man kan få ned försäkringsbedrägeriet till noll om man helt lägger ned försäkringen och istället satsar på ”välfärdens kärna” – stora villor och rättighetslösa pigor från fattiga länder.


[SvD][DN][AB]

Olle Svenning om Fälldin och Centerns tragedi

Missa inte:

Fälldin byggde högskola och universitet för ungdomar i norr. Dagens center vill hyra ut unga människor till särskilt låga löner och utan anställningsskydd. I Frankrike demonstrerade miljontals ungdomar mot den sortens politik.

Centerns sociala perspektiv har krympt från glesbygd och norrlandskommunen till, symboliskt, Stureplan. En plats, minnesvärd endast tack vare sin utmärkta bokhandel. Den får mig att associera till Fälldins generation: moralkonservativ, tveklöst, men också kulturellt bildad. I dag representerar oftast Fredrick Federley Centerns offentlighet.

Läs hela!

Intervju med Maz Jobrani

Intressant intervju med den iransk-amerikanske komikern och skådespelaren Maz Jobrani, som pratar om post-elfteseptemberhumor. (Via Juan Cole)

Dubai

Sverige borde göra som Dubai, konstaterar som Badlands Hyena.

Emiratet joinar andra tigrar som Irland, Island och Lettland.

Om mediemaktens utbredning och koncentration (fenomenet Newsmill)

Har skrivit på Aftonbladet Kultur i dag:

Det råder inte heller något tvivel om att nätoffentligheten generellt ger enorma möjligheter för ett bredare demokratiskt samtal. Många av de möjligheterna tas också tillvara av bloggare som kommer med kritiska frågor och utvecklande kommentarer, av vardagsaktivister som får möjlighet att göra sina röster hörda mot politiker och byråkrater, eller av politiska företrädare som får chansen att nå folk vid sidan av mediefiltret.

Men det är knappast något spirande gräsrotstryck som skapat Newsmills redaktionella praktik. Newsmill ägs av Bonnier AB, Proventus samt grundarna PM Nilsson och Leo Lagercrantz, tidigare politisk redaktör respektive debattredaktör på Expressen. Dess inflytande flerfaldigas av ett samarbete med både Dagens Nyheter och Expressen. Projektet representerar snarare den dominerande mediemaktens likriktning och uppslukning av nätdebatten.

Läs gärna hela!

I kommentarfälten och på bloggar mobiliserar Sverigedemokraterna stöd för sin favvosajt.

Uppdatering: Tydligen har förnyelsen på Newsmill gått så långt att jag själv verkar ha skrivit där - dock utan att ha gjort det. (jag heter för övrigt inte "Esabati").

Ny uppdatering: Jag ska debattera mot PM Nilsson (Newsmill) på Studio Ett klockan fyra. (Uppdatering av uppdateringen: Här kan man lyssna)

Och förresten: Det blev inte Newsmill som vann, utan Kinga Sandén. Gratulerar.

Centerpartiet tar ställning mot verkligheten

Det är en lätt surrealistisk upplevelse att läsa Maud Olofssons spärrpanikartikel i dag, där man på DN Debatt upprepar förslag om att med statligt tryck införa organiserad lönedumpning för ungdomar på arbetsmarknaden. Artikeln bygger på en beställd opinionsundersökning med fundamentalt galen frågeställning. 9 av 10 ungdomar kan tänka sig att ha en lägre ingångslön på sitt första jobb. Andelen ungdomar som idag har lägre ingångslön på sitt första jobb är idag närmare 10 av 10. Detta regleras i stor utsträckning av – tadam – kollektivavtal. Nu tror jag inte att Centerpartiets nyvunna nyliberalism är särskilt känslig för fakta eller annat som kommer från verkligheten, men det kan ändå vara skoj att påminna om en del saker. Josefin Brink svarade på ett liknande Centerutspel redan för några veckor sedan:

Centerpartiet tycks utgå från att 19-20-åringar och nyutexaminerade har samma löner som äldre och mer erfarna kollegor, och att det är därför unga har svårt att få jobb. Det är fel. Unga har redan lägre löner än äldre; i alla kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden är lönen för den som saknar arbetslivserfarenhet lägre än lönen för den som jobbat ett antal år. Hänsyn är alltså redan tagen till att den som är helt ny på ett jobb inte är fullärd.

Vad centerpartiet föreslår är alltså att ytterligare ett steg under den lägsta lönen ska införas, men bara för ungdomar. Hur mycket lägre lön unga ska ha framgår inte av den artikel där förslaget presenteras i dagens Aftonbladet, men Annie Johanssons uttalanden avslöjar en hel del. Enligt Johansson kan det handla om att en heltidslön på 15 000 kronor i månaden ska reduceras till knappt 10 000 kr i månaden, vilket ger 8 700 kronor kvar efter skatt. Unga ska alltså förlora en tredjedel av lönen jämfört med dagens nivå!

Läs gärna hela.

I verkligheten är det också så att turordningsreglerna inte har någon avgörande påverkan på ungdomars arbetslöshet. Att ungdomar inte kommer in på arbetsmarknaden beror på att det finns för få jobb – en bieffekt av bland annat centerpartiets nuvarande ekonomiska politik – och att ungdomar förlorar sina jobb beror bland annat på osäkra anställningsformer – som Centerpartiet vill ha mer av.

Vidare förhåller det sig så i verkligheten, att länder med högre skatter inte har lägre sysselsättning generellt.

I verkligheten är det också så, att låga löner förvärrar krisen – som ligger till grund för att alltför få får jobb.

Slutligen kan nämnas att mycket låga löner i unga år – alltså det som Centerpartiet föreslår – tenderar att vara något annat än ”en fot in” på arbetsmarknaden. Snarare blir det gärna en tung hand som håller ner, något LO diskuterat i exempelvis den här rapporten.

Men sånt är förstås marginalanteckningar om man har en religiös tro på sina marknadsmodeller och ett genomcyniskt förhållningssätt till maktutövning och propaganda.

Det är ett gott skäl att önska Centerpartiet ut ur riksdagen vid valet 2010. Men det tyngsta skälet är förstås att deras politik skapar misär och ungdomsarbetslöshet.

Tre lästips

1. Roger Mörtvik skriver på TCO:s intressanta blogg utredarna.nu om behovet av ett vetenskapligt paradigmskifte i nationalekonomin:

Allt för många av dem som under lång tid förespråkat just den ekonomiska modell som i praktiken orsakat krisen börjar nu förespråka ännu mer av samma sak.

Detta trots att krisen i hög grad var, som ekonomiprofessorerna Stiglitz och Fitoussi säger i slutsatserna till rapporten “Shadow Gn”, “doktrinskapad” - framsprungen ur en övertro på marknaders självreglering, en misstro mot statliga regleringar och en ekonomi som skapat en växande grupp löntagare som inte fick del av tillväxten på annat sätt än genom att överkonsumtion på kredit.

Läs hela!

