Högern och hedern

Enligt välkänt europeiskt mönster förbrunas borgerligheten. Framställandet av kvinnoförtryck som ett importerat fenomen bidrar med beprövade hästkrafter längst den vägen. Medan högeralliansen i Stockholm jobbar med att slå politiskt mynt av en beställd undersökning, kan det vara bra att läsa två artiklar av Gudrun Schyman, som förklarar den verkliga effekten av den framställningsform som Ulf Kristersson & Co. och som dessvärre – också detta enlig välkänt mönster – sprider sig i annars välvilliga kretsar. Det som sker är den feministiska förståelsen fördunstar – något som, förutom det mer uppenbara bidraget till en rasistisk dagordning, drabbar kvinnor i allmänhet och våldsutsatta kvinnor (med olika bakgrund) i synnerhet.

Nåväl. Schyman:

Invandrade kvinnor som stigmatiseras som offer för patriarkala värderingar från sina kulturer blir en täckmantel för rasistiska och patriarkala strukturer i Sverige som möjliggör att brott mot kvinnor upprepas gång på gång. Brottsofferforskning visar att "rasifierade" kvinnor anses mindre trovärdiga i våldtäktsfall, särskilt om förövaren är "etnisk svensk". Dessa kvinnor utsätts alltså också för "det svenska patriarkatet" i ett rasifierat samhälle.

Sociala och rättsliga myndigheter måste få ökade kunskaper om att våldet tar sig olika uttryck. Generaliserade uppfattningar där våldets uttryck förenklas i uppsatta mallar som "hedersvåld" och "svartsjukevåld" medverkar till rasism och till förenklade analyser vilket i sin tur kan leda till felaktiga insatser och åtgärder för våldsutsatta kvinnor, män eller barn.

Läs hela.

Och även uppföljaren: Våga se strukturerna bakom det patriarkala våldet, Svensson.

Jag har skrivit om detta tema förr. Läs gärna:

* Hedersspöket som skrämseltaktik
* Lite hederlig antifeminism blandat med nyfräsch rasism
* Mera heder

Arbetarklassen utrökt

Samtidigt, i en del av världen som jag promenerade igenom idag, ovetande om eldsvådan, kataklysmen. Ingressen är som Pentagon. Mystisk. Våldsam. Ointränglig från varje håll. Jag tittar länge. Låter allt sjunka in, oförlöst, ödesmättat.

Modeprofilen och mediemaktfaktorn Ebba von Sydow har portats från koncernen Stureplansgruppens samtliga krogar. ”Hon föregår inte med gott exempel!”, säger pressansvarig till SvD.se. Själv ser von Sydow det hela som ett missförstånd.

Läs mer.


[Re: titeln]

Förråande

Kristdemokraternas argumentation för att den statliga filmcensuren – som ska se till att man inte blir ”förråad” – ska vara kvar, är att den fungerar ”normerande”.

Här är lite andra potentiellt normerande grejer.



Och innan någon börjar hojta sig blåbrun: ja, jag vet att det endast var moderaterna och folkpartiet som reserverade sig sist frågan var uppe i riksdagen. Jag tycker att vänsterpartiets tidigare ställningstagande i denna fråga är fegt och feltänkt. Statens biografbyrå bör läggas ned.

En bekväm dagordning

Jag brukar väl knappast tycka att det är särskilt skoj att länka till hel- och halvnazister, men här finns ett pedagogiskt värde, och det är ju ganska exakt samma innehåll som man kan finna i efterspelen på Expressens eller SvD:s webbsidor efter, säg en debattartikel av Nyamko Sabuni. Det understryker väl på ett nästan övertydligt sätt det som är huvudfrågan: att Rubars program uppvisar ett monumentalt ointresse för problemet med barnmisshandel, medan syftet är sambubbel med rasistiska strömningar i samhället. Det är för hennes syften skit samma att det finns barn som far illa – det enda som spelar roll är om det går att misstänkliggöra ”kulturer” – andrafiera; göra samhällsproblem till individuella för svensksvenskar, ohjälpligt gruppberoende för De andra. Jublet i rasistkretsar är inte slumpmässigt. Det är inte så att programmet råkade landa på samma slutsatser som dem – programmet utgår från deras sätt att betrakta samhället. Det är förresten nästan parodiskt när Evin Rubar i slutet av programmet faktiskt tar med lite suggestiva klipp från ”debatten” om hedersrelaterat våld. Den diskussionen passade ju – förutom en allmän rasistisk diskurs – väl in i en antifeministisk utveckling: mäns våld mot kvinnor i skymundan, för det är ju sånt som någon annan sysslar med, förstås. Det här meningsutbytet från Flahsbacks rasist-bonanza är belysande (kolla igenom hela tråden, det är fascinerande läsning):

