It's a family affair

Herrens ängel sade: "Varför frågar du vad jag heter? Mitt namn är ofattbart."
Dom 13:18

Kristdemokraterna sliter i opinionen och diskuterar nu bland annat namnbyte till "Familjepartiet". Men alla är inte med på noterna.

Det ryktas nu därför om ett kompromissförslag. Namnändringen genomförs stegvis. Första steget blir att partiledaren Göran Hägglund byter namn till "Family Guy".

Skeptikernas säger dock att hela förslaget är utsiktslöst. "Antingen går det åt helvete direkt, eller så går det bra, och då kommer Schlingmann och säger att Moderaterna nu heter Det Nya Familjepartiet, och då går det åt helvete ändå", säger en källa.

Ja, alla förstod, till och med Sverigedemokraterna

Göran Hägglund utnyttjade igår tumultet runt Ilmar Reepalu för att hetsa mot muslimer. Det var så subtilt att inte ens Jimmie Åkesson (SD) kunde missa vad det gick ut på. Här försöker Åkesson, en av de nya entusiastiska anhängarna av israelisk raspolitik, hantera den hårdnande konkurrensen om den högerpopulistiska strömningarna.

Ormet kryper. Tryggare kan ingen vara.

Bryter den tillfälliga bloggtystnaden för att dra mitt strå till stacken i förevigandet av denna kristdemokratiska citatpärla. Emma Henriksson diskuterar för- och nackdelar med reaktionär, segregationsskapande familjepolitik:

Det barnen förlorar i språkutveckling tar de igen i trygghet.

Amen.

Högerpopulism i Norge och Sverige

Skriver idag på SVT Debatt om Fremskrittspartiet, Sverigedemokraterna och Alliansen.

Fremskrittspartiet är en framgångsrik representant för en ny europeisk höger, som paketerar en politik för långtgående privatiseringar, kraftiga nedskärningar i gemensamma intäkter och osäkra anställningar, i grälla färger: hets mot muslimer, konspirativ asylpanik och rop om hårdare straff.

Fremskrittspartiets program i ekonomiska frågor ligger alltså nära den svenska högeralliansens politik ? eller vad Timbrohögern driver på för. Den politiken blir lätt ett sänke när den nagelfars. Därför är det nyttigt att istället kunna skärpa hetsretoriken, eller iscensätta sig själv - i alla kanaler - som tystad av en självgod, mäktig kulturelit.

Läs gärna.

Alkohol och urval

Två samtidiga nyheter på SvD:s sajt visar varför man ska undvika att presentera resultatet av nätundersökningar som om de sade något viktigt om folkopinionen. Det hade knappast blivit en radikalt annorlunda bild i nätundersökningar på andra sajter.



[SR][SvD][SvD][SvD][SvD][AB]

Bara, bara, vara vänner

Tredje gången också gillt

Alliansfritt Sverige har snappat upp ett lite glömskt uttalande av Mats Odell i Dagens industri:

Det är första gången som BNP faller på årsbasis sedan mätningarna började. Det är en mycket allvarlig situation.

… och påpekar att förra gången Sverige hade negativ tillväxt var när Odell själv satt med i regeringen 1991-1994. Även de tidigare borgerliga regeringarna i modern tid har lyckats pricka in negativ tillväxt. Jag var inne på detta i en kommentar i november.

Odell har dock förstås rätt i att en borgerlig regering normalt innebär en mycket allvarlig situation för svensk ekonomi.

En längre kommentar till 90-talskrisens orsaker kan man finna hos Andreas Bryhn (fr. februari 2008).

Staten som studsmatta

Investmentbanken Carnegie har under en tid utmärkt sig med aggressiva affärer, gigantiska bonusar och olagligt trixande för att pumpa upp storleken på dessa bonusar. Carnegie var samtidigt Mats Odells favoritföretag och folk därifrån anlitades för att bidra till och berika sig genom utförsäljning av svenska folkets egendom. Odell försvarade deltagandet in i det sista. När så Carnegies vidlyftiga skumraskaffärer ledde till total kris för bolaget fixade Mats Odell lånegarantier på först en miljard och så ytterligare fyra miljarder. Staten gick till slut in som ägare. Carnegie var tydligen ”systemviktigt” och kunde inte tillåtas gå i konkurs.