2. På ekonomibloggen Angry Bear kan man läsa om en dogm som motsägs av enorma mängder empiri på kors och tvärs, men som ändå hör till de mest seglivade och oftast upprepade på högerkanten och av enkelspåriga ekonomer: idén om att högre skatter leder till svagare tillväxt eller sämre välfärd. Det stämmer inte i internationella jämförelser (här är en liten rapport om det). Och i inlägget visas det att det inte håller i USA i modern tid:

Now, I dislike paying taxes as much as a Glenn Beck does, but the story line about big bad taxes choking off the private sector doesn’t add up. […] [O]ne other thing – the argument you often hear is that the private sector is more efficient because of the profit motive and the fact that inefficient private parties go bankrupt. Of course, in the real world, inefficient private parties peddling silly ideas can do as well or better than their quality counterparts. The graph above contradicts everything you will ever hear or read in a Rupert Murdoch owned property, but Murdoch is in no danger of going under. Nor will his great, grand-children, even if they continue selling something that isn’t true for generations.

Läs hela!

3. Erik Svensson, har på sin blogg Biology & Politics ett matnyttigt och klokt inlägg om Venezuela och den fortsatta verklighetsfrånvarande demoniseringen av demokratiseringsprocessen där.

Eva Britt Svensson: Därför röstar jag nej till telekompaketet

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva Britt Svensson:

Vi vet hur det känns att utsättas för maktens övergrepp. Vi vet vad övervakning och åsiktsförtryck är, för vi har känt av dess verkningar.

Därför värderar vi frihet och den enskildes skydd mot övergrepp. Därför älskar vi det fria internet. Därför räcker det inte med ett halvdant skydd för medborgarnas rättigheter. Därför röstar jag nej till telekompaketet.

Läs hela artikeln!

Skyttekungen

Göran Skytte är inte med i den ironiska generationen:

En gemensam valallians skulle leda till borgerlig väckelse. Landet skulle fyllas av ivriga borgerliga förkunnare och kolportörer, massorna skulle komma för att hänförda suga i sig det glada budskapet. Alla vet det.

Amen.

Hälsning från "en rad aktörer"

Om incitamentstrukturen för finansiellt lurendrejeri och småkorrupt banktömning blir mindre gynnsam i Sverige som i andra länder, kan den internationella konkurrensen snedvridas, meddelar "en rad aktörer" på den svenska finansmarknaden.

Integrationsproblem

Helena Duroj:

DN har ringt till 15 kommuner som inte tar emot flyktingar. Problem och lösningar ser lite olika ut, men det är fortfarande Vellinge-moderaten som utmärker sig. ”Jag ser inget egenvärde i att ha integrationsproblem. Jag tycker att det är bra att vi inte har det här hos oss” säger mannen som inte förstått att det är just det som Vellinge har.

Läs hela.

Kolla in vänsterpartiets rapport Integrera också den vita överklassen.

Relaterat på bloggen: Rök ut överklassen.

Rasistiska mord i Ryssland

Skrämmande läsning på bloggen Rysk Mosaik:

Förra året var ryska rasister inblandade i 109 mord och 475 fall av misshandel. Fram till mitten av oktober i år hade det skett 49 mord med rasistiska kännetäcken eller med koppling till extremhögern, enligt statistik från den respekterade antirasistiska organisationen Sova-Center.

Här.

Eh...

...va?

Kajsa Ekis Ekman om Venezuela: "De svenska medierna missar allt"

Läs!

Vattenmässa

Ett inslag som måste ses på Rapport, ca. 5:30 in.

När övergreppen under ockupationens ok hårdnar, och bara en månad efter att Amnesty kom med en stor rapport om hur Israel förvägrar palestinier vatten har alltså svenska ambassaden och exportrådet deltagit på och bjudit in svenska företag till en vattenmässa i Tel Aviv. Det är en jävla praktskandal. Vad är nästa grej? Fängelsemässa på Bagram-basen?

Krisen avblåst!

Till alla som tvingats sälla sig den allt större skaran arbetslösa, som drivs till att flytta från hus och hem, som drabbas av försämrade regler vilka gör att de låses in i heltidsarbetslöshet, som inte får den arbetslöshetsförsäkring de har rätt till eftersom systemet drivits till kaos av regeringens politik, som tvingas till arbete eller arbetslöshet trots att de är cancersjuka, till er säger vi idag: gläd er istället åt att det blir 100 miljarder i aktieutdelningar i de svenska bolagen!

Glöm heller inte att förmögenhetsskatten avskaffats.

Skål!

"Halvapor"

Kommunfullmäktigeledamoten, tillika vice ordföranden i norska Fremskrittspartiets avdelning i Moss, Roger Madsen, uppmärksammas idag i medierna efter att han kallat afrikaner för ”halvapor”. Madsen reagerade på att det norska kronprinsparet besökt Botswana. Han gick därför in på hovets Facebook-sida och skrev följande:

«Prøv å besøke Østen istedenfor Afrika. Derfra kommer det bare halvaper. De må ha 2-3 generasjoner på å tilpasse seg, og det ser man støtt i media»

Efter att ha konfronterats med uttalandet och fått lite betänketid, menar Madsen att uttalandet var ”olyckligt”, men tycker inte att det var rasistiskt. Han förklarar närmare:

- Dette går på at jeg føler de henger litt etter i forhold til hvordan den vestlige verden fungerer, sier Madsen, før han på sett og vis beklager seg og mener at alle afrikanere likevel ikke er halvaper.

- Nei, jeg gjør vel egentlig ikke det, men at det viser seg at de henger rimelig langt etter, sier han til kanalen.

Det visar sig nu för övrigt att det är (åtminstone) tredje gången som Madsen – som alltså knappast är någon perifer nykomling i partiet – offentlig kallar afrikaner för djur.

Det är väl möjligen åter dags att påminna om partiledaren Siv Jensens charmoffensiv för svenska opinionsbildare och politiker på högerkanten nyligen. Den var i huvudsak framgångsrik. Hon presenterade då Frp som ett ”klassiskt liberalt” parti och utnämndes till ”Skandinaviens Margret Thatcher”. Folkpartisten Philip Wendahl gladdes till exempel åt att Frp

står upp för kapitalismen även när den är utsatt för hård kritik. Man vågar ta sig an miljöpolitiken från en annan synvinkel än den nu rådande klimathysterin och man har orkat ta i frågan om islamism och hedersvåld utan att blunda för offrena.

Varken Siv Jensen eller de applåderande ”liberalerna” gillar förstås uttryck som ”halvapor”. Men man måste ”hänga lite efter” i sin politiska förståelse om man inte ser att Roger Madsens rasism inte är slumpmässig i Frp. Eller så förstår man mycket väl – och inser att det är med en lite mer kammad variant av samma rasism som man bäst ”står upp för kapitalismen även när den är utsatt för hård kritik”. Det är dessvärre både troligare och farligare.

Moderaterna: "En riktigt god drink"

Avrättningar och mord i Iran

Förra veckan blev den 28-årige kurdiske aktivisten Ehsan Fattahian avrättad i Sanandaj, provinshuvudstaden i iranska Kurdistan. Amnesty och andra organisationer för mänskliga rättigheter har uppmärksammat Fattahian som samvetsfånge. Han vägrade in i det sista acceptera de anklagelser som riktades mot honom.