Men herregud vilket patetiskt program, slå barnen för helvete!
Kan ingen spränga SVT, jag tål inte den äckliga rösten som berättar och jag tål inte förståsigpåande socionomer.
Varför kan de inte undersöka något som faktiskt betyder något, vem i helvete bryr sig om Ali har fått en örfil eller inte, han förtjänade det säkert.
Varför måste de vägra erkänna den tydliga linjen mellan misshandel och aga?
Programmet är helt jävla onödigt, det gör bara så att barn som förtjänar stryk görs till offer och slipper undan spö.

Det intressanta i sammanhanget är den totala bristen på respekt för det svenska rättsamhället. DET är viktigt och betyder något.

Jorå.

Mera heder

Idag publicerades i SvD en bra replik av Kalle Larsson och Karin Rågsjö (v), på Ulf Kristerssons obehagliga utspel häromdagen. Några minns förresten kanske att liknande utspel körts som testballonger av en nu rätt aktuell person – Mona Sahlin. Jag hittade i datorn en debattartikel av mig och America Vera-Zavala, från 2001 eller 2002. Tyvärr minns jag inte om artikeln blev publicerad när det begav sig. Jag tror inte det. Jag tycker att den är intressant att läsa nu. Man får hoppas att Sahlin är klokare idag.
- - - - - - - - -

Högerpopulism och nyfascism är på stark frammarsch i Europa. Vi har starka främlingsfientliga partier i nästan alla europeiska länder. Italien är det senaste exemplet. Där ingår nu nyfascister och högerextremister i regeringen. Men betydligt närmare, i Danmark och Norge, finns Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet. Det är starka partier med ett människofientligt budskap.

En viktig effekt av att sådana rörelser dyker upp på den politiska arenan är att själva ramen för vad som är möjligt att tycka, för vad man har att förhålla sig till, förskjuts. I Danmark är det nu socialdemokraterna som talar om muslimer som farliga och invandrare som brottslingar vilka måste tuktas.

Det finns en allmän uppfattning om att Sverige på något sätt skulle ha klarat sig från de problem som finns i resten av Europa. Det är en farlig missuppfattning. Ny Demokratis gästspel på scenen utlöste en rad varningar och fördömanden. Men i praktiken har den flyktingpolitik partiet förordade idag genomförts – huvudsakligen för socialdemokratisk hand. På samma sätt verkar strömningarna i Europa och extremhögerns arbete i Sverige börja ge utslag i den officiella retoriken. Ett flagrant exempel ges av Mona Sahlins uttalanden i DN 8/6.

DN:s artikelserie heter ”Ta seden dit man kommer?” Fokus har varit invandrartjejers situation och kulturkrockar. I den sista delen framträder Sahlin. Hon är, enligt artikeln ”glasklar”. Bland annat har debatten om ”hedersmord […] tvingat integrationsministern att ta ställning”. Sedan följer ett antal uttalanden som visar minst tre saker: 1) Mona Sahlin förstår inte hur integration fungerar. 2) Hon har köpt en ytterst farlig problemformulering kring begrepp som kultur och värderingar, samt 3) Hon saknar grundläggande förståelse för könsmaktsordningen i samhället.

