Grejer vi minns: pressfrihet

Danmark, till exempel. Fem gånger om dagen måste vi påminna oss om att yttrande- och pressfriheten hotas av underkastelse för ett fiktiva skäggiga hot och därför måste upprätthållas rituellt genom hets mot reellt existerande muslimer. Ja, så att vi inte ska störas av sådana petitesser som att polisen avlyssnar journalisters samtal med deras källor.

De mest handfasta klimatförändringarna

Jaha, då gick det alltså åt helvete med klimatkonferensen. I brist på tid för annat kommer två muntra reaktioner på den politiska polisbrutalitet som numera är en viktig del av den värderingsbaserade danska livsstilen.

Ung Vänster Landskrona tog sig in på Danmarks konsulat för att genomföra ett ”preventivt gripande” av den danska konsuln. I ett pressmeddelande kan man läsa motiveringen till aktionen:

Den danska ambassaden är full med människor som representerar Danmark, de kallar sig fredliga men vi uppfattar situationen som hotfull och känner oss tvingade att ingripa så att de slutar kriminalisera demonstranter. Det kan innebära att någon oskyldig blir gripen. En oundviklig, tråkig men nödvändig konsekvens för att säkerställa ordningen.

Det danska nyhygget kommenteras också med en fantastisk bild här.

3 +1 texter att läsa

Alltför ont om tid, alltför mycket som händer. De senaste dagarnas dramatik i klimatförhandlingarna har kommenterats insiktsfullt av många. Detsamma gäller den danska polisens hårda repressiva takter, underlättade av en fundamentalt rättsosäker lag med udden riktad mot politisk aktivitet: den så kallade lømmelpakken. Jag har twitter-tipsat om en del. Några kommer här också.

1. Elin Grelsson har skrivit ned några vittnesmål från folk som blev slumpmässigt gripna utan att ha begått något brott:

Siri fick sitta på marken i flera timmar och blev så kall att hon inte kunde stå upp. Hon fick så småningom en panikattack och hade turen att kunna åka med en ambulans, andra människor i liknande situationer hade inte samma tur. Folk svimmade, kräktes, låg i sina egna spyor och kissade på sig då de förvägrades gå på toa. En kille låg avsvimmad i en timme innan han fick hjälp. Stämningen var mycket obehaglig och de som ställde sig upp för att de inte klarade av att sitta ner trycktes brutalt ner igen. Viktoria och Olof fick stanna bakbundna på den iskalla trottoaren i mycket obekväma ställningar under mer än 4 timmar och Olof transporterades därefter till häktet (som en av poliserna kallade "Danmarks Guantanamo") där han tvingades sitta i samma outhärdliga ställning i ytterligare flera timmar, fortfarande utan mat, vatten eller tillgång till toalett.

Läs!

2. Isobel Hadley-Kamptz frågar sig utifrån en ärligt liberal utgångspunkt hur det kunde bli så här – och undrar vem som nu litar på polisen.

3. Petter Larsson skriver i Sydsvenskan om ”den rädda demokratin” och dess brutalitet – i ett grannland.

- - - - -

När jag håller på och tipsar, vill jag uppmana alla att läsa Roya Hakimnias utmärkta artikel på SVT Debatt om mediernas roll i reproduktion av den strukturella rasismen: ”Medierna stirrar sig blinda på SD”

[D]et finns en exotism kring Sverigedemokraterna som fyller en viktig roll: kolla där är rasisterna. Därför tog Fredrik Malm från folkpartiet chansen och debatterade mot Jimmie Åkesson. Det är inte en slump att det retoriskt mest rasistiska etablerade partiet skyndade sig för att ställa upp mot Sverigedemokraterna.

Läs!

Tre olika texter som rör i grunden samma utveckling

1. Borgerlig förnyelse i Italien. Uniformerade, fascistiska brunskjortor patrullerar gatorna i italienska städer – där våld och hets mot invandrare och mörkhyade är vardag. De gör det fullt lagligt. Lagändringen som gör sådana ”medborgargarden” tillåtna är genomdriven av inrikesminister Roberto Maroni från regeringspartiet Lega Nord. Och Silvio Berlusconi tycker att det är finfina grejer. Gardena betonar själv både kontinuitet och framåtanda:

Cannizzaro fra Nasjonalgarden benekter at borgervernsgruppen er fascistisk, men hun legger ikke skjul på sin beundring for Italias tidligere diktator.