Tehran Bureau skriver om avrättningen och andra uppmärksammade fall på senare tid.

Det har också rapporterats att den 26-årige läkaren Ramin Pourandarjani, som berättat om tortyr i Kazirak-häktet, i fredags avled efter ”hjärtattack”. Det förefaller uppenbart att han mördats – familjen har förvägrats obduktion.

De reaktionära krafterna i Iran har nu – efter att de största gatuprotesterna ”ridits ut” med betydande inslag av våld – övergått till denna typ av mer spridda inom- och utomrättsliga avrättningar. Detta medan dragkampen om det iranska samhällets framtid pågår på alla möjliga nivåer och områden.

Regimen är samtidigt inte oemottaglig för kritik och avslöjanden. När det gäller den här typen av fall kan såväl frivilligorganisationer som regeringar göra något för att rädda människor från tortyr och död.

Ett gäng lästips

1. Åsa Linderborg recenserar en klassiker som kommer ut för första gången på svenska, Markis de Sades Juliette (del 1 och 2), märkligt nog utan stöd från Kulturrådet. Det är välskrivet, utmanande och historiskt reflekterat:

När jag öppnade den första översättningen av denna klassiker från 1797, förvånad över att det tog 202 år att ge den en svensk språkdräkt, förväntade jag mig lite lagom antifeodalt hankypanky. I stället fick jag en oförblommerad historia om söndertrasade underliv och steglade sexslavar.

Läs hela!


2. Aftonbladet kör med ett nuförtiden udda och uppseendeväckande grepp: att berätta om hur vanligt folk har det under den med ”vetenskap och beprövad erfarenhet” stämplade borgerliga ”arbetslinjen”, det vill säga den politik som handlar om att göra det jobbigare för människor som har det jobbigt så att de ska rycka upp sig. 26-åriga Pernilla och 22-åriga Mirja bor i Eskilstuna. De vill ha jobb, men det finns inga att få. De har ont om pengar – och hoppet försvinner med tiden. Här är det en hel generation som får svårläkta sår. Josefin Brink skriver om det i en debattartikel:

Jag var själv i Mirjas och Pernillas situation under 1990-talskrisen. Sökte jobb efter jobb utan resultat. Kände mig misslyckad och tappade tron på både mig själv och samhället. Och jag var långt ifrån ensam. Många utredningar och utvärderingar har konstaterat att politikerna gjorde alldeles för lite den gången för att förhindra massarbetslöshet och utslagning. Och att det har kostat mycket både mänskligt och ekonomiskt. Det är skamligt att samma misstag begås igen.

Läs!


3. Ola Larsmo skriver i DN om Centerpartiets bruna arv, och föreslår att man tar tag i det lite grann. Alliansfritt utvecklar med några citat. Jonas Sjöstedt har också en intressant kommentar: ”Att tvätta en neger vit”.


4. En intressant artikel av Jonathan Cook om israeliska högergrupper som arbetar intensivt för smutskastning, inskränkt akademisk frihet och politiska utrensningar, nu också vid israeliska universitet.

Right-wing groups in Israel want to create a climate of fear among left-wing scholars at Israeli universities by emulating the "witch-hunt" tactics of the U.S. academic monitoring group Campus Watch, Israeli professors warn.

[…]

Last month, in what appeared to be a new tactic, IsraCampus placed a full-page advertisement in an official diary issued to students at Haifa University, urging them to visit its Web site to see a "rogues’ gallery" of 100 Israeli scholars the group deems an "academic fifth column."

"The goal is to transform our students into spies in the classroom to gather information and intimidate us," a senior Israeli lecturer said. "It’s a model of ‘policing’ faculty staff that has been very successful in stifling academic freedom in the U.S."

Läs hela!

Borgarklassens diskreta harm

BLEV OMBEDD TA SIG I ANUS
– MISTE TRON PÅ HABERMAS

Roland Poirier Martinsson, chef på mys- och samtalsklubben Timbros Medieinstitut, kommer med en skakande men sjukt objektiv berättelse på ledarplats i SvD idag.

PS. Här är exempel på en som inte fattar när folk försöker föra samtaaal.

Bodström-samhället

En rolig sak med diskussionen om Thomas Bodströms framtidsplaner, är att statsminister Fredrik ”borgfred” Reinfeldt är ute och kommenterar en regeringsbildning vars förutsättning är att han själv förlorar valet. Det är visserligen mycket sannolikt, men ändå.

Det första jag tänkte på var annars att Bodströms deklarerade plan torde vara omöjlig att realisera rent formellt, i alla fall vad avser riksdagsuppdraget. Man kan tycka vad man vill om det, men riksdagen är restriktiv med sabbatsår. (Ser att Lena Mellin påpekar det här). Så om inte Bodström hade tänkt att pendla, ser det mörkt ut. Inplockad i regeringen kan man däremot bli när som helst – att det skulle ske strax innan man flyttar till ett annat land torde dock vara, well, svårt. Det är skillnad mellan att vara ledamot i regeringen och ambassadör, liksom det för övrigt är skillnad mellan föräldraledighet och allmän extratrivsel under nya omständigheter med familjen. Men det kan ju räcka med att någon, till exempel på Thomas Bodströms arbetsplats, förklarar dessa saker för Thomas Bodström.

Att frågan får så pass stora proportioner är likafullt ganska talande för svensk politisk debatt just nu. Någonstans går det från att vara irriterande och ytligt, till att bli ett direkt hinder för att det ska kunna finnas ett offentligt politiskt samtal i landet, och dirigera den parlamentariska politikens utveckling mot irrelevans. Sist jag kollade har Sverige ett konstitutionellt system där det råder parlamentarism med partival, där det är statsministern som har avgörande makt över regeringens sammansättning, och där regeringen ansvarar inför riskdagen. Pre-elektoral kremlologi fördjupar inte direkt förståelsen varken för de formella turerna eller för dragkampen om politikens innehåll.

Dessutom är det väldigt allvarligt problem, när varenda beslut som innebär att människor tänker sig att bedriva politisk aktivitet på annat sätt än att uppbära ett politiskt heltidsuppdrag betecknas som att "lämna politiken".

Med detta sagt, måste man ju konstatera att Katrine Kielos text på Aftonbladets ledarsida är extremt skojigt skriven:

Det är naturligtvis bra att det även finns socialdemokratiska företrädare som ser ut som de skulle kunna skaffa sig ett jobb utanför partiet. Men detta betyder inte att en enda socialdemokratisk företrädare måste skaffa sig alla jobb som finns på en och samma gång. Nu vill bemanningsföretaget Thomas Bodström dessutom expandera till USA.

Läs hela. Ett gott skratt förbättrar sikten.