1) Mona Sahlin tycks tro att integration sker genom information eller ännu värre genom undervisning. Hon talar om att ”förmedla värderingar” och om ”en mycket tydligare undervisning i vad som gäller i Sverige”. Hur tror Mona Sahlin att människor som blivit och blir förnedrade i det svenska samhället, människor som ställs utanför arbetsmarknaden, som placeras i segregerade bostadsområden, som behandlas som andra klassens medborgare, kommer att reagera när de blir utsatta för statliga informationskampanjer? Det grundläggande integrationsproblemet är maktlöshet. Människor som inte har makten över sina egna liv kommer att stå – och ställa sig – utanför samhället. En integrationspolitik som inte utgår från detta kommer att misslyckas.

2) Det allvarligaste är att Sahlin blir delaktig i extremhögerns ideologiska projekt. Efter rasistiskt och kolonialt mönster tillskrivs både svenskar och invandrare vissa ”värderingar”. ”I Sverige gäller ett knippe värderingar som det bara är att ställa upp på”, säger ministern. Dessa värderingar är bland annat ”I Sverige har flickor och pojkar lika rättigheter” och ”Alla har rätt till preventivmedel”. Detta är naturligtvis nonsens. Det är frågan om lagstiftning och om resultat av konkret arbete för rättigheter och möjligheter. Men knappast ”värderingar”. Och framför allt är det inte dessa ”värderingar” som avgränsar svensk kultur från alla andra kulturer. Sahlins argumentation baseras på obehagliga och direkt felaktiga antaganden kring kulturbegreppet. Här återfinns en harmonisk svensk kultur som inbegriper ”gratis och fri abort” som en självklar del. Utanför står ”dom”, som alltså har det gemensamt att de inte är svenskar och därmed inte har alla fina saker som Sahlin talar om i sin kultur.

3) En ledande företrädare för ett parti som nu ska börja kalla sig feministiskt tror att kvinnors underordning och våldet mot kvinnor är något i huvudsak onormalt och importerat. För bara några veckor sedan presenterades resultaten från Brottsoffermyndighetens undersökning Slagen dam. Några av dessa är som följer. Nästan hälften av kvinnorna, 46 procent, har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag. Våld och/eller sexuella trakasserier är något som nästan sju av tio svenska kvinnor, 67 procent, har erfarenhet av. Var tredje kvinna som separerat eller skilt sig från en man rapporterar att hon har utsatts för våld av en tidigare make eller sambo. Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. Dessutom vet vi att kvinnor fortfarande bara tjänar cirka 70% av vad män får i lön. Vi vet att arbetsgivare systematiskt missgynnar kvinnor. Och mycket mer. Frågan är om allt detta på något mystiskt sätt står helt utanför den svenska kulturen. Hur förhåller sig det faktum att så många arbetsgivare anser kvinnors arbete vara mindre värt till det ”knippe värderingar” Sahlin talar om? Är de svenska män som slår kvinnor eller trakasserar sexuellt inte tillräckligt välinformerade? Har de varit utomlands för ofta?

Begrepp som integration och kultur är komplexa. De måste problematiseras och diskuteras. Och svenska myndigheter måste naturligtvis med alla till buds stående medel se till att svensk lagstiftning följs. Mord, våld, misshandel, frihetsberövande – allt detta måste vara oacceptabelt i Sverige, liksom det är på de flesta andra ställen. Knappast någon ifrågasätter detta och det kan därför inte vara en god utgångspunkt för debatten. Det intressanta är vilka antaganden som finns bakom Mona Sahlins uttalanden och därmed vilka åtgärder som är att vänta.

Det som behövs är ett konkret arbete för att människor ska ingå som en naturlig del av samhället, bli medborgare. Det handlar om diskrimineringslagstiftning, om arbetsmarknadspolitik, om en social bostadspolitik inställd på att bryta segregationen. Människor måste finnas inne i samhället om en samhällelig utveckling ska påverka dem. Det handlar också om att unga tjejer ska ta större plats, höja sina röster, slå tillbaka vid behov. Det är ett arbete som måste föras på många nivåer – i skolan, på fritidsgårdarna, på arbetsplatser. Och det handlar om att polis och sociala myndigheter tar kvinnofridsbrott på yttersta allvar.