–Mussolini var en stor mann, men vi er ikke nostalgiske når det gjelder fascismen. Likevel anerkjenner vi de fremskrittene som ble gjort under fascismen, fremholder hun.

2. I Norge har – mer än i Sverige – en ”debatt” återigen blossat upp om danska Jyllands-Postens gamla Muhammed-karikatyrer. Detta efter att FBI hävdar att några män i USA ska ha planerat att angripa tidningen och döda tecknaren Kurt Westergaard. Olika tidningsmakare och debattörer har ställt sig i kö för att deklarera att terror är dåligt och yttrandefrihet bra – oklart i polemik mot vem. Tidningen Bergens Tidende deklarerar i en smått absurd ledare, att man inte längre tycker som den förra chefredaktören, och att man nu står ”skulder ved skulder” med den reaktionära hatmånglartidningen Jyllands-Posten. Tidningen tycker därför att det är jätteviktigt att trycka kränkande karikatyrer i en politisk kontext som är helt genomsyrad av rasism och hets mot minoriteter. Och att prata mycket om det. Men man gör det inte själv. Trycker alltså. Med anledning av detta har Martin Grüner Larsen, dansk uppvuxen och boende i Norge, på bloggen Pen to Paper skrivit en mycket lång men också motsvarande läsvärd text. Rekommenderas varmt som söndagsläsning.

Å forstå en ytring er å forstå dens kairos, dens anledning og plassering i en kontekst.

Muhammedkarikaturene ble ikke kastet ut i et vakuum. De ble plassert i en fryktelig kontekst. Den danske offentligheten har surnet og vendt seg mot innvandrere på et for meg ubegripelig trist vis.

3. Isobel Hadley-Kamptz skriver en intressant text i Expressen där hon ser med oro på hur folk på högerkanten börjar omfamna Siv Jensen och hennes högerpopulistiska Fremskrittsparti. Det senare är en utveckling som jag dessvärre tror vi kommer att få se mer av. Inför det är den här typen av liberal fundersamhet hedervärd och viktig:

Ändå bidrar det liberala gullandet med Siv Jensen till att normalisera samarbete med den sortens partier, även Sverigedemokraterna. Vad händer om SD skaffar sig en charmig blond kvinnlig partiledare som vill sänka skatten? Blir invandringsmotståndet mest en detalj då, för det finns ju inga "renläriga partier"?

Om kollektivt släppta hämningar

Jan Guillou måste läsas angående behandlingen av Mehdi Ghezali:

De västerländska medierna har helt enkelt blivit tokiga när det gäller terrorism, släppt alla hämningar och övergett alla vanliga kontrollrutiner. Precis som våra lagstiftare.

Hela!

Pierre Gilly skrev också en grej på samma tema häromdagen.

Danmark utmärker sig igen i försvaret av de västerländska värdena

Politiken.tv

Historieberättande och underrättelseverksamhet

Den kanske främste mytomanen i modern svensk historia sedan Enbom, den hämningslöse infiltratören, provokatören och sabotören Gunnar Ekberg, har skrivit sina memoarer och lagom till lanseringen dragit sig till minnes en saftig historia om att Mossad ville mörda Jan Guillou (samt att Ekberg avstyrde det hela). Eh, boken bli säkert en guldgruva för seriös historieforskning.

Gudmundson är upprörd, för att uppståndelsen kan skada nutida politisk övervaknings- och repressionsverksamhet.

För en annan bild, läs till exempel Anders Svensson: Gunnar Ekberg – en svensk terrorist. I rapporterna från underrättelsetjänstens politiska övervakning finns det betydligt fler exempel på att informatörer hittar på uppgifter för att blåsa upp sin egen betydelse. Det finns dessvärre ingen anledning att tro att det inte förekommer också idag.