[Jonas Sjöstedt][AB][SvD][DN][Expr][Expr]

Social turism

Man blir ganska glad ändå, när överklassrasismen i Vellinge möter kreativt, humanistiskt motstånd:

11 000 pendlare lämnar lågskattekommunen Vellinge varje morgon för jobb på andra orter. Varför ska Malmö betala för denna sociala turism, undrar Jennie Silis.

Läs hela!

Utnämningspolitisk cirkel

Utnämningsmakten i staten tillfaller konstitutionellt huvudsakligen regeringen. Att utnämna rätt person är en viktig del av regeringens möjlighet och skyldighet att styra landet.

Det kan också i vissa fall vara så att ett öppet förfarande gör det svårt eller omöjligt att rekrytera personer som redan innehar ett ämbete i eller utanför staten.

För länge, länge sedan fanns det en svensk statsminister som försökte påtala detta förhållande. Han blev då dagligen framställd som en slags maktgalen halvdiktator av den politiska oppositionen och en närmast kompakt ledarskribent- och journalistkår.

Detta var alltså åren 2005-2006, nu försvunna i en slags historisk dimma. Så här rapporterade SVT den 15 mars 2006:

Alliansförslag om utnämning av chefer

Efter långvarig kritik mot hur regeringen tillsätter toppchefer inom statliga myndigheter förklarar nu den borgerliga alliansen hur den vill att utnämningssystemet ska se ut.

Bland kraven, som presenteras i en debattartikel i Dagens Nyheter, finns en tydlig kravprofil som ska vara offentlig. Dessutom ska tjänsterna utannonseras och en utvald chefskandidat ska kunna utfrågas i riksdagen.

Annika Qarlsson (c) säger till TT att det är ett problem när regeringen i slutna rum både bestämmer vem som ska ha jobbet och vad som ska utföras.

Några andra exempel här, här och här.

Dessa malande, smått bisarra angrepp bidrog på ett icke obetydligt sätt till att påverka bilden av Göran Perssons regering och därmed till att högern vann valet, och kunde sätta igång med härliga angrepp på arbetslösa, sjukskrivna samt nästan alla andra.

Men vad med den öppna utnämningspolitiken. Jo, hittills har det varit nästan ingenting av det. Moderata partigängare har fått toppjobb på oförklarlig grund och erfarna chefer har straffats för sin socialdemokratiska bakgrund.

Men idag kom det en proposition som fullbordar processen:

I propositionen föreslås att sekretess införs i ärenden om anställning av myndighetschefer vid förvaltningsmyndigheter som lyder omedelbart under regeringen. Sekretessen ska gälla för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild kandidats identitet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. Regeringen ska kunna besluta om att vissa anställningsärenden inte ska omfattas av sekretess. Sekretessen ska gälla i högst tio år.

Regeringen föreslår även att uppgifter som hänför sig till urvalstester i anställningsärenden ska omfattas av sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon närstående till denne lider men. Denna sekretess ska gälla i högst 50 år.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2010.

Häpp.

Vanmaktens EU-stat

Jag har skrivit ledaren i veckans Flamman. Om Lissabonfördraget och vänsterns EU-debatt:

Vill man begripa forceringen av EU-staten, räcker det dock inte att se på den elitistiska gruppdynamiken. EU är ett politiskt förkroppsligande av det europeiska kapitalets intressen. Medan de ekonomiska systemen på nationell nivå präglats av brokiga dragkamper mellan olika typer av intressen, är marknadsliberalismen kärnan i det som nu vuxit till att bli en EU-stat. Idén om att marknadslösningar är bäst utgör utgångspunkt när byråkratin mal och domstolen dömer. Överstatlighet och marknadsfundamentalism har i EU ett symbiotiskt förhållande.

Ett av kapitalets mest akuta behov – kraftigt stärkt efter det senaste krisutbrottet – är att få äta sig in i de stora värden som ackumulerats inom välfärdssektorn. Just detta underlättas juridiskt genom Lissabonfördraget. Privatiseringar möter hårt motstånd på många håll. Genom att lyfta bort frågan från den nationella demokratins räckvidd och juridifera den, kan folklig opposition kringgås.

Läs gärna!

L'Art pour la Force

Genialt: What Stormtroopers do on Their Day Off.

Värderingar här och där

Invandring fungerar inte, säger det välfungerande brittiska nazi-partiet BNP, som numera sitter i EU-parlamentet. Det illustrerar man med en subtil bild. Det kan vara svårt att förstå varför det är som det är. Men om man tagit del av Nyamko Sabunis utspel om svenska värden nyligen, förstår man det bättre: "Man kan skämta om att vi står i kö i Sverige och att vi kommer i tid, men de facto så är det bra att veta". I det nedre vänstra hörnet på bilden ser man tydligt en man som tränger sig i kön. Han skulle uppenbart inte fungera i Sverige i alla fall. Inte ens om han kom i tid. Det är de facto bra att veta.

Rök ut överklassen!

I en intervju jag gjorde med tidningen Flamman våren 2001, strax innan den Ung Vänster-kongress då jag valdes till förbundsordförande, diskuterade jag vikten av en social bostadspolitik och vikten av att man även skulle våga aktivt utmana de mest segregerade områdena: överklassgetton som Danderyd, Askim, Vellinge. Jag nämnde till exempel att om man slår upp en flygtingmottagning i närheten, så kan det säkert hända att några oroar sig för sina villapriser, men att man måste köra på ändå. Metaforen var att röka ut överklassen.

Det blev en del uppmärksamhet kring det. Så sent som i förra veckan refererade Muf:s mångförslagne ordförande Niklas Wykman – utan att ange det explicit eller för den delen förstå vad han pratade om – till detta uttryck.

Idag rapporteras det om att det tungt moderatdominerade Vellinge kommun vill stoppa en flyktingmottagning, som ska inrymma ensamkommande flyktingbarn – eller som kommunalrådet kallar det, ”denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika”. Han önskar ”stoppa denna cirkus”. Det handlar alltså inte om en förläggning som Vellinge kommun ska ha ansvar för. Det handlar om att flyktingbarnen ska vistas inom kommunens gränser. Man ordnade igår ett möte där ortsborna luftade sin ultimata oro: att förekomsten av unga utlänningar i närheten av villorna på indirekta vägar skulle kunna leda till högre skatter.

En av de boende är också orolig för att ”någon” skulle få för sig att bränna ner flyktingbarnens bostäder. Men, han tillägger generöst att han inte önskar detta kukluxklanska händelseförlopp, ty det skulle kunna påverka områdets rykte (och därmed taxeringsvärdet, måste vi tillägga).

Den sistnämnda metoden att röka ut överklassen – som uppenbarligen figurerar i en del Vellingebors fantasier – är förstås direkt olämplig. Och över huvudtaget är det för jävligt att flyktingbarn som redan fått utstå flyktens vedermödor ska behöva vara i närheten av folk vars reaktionära hat har jäst i en social monokultur bakom villamurar.

Men det är likafullt viktigt för hela samhället, att också den vita överklassen utmanas – och integreras. Om det leder till sjunkande villapriser och till viss boenderotation i områden som Vellinge är det förstås positivt ur såväl integrations- som samhällsekonomiskt perspektiv. Det jag menade i intervjun 2001 är mer aktuell än på länge. I den meningen alltså: Rök ut överklassen! Det hjälper även mot rasism.