Nu säljer Mats Odell bolaget vidare till andra privatkapitalister. Staten gick alltså in, rensade upp i problemet och lämnar nu över de positiva värdena till likasinnade aktörer på finansmarknaden, så att dessa kan spela vidare. Skattebetalarna och det offentliga får ta riskerna och notan, finanshajarna får bonusar och värdepapper. Spelet går vidare.

Samtidigt är det jätteviktigt med utgiftstak, så att inte staten kan satsa för mycket på sådana onödiga och oansvariga grejer som tandvård eller järnvägar. För hur skulle det se ut om Mats Odell inte hade några pengar att ge till ”systemviktiga” företag som Carnegie. Kris!

Biologisk mångfald

Det tidigare rapporterade kristdemokratiska inspelet från Allingsås om ok/naturlig och syndig/dålig sex, får nu kanske lite tydligare konturer.

Uti vår herres hage

Det ska vara naturligt med sex, menar kristdemokraterna i Allingsås. Kolla in det här inslaget. Den innehåller en slags uppenbarelse någon dryg minut in.

Regeringen får råd att festa loss på gemensam egendom

Utförsäljningsminister Mats Odell tillsätter en grupp där representanter för storkapitalet mot en ersättning ska hjälpa regeringen i överförandet av viktiga statliga företag från gemensamt ägo, till storkapitalet. På presskonferensen kunde Odell lyckligt berätta att den organiserade vingklippning av offentliga finanser som för tillfället pågår i Sverige, är den största i Europa. Leder rådet för överslussning av kapitalegendomar till de rika, gör tidigare VD på Carnegie, ett bolag sedan länge känt för att ha utverkat miljonbonusar till mäklare som sköter liknande transaktioner. Det känns oerhört skönt att regeringen på detta sätt kan gynna tidigare missgynnade och utsatta grupper i samhället. Som bonus försämras de framtida möjligheterna att sköta vård, omsorg och utbildning i offentlig regi. Det kommer, för att använda Mats Odells ord, att ”öka vår handlingsfrihet inför framtiden”.


[Se också kommentar från vänsterpartiets Ulla Andersson]

Brink om vårdnadsbidraget

Regeringen tänker införa en veckopeng för vuxna kvinnor, även kallad vårdnadsbidrag. Regeringen vill med detta "öka valfriheten", med andra ord förstärka en familjebildning där kvinnor är beroende av högre avlönade män, anvisa fler kvinnor bort från arbetsmarknaden och skapa en privat halvmarknad för barnomsorg till extremt låga kostnader. Fräscht.

Josefin Brink har skrivit om frågan här (Uppdatering: mer utförligt här) och debatterade mot Göran Hägglund i TV4 imorse.

Förråande

Kristdemokraternas argumentation för att den statliga filmcensuren – som ska se till att man inte blir ”förråad” – ska vara kvar, är att den fungerar ”normerande”.

Här är lite andra potentiellt normerande grejer.



Och innan någon börjar hojta sig blåbrun: ja, jag vet att det endast var moderaterna och folkpartiet som reserverade sig sist frågan var uppe i riksdagen. Jag tycker att vänsterpartiets tidigare ställningstagande i denna fråga är fegt och feltänkt. Statens biografbyrå bör läggas ned.

Kids, you facked up!

För ett tag sedan bestämde sig kristdemokraternas ungdomsförbund för att bedriva en ”kampanj” (läs: man skickade ett pressmeddelande) under namnet ”A non Facking Generation”. Denna Mussolini-möter-Folkhälsoinstitutet-möter-käckborgare-kampanj ska alltså gå ut på att uppmana ungdomar att ogilla facket och istället digga maktlöshet och förnedring på arbetsmarknaden. Ligger lite i tiden, förstås.

Kan det bli mer bisarrt? You bet! Idag kan man läsa på kvalitetssajten Politikerbloggen att tidningen Dagen ”rapporterar om en konflikt mellan kristdemokraterna och partiets ungdomsförbund”. Riksdagsledamöter ”rasar”. Skälet är framför allt – håll i er nu – detta:

Språkbruket upprör bland andra riksdagsledamöterna Desirée Pethrus-Engström och Lennart Sacrédeus.

- Att använda association till ett engelskt könsord i kampanjen är helt fel, säger Lennart Sacrédeus. Det är direkt stötande. KDU borde dra tillbaka kampanjen och skämmas.

Som det heter i kättarkretsar; fuckin' hilarious.