Statspiratism

The Israeli navy hijacked the Spirit of Humanity in international waters. The Israeli government hijacks Palestinian fishing boats, in Palestinian territorial waters, kidnaps the fishermen, and sends its military out to shoot to wound and kill them as they struggle to make a living. After watching this video, you will be convinced that Israel has committed acts of piracy against Palestinians and against internationals. No other country would be allowed to do what Israel does on a daily basis.



(Via Anna Wester)

Stoppa Stockholms-programmet

[Veckans ledare i Flamman]

Sveriges huvudstad ska i december få det tvivelaktiga nöjet att ge namn åt EU:s femårsplan för skärpt och samordnad övervakning, repression och flyktingjakt. Kommissionens arbetsdokument i frågan vill bland annat att skapa en ordning för ”intern omplacering” av flyktingar inom EU, och ett system för ”elektronisk registrering av inresor till och utresor från EU-medlemsstaternas resenärer”.

Justitieminister Beatrice Ask (M) menar att de som framfört kritik mot det planerade programmet, inte kan finna fog för oro i dokumenten. Detta bortser från fakta som Ask inte kan vara ovetande om. Hon har nämligen själv suttit i unionens så kallade ”framtidsgrupp”, som handfast dragit upp de strategiska riktlinjerna för politiken på dessa områden.

Gruppens rapport, som läckte ut för en tid sedan, är skrämmande läsning. Man talar om operativt informationsutbyte med USA:s säkerhetsorgan, pekar ut kontroll av internettrafiken som en avgörande uppgift, och siktar fram mot interneringsläger i ”tredje land” för flyktingar.

Man efterlyser ”tärare kopplingar mellan europeisk polis, utrikes- och försvarspolitik”, ett ”utökat och mer samstämmigt samarbete mellan civila och militära element” samt en ”europeisk gendarmeristyrka”.


Genom att så tydligt sammanfläta migrationsfrågorna med terror- och utrikespolitik, slås flera flugor i en smäll. De utvidgar den växande övervaknings- och säkerhetsindustrins statsfinansierade betesfält, de skapar en politisk diskurs där sociala problem kan ”kulturaliseras”, och de bidrar till att skapa en desperat reservarmé av legal och illegal invandrad arbetskraft.


De senaste åren har myndigheternas angrepp på friheten på nätet, och införandet av alltfler system där uppgifter registreras för alla i samhället, fått fler att reagera. Reaktionerna har ofta uttryckts genom nätbaserad mobilisering och med en mer eller mindre uttalad skepsis mot både samhällsinstitutioner och politiska partier. Många av dem som engagerat sig, är oeniga om analysen av orsakerna till dagens utveckling mot ”Storebrorsamhället”, och ointresserade av många av dess sociala implikationer. Likafullt är det förstås glädjande och exceptionellt viktigt med ett brett försvar för en minimiplattform av grundläggande friheter. Där finns en akut intressegemenskap mellan vänstern och varenda liberal som tar liberala principer på allvar.

Samtidigt är det tydligt – som vid de mycket omtalade men dåligt besökta manifestationerna mot Stockholmsprogrammet förra veckan – att frågorna, i människors medvetande, behöver haka i annat för att väcka engagemang i kretsar som är större än de tekniskt insatta och ideologiskt aktiva. Om försvaret för de liberala värdena, för vilka vänstern och arbetarrörelsen har ett avgörande ansvar, ska fungera i verkligheten, måste det inskrivas i en större politisk mobilisering, utifrån en vision om samhällsförändring. Såsom arbetarrörelsens stora välfärds- och demokratiseringsprojekt under delar av 1900-talet blev avgörande för stärkt rättssäkerhet, respekt för individuella rättigheter och en öppnare offentlig kultur.


Det politiska livet i Västvärlden, som den utspelar sig i parlament och mainstream-medier, har länge präglats av en kvävande konsensus kring samhällets rörelseriktning. När människor tappar tron på att förändring är möjlig genom att stödja politiska partier och deras program, växer också möjligheterna att genomdriva alltmer av övervakning och registrering, utan att en bred folkmajoritet säger stopp. Inte bara för att makthavarna kan skrämmas med tickande terrorism och farliga flyktingar, utan också för att många ser utvecklingen som oundviklig.