[Sydsvenskan][SkD][SvD][AB]

Läs också Jonas Sjöstedts kommentar

Sjöstedt skriver om 80-talsvänstern och "realsocialismen", och om Åsa Linderborg artikel: "Ärligt om muren".

Fredsnasjonens hemmeligheter

Förlaget Manifest har idag kommit med en ny bok. Den prisbelönte dokumentärfilmaren Erling Borgen har skrivit Fredsnasjonens hemmeligheter.

Boken handlar om Norges rolll i "terrorbekämpningens" tidevarv. Första kapitlet kan man läsa på nätet här.

För den som är i Oslo idag rekommenderas möte på Litteraturhuset klockan 19, där Erling Borgen intervjuas av Magnus Marsdal.

Läs också artikel i Dagsavisen.

Åsa Linderborg om Berlinmurens fall

Det finns ingen i den svenska offentligheten som idag kommer i närheten av Åsa Linderborg när det gäller läsvärd och meningsfull kommentar till 20-årsdagen av Berlinmurens fall. Det är en personlig berättelse, som samtidigt innehåller två decennier av storpolitiska konvulsioner, grusade förhoppningar och nya knoppar av motstånd.

För vänstern har det varit en befrielse att slippa det sovjetiska oket, också om arbetarrörelsen aldrig har varit så svag som nu. Men även liberalismen är vekare än någonsin. Den statliga maktutövningen är monumental då staten har fått befogenheter som är oförenliga med liberala ideal – medborgerliga rättigheter kränks under skydd av en terroristlagstiftning och åsiktsregistrering som för tankarna till DDR. Historien lär oss att liberalerna bara är liberaler när det finns en stark vänster som pressar dem till det. Men lärdomen från 1989 är också att revolutioner inte behöver vara blodiga och att det är rätt att göra uppror oavsett om förtryckarna påstår sig kämpa för socialism eller västerländsk civilisation.

Jag skulle kunna citera varje avsnitt. Läs hela!

[Žižek i NYT][SvD vill använda dagen till att göra även socialdemokrater ansvariga för Sovjetunionen mm.][SvD][DN][DN][AB][AB][Expr][Expr][Dagens Arena]

Lite mer om nyliberalism. Nu om Reagan.

Utanför USA är det väl främst bland nyliberala extremister som man fått för sig – och propagerar för – att Reagans ekonomiska politik hade positiva effekter. Men det är ändå bra att Paul Krugman gör en insats för att skingra den mytbildning som finns

Amerikansk ekonomi efter Reagan har inte upplevt högre BNP-tillväxt tillväxt, inte högre BNP-tillväxt per capita, och inte snabbare produktivitetstillväxt.

3 x reellt existerande nyliberalism

1. Efter vederbörliga utrensningar är nu utförsäljningen av Apoteket igång. Det är stora vinster att göra på människor i utsatt situation, varför det har varit frågan om en lukrativ affär. Patienternas pengar kanaliseras nu till dem som behöver det bäst: en handfull riskkapitalbolag.

2. På temat överföring av gemensamma resurser till privata entreprenörer, kan så sammanfattar Alliansfritt Sverige den hittills mest aktiva delen av regeringens jobbpolitik: coacherna, med pikanta inslag av skattesmitare, sektledare och allmänna handelsresande i humbug. Det är dyrt, härligt och väldigt privatiserat.

3. I ett helt annat land, Egypten, har man länge hört till de duktigaste i klassen när det gäller implementeringen av direktiv om nyliberala ”reformer”. Landet har också varit gott ägnat för det, då politisk opposition hårdhänt undertrycks. Resultaten har varit över förväntan: fattigdom och klyftor har exploderat.

Timothy Mitchell argues that neoliberalism's triumph is its double-thinking: it encourages the most exuberant dreams of private accumulation and yet aggressively narrows public discussion so that "the collective well-being of the nation is depicted only in terms of how it is adjusted in gross to the discipline of monetary and fiscal balance sheets". Nowhere is that truer than in Egypt, a doublethink society where the ruling National Democratic Party can use its annual conference (held last weekend) to congratulate itself on wearing a western-tailored economic straitjacket while millions struggle to meet their basic daily needs.

Läs hela!

Manifestationer mot rasism på årsdagen av Kristallnatten

Från Ung Vänsters hemsida:

Natten den 9 november 1938 inträffade vad som blivit känt som Kristallnatten. Efter att nazisterna i Tyskland gjort sig kvitt alla sina politiska fiender inledde de sitt försök att förinta judarna. De tillfångatog och misshandlade judar, satte synagogor i brand och krossade fönstren till butiker med judiska innehavare.

Ung Vänster ordnar varje år manifestationer till minne av denna tragedi, som en del i vårt arbete mot rasism. Här finns en lista på några av de platser som Ung Vänster är med och anordnar manifestationer eller andra arrangemang. Listan uppdateras kontinuerligt.

Mur och motstånd

Seger över kommunismen: There's no such thing as a free ticket

För att fira 20-årsminnet av Berlinmurens fall ordnade MTV gratiskonsert. För att skydda exklusiviteten i konsertupplevelsen passade man på att bygga en mur.

(Men det var förstås en "skyddsbarriär")

Väljarna var visst inte i mitten i USA heller

Paul Krugman skriver en intressant krönika om de amerikanska mellanårsvalen, som ledde till flera nederlag för Demokraterna (se en redogörelse och kommentar hos Jonas Sjöstedt).

Krugman konstaterar att Obama-lägret inte tappar mark på grund av att försöken att driva igenom en vårdförsäkring, eller de ekonomiska stimulansåtgärderna är impopulära – det är de inte. Problemet är att det är för lite av det. Man tappar fart och därför riktning. Basen demobiliseras och motståndarna omorganiserar sig till anfall:

The World War II battle of Anzio was a classic example of the perils of being too cautious. Allied forces landed far behind enemy lines, catching their opponents by surprise. Instead of following up on this advantage, however, the American commander hunkered down in his beachhead — and soon found himself penned in by German forces on the surrounding hills, suffering heavy casualties.

The parallel with current economic policy runs as follows: early this year, President Obama came into office with a strong mandate and proclaimed the need to take bold action on the economy. His actual actions, however, were cautious rather than bold. They were enough to pull the economy back from the brink, but not enough to bring unemployment down.

Läs hela!

Iran idag, och för trettio år sedan

Tehran Bureau har både en del nyhetsuppdateringar och videoklipp från protester och gatusammanstötningar i Iran. Det är 30-årsdagen av ockupationen av USA:s ambassad som blev en förevändning för oppositionens mobilisering – och som möttes av hårda polisingripanden.

Av videoklippen och rapporterna att döma förefaller dock repressionen vara förvirrad och möjligen sönderfallande. Det är svårt att tolka vad det säger om regimens grepp om situationen, men det är i alla fall klart att oppositionen inte är försvunnen.