Mycket måste göras. Problemet är att åtminstone den ansvarige ministern inte verkar förstå själva frågeställningen. Det är illa.

Utan heder

Noterar för övrigt apropå det moderata mystifikationsutspelet om våld mot kvinnor (som jag skrev om här), att Ung Vänsters Ida Gabrielsson kommit med en väldigt bra kommentar.

Lite hederlig antifeminism blandad med fräsch nyrasism

Det är ju fan att man inte är ett dugg religiös. Då skulle man i alla fall kunna intala sig att det allt ymnigare och äckligare dyngspridandet från högern är en prövning som högre makter valt ut åt en, och däri finna något slags ro. När så nu icke är fallet, får man mest kväljningar.

Det räcker inte med att vi fått oss en allmänreaktionär regering, som producerar förslag efter förslag som bidrar till att vidga löneklyftorna mellan kvinnor och män, försämra kvinnors arbetsvillkor, rulla tillbaka familjepolitiken och införa skattesubventionerade pigor. Det är inte nog med att jämställdhetsministern koketterar med att hon inte kallar sig feminist. Nu ska den flagranta bristen på förståelse för feministiska fundamenta kryddas allt hetare med bubblande salongsrasism.

Överklassens politiska gren sitter i Stockholms stadshus och spottar ur sig ett utspel om våld mot kvinnor i hemmet. Nåväl, gott så. Vi talar här om ett av våra största samhällsproblem, och ännu en kartläggning, gjord av professionella krafter, kan säkerligen ge ytterligare insikter, sätta igång fungerande verksamheter.

Men det är inte huvudfrågan för utspelet. Det går ut på stigmatisering, hets och skenmanövrerande. Alltså upp med ett kärt begrepp: hedersvåld. Så här skriver Ulf Kristersson (m):

Hedersvåldet är till skillnad från traditionellt våld i hemmet sanktionerat av omgivningen. Det utförs i ett socialt sammanhang och med sociala syften.

Det är två korta meningar som är helt galna. ”Traditionellt våld i hemmet”. Bra att Kristersson konstaterat att våld i hemmet är en tradition – en svensk, kan vi utläsa. Har han förstått det själv? Vad fan tror han då att detta omfattande våld är om inte de facto ”sanktionerat av omgivningen”. Och hur utförs våldet mot kvinnor om inte just exakt i ett socialt sammanhang. Om man inte har begripit detta, då har man ju faktiskt inte fattat någonting alls.

Och så den här underbara:

Alla som väljer att bosätta sig i Sverige måste förstå vilka värderingar som råder här.

Jaha, men då så. Kvinnoförtryck är ju en känd importgrej som dök upp i Sverige ungefär samtidigt som Kinarestaurangen. En smårutten värdering, liksom. Och det vet ju alla – särskilt Kristersson – att den man som misshandlar eller mördar sin dotter är felinformerad vid ankomsten till Sverige – attans, om någon bara hade berättat i samband med SFI-undervisningen så… Och vad är det för värderingar som råder här? Att det inte är ok att misshandla/mörda/begränsa friheten för sin dotter, men däremot ok att misshandla/mörda/begränsa friheten för sin flickvän eller fru? Ni vet, ”traditionellt våld i hemmet”, som dock inte sker ”i ett socialt sammanhang” utan i vakuum. Vilken bra maktanalys av Kristersson. Allt blir säkert jättebra. Och behöver man lite fler tips och tricks med hur man ska analysera det här med kvinnor och män och blattar och sånt kan man ju till exempel ta kontakt med någon av alla dem som fyllt 25 sidor med jublande nazikommentarer till jämställdhetsministerns senast repriserade hedersutspel i samband med den högtid för kvinnors rättigheter som högern vällustigt spottar på från sina taburetter.

Äh, jag skulle egentligen bara skriva att jag var förbannad och att orken tröt. Så jag tipsar om att både Tommy Jensen och Zaida Catalán skrivit bra om saken. SvD trycker också lite kritik. Och läs också gärna det jag skrev i somras om detta.