Det är för övrigt ganska intressant att se (de retoriska) nyansskillnaderna i förhållningssättet till minnet av själva ambassadockupationen. I uppmaningar från Mousavis läger att dyka upp på gatorna, har jag noterat referenser till ockupationen i linje med den officiella retoriken sedan dess: ambassaden betecknas som ”spionnästet”. Jag uppfattar det som en ganska konsekvent linje att ”reclaima” arvet från 1979 – något som ju också står i samstämmighet med Mousavis personliga historia som en del av det yngre revolutionära islamistiska toppskiktet perioden efter regimskiftet.

Fokus ligger dock naturligtvis inte på de historiska händelserna, utan på behovet av mobilisering här och nu. Det här kunde man till exempel läsa på Mousavis Facebook-sida (som ständigt uppdateras med uttalanden och videoklipp)

The campaign of the youth supporters of Mousavi and Khatami (Campaign 88) in a statement invited the Green nation of Iran to participate in the Nov 4th rallies. In this statement it was stressed that Nov 4th has been the symbol of fighting against tyranny and oppression in the political history of our country and therefore this campaign that was influenced by the anti-tyranny movements in response to the invitation by the legitimate president of Iran, Mir Hossein Mousavi, will be participating in Nov 4th rallies and invited all of its members to attend the protests on Nov 4th and make the tyrants and oppressors hear the cry for freedom of Iranians.

Samtidigt har Ayatollah Montazeri – en gång i tiden påtänkt efterföljare till Khomeini – i svar på intervjufrågor från det gröna lägret, publicerade på hans officiella sajt, gjort en del anmärkningsvärda uttalanden. Montazeri säger att han själv, liksom Khomeini och en stor majoritet av ”de revolutionära skikten”, stödde ockupationen. Men, tillägger han, i efterhand kan vi konstatera att det var fel. Det väckte starka känslor hos det amerikanska folket och ledde till avbrott i relationerna. Det kunde dessutom uppfattas som en krigsförklaring och det var olämpligt. Han slår också – som svar på en ganska ledande fråga – ett slag för Khomeinis gamla paroll ”varken Öst eller Väst”, med hänvisning till att man inte ska stödja sig på Ryssland eller Kina heller. Till sist kommenterar han en fråga om hur man ska stå emot (yttre) orättvisa – något som uppenbart syftar till kraven som riktas mot Irans kärnenergiprogram. Montazeris svar är i princip att regeringen kan stå emot sådant bättre om den har ett folkligt stöd – något som han understryker måste förtjänas, och vinnas genom att respektera människors rättigheter samt yttrande- och tryckfrihet.

Samtidigt verkar populisten Ahmadinejad pröva olika grepp för att “re-casta sig” som president. I en för övrigt rätt dålig artikel på Tehran Bureau, skriven av en ekonomikorrespondent som verkar ha förläst sig på mainstream ekonomisk teori, hittar man följande beskrivning:

The three economists listened attentively to Ahmadinejad as he lectured on the waste caused by current subsidization policies and the fact that because of artificial prices any investment was hardly justifiable. He told his audience that a free market was the "best distribution system to guarantee social justice."

"Of course we should be worried," he went on to say, "because the bureaucratic system is always after expanding its influence and increasing its monopolies."

Det är lätt att glömma att iransk politik blir lika komplex som det iranska samhället.


För övrigt. Sveriges Radio har lagt upp fyra nyhetsklipp från revolutionen 1978/1979. Väldigt intressant lyssning.

Revision

Inför valet 2006 hittade högeralliansen som bekant på begreppet ”utanförskapet” för att – i brist på jobbpolitik – sprida vanföreställningar och misstro kring arbetslöshetsstatiken i Sverige. Det fungerade utmärkt. En bra grej med utanförskapsbegreppet var att det inte fanns någon hållbar och internationellt jämförbar statistisk definition. Man kunde därför göra egna, orimliga jämförelser och siffersätta det lite som man ville – samt justera lite över tid.

Efter att utanförskapsdiskursen bidrog till att högern vann regeringsmakten har alliansen haft en del problem med att anpassa sina utspel till den statistik som man nu själv ansvarar för. Situationen har blivit desto mer prekär när den fantastiska jobbpolitiken bidragit till en kraftig ökning av den öppna arbetslösheten, den breda arbetslösheten, ungdomsarbetslösheten, utanförskapet, ja, allt möjligt dåligt oavsett rubricering.

Alliansen tar nu därför till ett nytt grepp. Det är att skriva om de från början oanvändbara siffrorna bakåt i tiden, och det rejält. Alliansfritt Sverige visar hur dokument från vallrörelsen raderats och siffrorna om vad som gällde 2006 har justerats uppåt med cirka tre hundra tusen.

Som PR-grepp förtjänar detta att belönas med en ärligt imponerad applåd. Som politisk åtgärd förtjänar det att bidra till mångas beslutsamhet att fetslänga högern av regeringstaburetterna.


PS. Jag har skrivit om borgarnas siffertrixande flera gånger förut. Läs gärna!
• Ut med utanförskapet (juli 2008)
• 1,2 miljoner människor gick plötsligt till jobbet en vanlig dag (september 2006)
• 1,5 miljoner (mars 2006)
• Hatten av för Aktuellt-spin (mars 2005)

Real World Economics Review - nu också med blogg

Real World Economics Review (tidigare Journal of Post-Autistic Economics) är en tidskrift som man kan prenumerera gratis på. Man får den som pdf. Det är en intressant publikation för akademisk diskussion om ekonomisk teori som står i motsättning till dagens kvävande ortodoxi.

Nu finns det också en blogg som drivs av ekonomerna som står bakom tidskriften (Paul Ormerod, Mark Weisbrot, Edward Fullbrook mfl.). Blir intressant att följa.

Diagnosmakt

Har skrivit i Klassekampen idag om den ekonomiska diagnosen "holländska sjukan", offentliga utgifter och höga bostadspriser:

De oppblåste boligprisene får omfattende effekter. De reduserer den sosiale bevegeligheten og gjør inntektsforskjeller om til fysiske atskillelse. De trekker også opp det private forbruket på en måte som vrir og hemmer økonomiens langsiktige vekstpotensial. De enorme summene som pløyes ned i opprustning, omsetning og utbygging av private boliger og hytter, lokker arbeidskraft bort fra samfunnsøkonomisk viktigere sektorer. Og uansett hvor hyggelig det kan være – få kan hevde at Norge skal konkurrere på verdensmarkedet med dyre privatboliger.

Läs gärna hela.

Josefin Brink och Ida Gabrielsson om Centerns lönesänkningsförslag

Centerpartiet har föreslagit att staten ska hjälpa till att sänka lönerna för en grupp som redan har sämre löner och arbetsvillkor, nämligen ungdomar. Josefin Brink skriver om det i en artikel i Aftonbladet:

Centerpartiet tycks utgå från att 19-20-åringar och nyutexaminerade har samma löner som äldre och mer erfarna kollegor, och att det är därför unga har svårt att få jobb. Det är fel. Unga har redan lägre löner än äldre; i alla kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden är lönen för den som saknar arbetslivserfarenhet lägre än lönen för den som jobbat ett antal år. Hänsyn är alltså redan tagen till att den som är helt ny på ett jobb inte är fullärd.

Vad centerpartiet föreslår är alltså att ytterligare ett steg under den lägsta lönen ska införas, men bara för ungdomar. Hur mycket lägre lön unga ska ha framgår inte av den artikel där förslaget presenteras i dagens Aftonbladet, men Annie Johanssons uttalanden avslöjar en hel del. Enligt Johansson kan det handla om att en heltidslön på 15 000 kronor i månaden ska reduceras till knappt 10 000 kr i månaden, vilket ger 8 700 kronor kvar efter skatt. Unga ska alltså förlora en tredjedel av lönen jämfört med dagens nivå!

Läs hela!

Att den typen av faktauppgifter om den reellt existerande arbetsmarkanden skulle rubba centerpartisterna i sin nyvunna klockartro på marknadsmodeller är förstås inte troligt. Det blir ännu tydligare om man tittar på det här inslaget med Ung Vänsters Ida Gabrielsson, som tålmodigt plockar isär Cuf:s ordförande Magnus Andersson i en debatt på SVT Morgon (inslaget börjar drygt två minuter in). Det är ganska underhållande, särskilt när Andersson mot slutet tar oss med till sina egna fantasier om femårsplaner och ungdomars längtan till osäkra anställningar.

Frontmän

Apropå det jag skrev häromdagen om borgerligheten och den växande rasismen. Johan Ingerö, "borgerlig PR-konslut" och högerextrem bloggare, går idag till hårt angrepp mot de få liberaler som varnat för och distanserat sig från den traditionella borgerlighetens flört med rasistiska partier och ståndpunkter. Som tidsdokument är det lärorikt. Dessvärre bär starka materiella underströmmar borgerligheten i riktning mot Ingerös brunblå position.

PS. Niklas Wykman debatterar frågan mot Johannes Forssberg på Studio Ett här, och bekräftar, vid sidan av sin egen dumhet, poängen ovan.

Enn Kokk om socialdemokratiska partikongressen

Partiveteranen Enn Kokk konstaterar att S-kongressen visserligen "genomfördes med gott humör och med bra beslut på många områden", men reser också viktiga frågor:

I debatterna om skol- och välfärdsfrågorna fanns det som en mäktig underström en flod av motioner, som alla på olika sätt ville hejda den pågående privatiseringsvågen. De här motionerna tillgodosågs delvis genom att man ville dämpa vinstuttagen i privata skolor och välfärdsföretag samt genom att man ställde hårdare krav på dem. En central meningen i de riktlinjer som antogs lyder så här:

”Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till aktieägarnas vinstuttag. För att genomföra detta krävs en ny reglering som syftar till att uppnå högre kvalitet i välfärden och skärpta etableringskrav.”

I och med det här har privata-alternativ-kramarna i till exempel Stockholms län för tillfället kommit undan med blotta förskräckelsen. Men tror de att den socialdemokratiska partikongressens beslut i skol- och välfärdsfrågorna innebär en kursändring som kommer att stå sig också i framtiden, tror de fel. Skärpta krav på de privata alternativen kan för all del undanröja några av svagheterna med dem, men det kommer snart att visa sig, att den fortsatta förekomsten av privata alternativ ändå kommer att fortsätta att öka ojämlikheten i samhället.

Läs hela.

Formering av (kuperat) borgerligt landskap

Johannes Forssberg skriver idag på Expressens ledarsida ett försvar för en principiell, liberal hållning till rasism och högerpopulism. Det är glädjande läsning, i en tid då förbruningen av den traditionella borgerligheten – som pågått ganska länge nu, men som i Sverige hittills varit betydligt mer begränsad och påpassad än i många andra europeiska länder – nu börjar sippra igenom ytterkläderna inifrån. Det visar sig i den tilltagande önskan hos etablerade borgerliga politiker att piska och flyta på vågen av hets mot muslimer, det skiner igenom i fascinationen för högerpopulistiska partier i andra länder (som norska Fremskrittspartiet), och det visar sig i de av mellankrigstid doftande utspelen där vänsterns politik frammålas som ”lika illa” som, eller värre än Sverigedemokraternas fascism.

Forssberg skriver:

[N]är liberaler, i rasistiska tidevarv, jämställer vurmande för skattehöjningar med invandringshat är liberalismen illa ute. Skattesatser kan aldrig överordnas människors lika värde.

Det är en hedervärd och viktig deklaration. Dessvärre är det knappast huvudtendensen i borgerlighetens förnyelse. Och distinktionen mellan två politiska sfärer – en för grundläggande människorättigheter, en annan för ekonomisk politik och annat profant – har aldrig varit skarp eller stabil. Men likafullt. Att veta och förhålla sig till det senare, får inte hindra oss från att notera och värdesätta den liberala ståndpunkt Forssberg ger uttryck för.


PS. Läs gärna detta blogginlägg från 2007, på detta tema: Två snabba år och slutet på efterkrigstiden.

Sex and the Simpsons

Om Marge Simpsons debut i Playboy, på feministing.com:

Last month, the announcement that Marge Simpson, everyone's favorite overworked and underappreciated cartoon mom, would grace the cover of the November issue of Playboy, caught some observers by surprise. I was not one of them. After all, Playboy has always depicted women as cartoonish and two-dimensional: the only thing that really sets this particular cover girl apart is that she has blue hair and eight fingers.

Tänkvärd läsning.

Projekt

Israels inrikesminister Eli Yishai har två argument mot att låta en grupp invandrare som varit illegal arbetskraft i landet stanna: de kan "sprida sjukdomar" och de kan "hota det sionistiska projektet". (Haaretz)

Video killed the radio star?

Vi tar det en gång till:

People who illegally download music from the internet also spend more money on music than anyone else, according to a new study. The survey, published today, found that those who admit illegally downloading music spent an average of £77 a year on music – £33 more than those who claim that they never download music dishonestly.

The findings suggest that plans by the Secretary of State for Business, Peter Mandelson, to crack down on illegal downloaders by threatening to cut their internet connections with a "three strikes and you're out" rule could harm the music industry by punishing its core customers.

Från The independent. Läs hela!

Stuck in the Center with you

Jag tycker det är viktigt att visa viss förståelse för, att om man är "liberal", bor i Stockholm och är centerpartist, så kan man utveckla en viss bitterhet.

Rituelle antakelser

[Spalt i Dagsavisen i går]

Rituelle antakelser
Økonomifaget må skifte utgangspunkt for å bli relevant som samfunnsvitenskap


Å gå et grunnkurs i mikroøkonomi er som å innlede en slags innvielsesrite. Studenten ledes inn til øyeblikket før skapelsen. Der finnes ingen historie, ingen stat eller religioner (Imagine!), ingen pamper eller posisjoner – ikke noe samfunn, og følgelig ingen samfunnsproblemer. På den hvite tavlen tegnes så to akser. De representerer x og y, to abstrakte varer. Inn kommer Individet og forteller om sitt kvantifiserbare, relative begjær etter x og y – hvor mye av det ene som kan byttes ut mot det andre. Det er Genesis. Her oppstår nemlig en pris – x uttrykt i y, eller y uttrykt i x. Nå hadde vi kunnet hogge i stein: I begynnelsen var markedet. Men vi gjør ikke det. For vi driver jo med vitenskap her.

Det gjøres en del antakelser. Individer er alltid ute etter å maksimere sin nytte. Alle kjenner til og kan rangordne sine valg. Alle har perfekt informasjon om priser. Hver mann er en øy - preferanser er individuelle, uavhengige av andres. På denne måten bygges det med enkle byggeklosser opp en hel verden. Logisk konsistent, matematisk tilgjengelig.

Nå og da påminnes studenten om at dette er nettopp antakelser. De rene, klare linjene er ikke virkeligheten. De trengs for å få sammen en modell. Senere, lengre inn i innvielsen, bevæpnet med sterkere matematiske verktøy, kan de harde restriksjonene slippes en og en; modellen blir mer kompleks. Mer virkelig.


Men problemet er ikke at modellene er for enkle. Det er at de er irrelevante. Det er selvsagt at en hver modell forenkler virkeligheten. Gjennom abstraksjoner kan man få fram kategorier og sammenhenger som gjør virkeligheten klarer. Men hvis man abstraherer bort nettopp det som er viktig – da har man et problem.

Hvis det for eksempel er sånn, at hva som skjer i finansmarkedene i hovedsak styres av flokkmentalitet i stedet for rasjonelle risikovurderinger, er det synd hvis rasjonalitet er den bergfaste grunnsteinen i teorien. Hvis veksten i spekulativ finanskapital påvirkes av voksende inntektsforskjeller og geopolitiske dragkamper, er det trist å være innlåst i en teoriverden der sånne begreper er uinteressante eller helt fraværende.

Og like viktig: De metaforene og antakelsene som tas i bruk, kan raskt forvandles til en sammenhengende idé om hvordan virkeligheten faktisk henger sammen. Og det er ikke bare studenter på grunnkurs som er bærere av den ideen. Det er snarere et perspektiv som markerer det fullbyrdede opptaket i fagets akademiske mainstream. Synet på økonomien som et naturvitenskapelig system, grunnleggende styrt av (markeds)mekanismer i paritet med tyngdeloven, utvikler seg gjerne til et verdensbilde.


Etter finanskrisen har det oppstått en viss diskusjon om økonomifagets grunnvoller. En del av de mindre rettroende økonomene har til og med hevet sine røster inne fra varmestua. Fjorårets Nobelprisvinner Paul Krugman har for eksempel gått til angrep mot ortodoksiens høyborg ved Chicago-universitetet, og skrevet om hvordan økonomer har ”forvekslet matematisk eleganse med sannhet”. Mye av kritikken avfeies like fullt som missforståelser og uforstand.

En vanlig innvending er at det ikke var så mange andre heller, som forutså krisens tidspunkt og omfang. Men som den langvarig metodekritiske økonomen Tony Lawson påpeker i det siste nummeret av publikasjonen ”Real World Economics Review”, så er det fundamentale nederlaget for den dominerende økonomiske skoleretningen ”ikke at den ikke lyktes med å forutsi den nåværende krisen, men at den er dårlig utrustet for å belyse mye av det som skjer i økonomien på et hvilket som helst tidspunkt”.


I virkeligheten er økonomien mer et slagfelt der aktørene er innvevd i tjukke lag av historie, forestillinger og klasseforhold; der det forekommer kamp og evolusjon. Økonomer verken skal eller kan være spåmenn eller bookmakers. Men hvis de skal bedrive relevant samfunnsvitenskap, må de sysselsette seg med analyse av samfunnet, ikke av asosiale modellverdener.

Kreativitet i USA

(via Mikkel Grüner)

Tre olika texter som rör i grunden samma utveckling

1. Borgerlig förnyelse i Italien. Uniformerade, fascistiska brunskjortor patrullerar gatorna i italienska städer – där våld och hets mot invandrare och mörkhyade är vardag. De gör det fullt lagligt. Lagändringen som gör sådana ”medborgargarden” tillåtna är genomdriven av inrikesminister Roberto Maroni från regeringspartiet Lega Nord. Och Silvio Berlusconi tycker att det är finfina grejer. Gardena betonar själv både kontinuitet och framåtanda:

Cannizzaro fra Nasjonalgarden benekter at borgervernsgruppen er fascistisk, men hun legger ikke skjul på sin beundring for Italias tidligere diktator.

–Mussolini var en stor mann, men vi er ikke nostalgiske når det gjelder fascismen. Likevel anerkjenner vi de fremskrittene som ble gjort under fascismen, fremholder hun.

2. I Norge har – mer än i Sverige – en ”debatt” återigen blossat upp om danska Jyllands-Postens gamla Muhammed-karikatyrer. Detta efter att FBI hävdar att några män i USA ska ha planerat att angripa tidningen och döda tecknaren Kurt Westergaard. Olika tidningsmakare och debattörer har ställt sig i kö för att deklarera att terror är dåligt och yttrandefrihet bra – oklart i polemik mot vem. Tidningen Bergens Tidende deklarerar i en smått absurd ledare, att man inte längre tycker som den förra chefredaktören, och att man nu står ”skulder ved skulder” med den reaktionära hatmånglartidningen Jyllands-Posten. Tidningen tycker därför att det är jätteviktigt att trycka kränkande karikatyrer i en politisk kontext som är helt genomsyrad av rasism och hets mot minoriteter. Och att prata mycket om det. Men man gör det inte själv. Trycker alltså. Med anledning av detta har Martin Grüner Larsen, dansk uppvuxen och boende i Norge, på bloggen Pen to Paper skrivit en mycket lång men också motsvarande läsvärd text. Rekommenderas varmt som söndagsläsning.

Å forstå en ytring er å forstå dens kairos, dens anledning og plassering i en kontekst.

Muhammedkarikaturene ble ikke kastet ut i et vakuum. De ble plassert i en fryktelig kontekst. Den danske offentligheten har surnet og vendt seg mot innvandrere på et for meg ubegripelig trist vis.

3. Isobel Hadley-Kamptz skriver en intressant text i Expressen där hon ser med oro på hur folk på högerkanten börjar omfamna Siv Jensen och hennes högerpopulistiska Fremskrittsparti. Det senare är en utveckling som jag dessvärre tror vi kommer att få se mer av. Inför det är den här typen av liberal fundersamhet hedervärd och viktig:

Ändå bidrar det liberala gullandet med Siv Jensen till att normalisera samarbete med den sortens partier, även Sverigedemokraterna. Vad händer om SD skaffar sig en charmig blond kvinnlig partiledare som vill sänka skatten? Blir invandringsmotståndet mest en detalj då, för det finns ju inga "renläriga partier"?