- - - - -
Apropå Stockholms-programmet: Alliansfritt Sverige har samlat länkar till ett stort antal bakgrundsdokument.

Beatrice Ask får svar på tal

Beatrice Asks slingringsförsök i frågan om Stockholmsprogrammet smulas vänligt men bestämt sönder i en läsvärd replik.

Söndagsfilm: Taking Liberties

En brittisk dokumentär om Tony Blair och utbyggnaden av övervaknings- och repressionsapparaten i Storbritannien. Det kanske mest slående är hur ”antiterrorlagar” med närmast omedelbar verkan övergår till att konkret användas mot inhemsk politisk opposition.



(Via HAX)

Fighters & Lovers - Sverige

I Danmark startade gruppen Fighters & Lovers i januari 2006 försäljning av T-shirts. En del av pengarna utlovades gå till dels en radiostation drivan av colombianska Farc-gerillan, dels ett tryckeri drivet av palestinska PFLP. Det var en medveten och principiell protest och undergrävelseaktion riktad mot EU:s bisarra terrorlagstiftning, där man illegaliserar kontakt med organisationer på en politiskt bestämd lista (som fastställs och justeras i hemliga processer) istället för eventuella konkreta terrorhandlingar.

Den blåbruna danska högern agerade snabbt, liksom Colombias regering. F&L blev anmälda och utsatta för bland annat en razzia. Efter en lång process blev man till sist fällda i Danmarks Högsta Domstol i enlighet med terrorlagarna – för att ha sålt tröjor.

Man kan tycka olika saker om Farc och PFLP (personligen tycker jag det är en stor och snabbt växande skillnad mellan dem som organisationer – PFLP:s folkrättsligt legitima kamp mot ockupation finner inte en motsvarighet i Colombia) men det är likafullt orimligt att använda en separat terrorlagstiftning för att i praktiken bekämpa politiskt stöd till dem, och för att i (den korta) förlängningen skaffa sig möjligheten att med stort godtycke kriminalisera motståndskamp och radikal politisk opposition över huvudtaget.

Därför är det glädjande att F&L har fått en stödavläggare i Sverige:

På vår hemsida möjliggör vi för vilken svensk som helst att bli terrorist genom några enkla musklick. Och i det långa loppet bidra till att rasera terroristlagstiftningens legitimitet.

Köp av T-Shirts där renderar också ett stöd till advokater som arbetar för politiska fångar.


PS. Gudmundson har också besökt sajten.
PPS. Vet inte om Fredrik Malm hunnit snappa upp nyheten än, men här är en påminnelse i förebyggande syfte.

Stoppa Stockholmsprogrammet. Manifestation i Humlegården, 15 juli, klockan 17

Stockholmsprogrammet blir det för Sveriges huvudstad PR-lyckade namnet på EU:s nya femårsplan för att organisera och kodifiera inskränkningarna i medborgarnas personliga integritet. Nu handlar det inte minst om att strukturera ett omfattande samarbete med USA om utbyte av detaljerad personinformation på massbasis – alltså inte när det finns konkreta brottsmisstankar – utan Catch-all FRA-stylee. Förevändningen är som vanligt den raspigt rasistiska skivan om "terrorhot".

Allting är bara så tokigt att man nästan inte kan fatta det. Som bland andra StateWatch konstaterat, är det frågan om att stadfästa en omvänd rätts- och integritetsprincip, där alla betraktas som potentiellt skyldiga tills vidare och där det är hinder för möjligheten att uppnå personlig information om medborgarna som anses vara problem i behov av en lösning – gärna då med hjälp av lagliga krav på myndigheter och operatörer.

Många har skrivit mycket och väl om detta, och jag föreslår läsning och förkovran. Se till exempel: Alliansfritt Sverige, Dagens konflikt, Mark Klamberg, Henrik Alexandersson. Och så journalistik från Expressen.

Nu finns möjligheten att visa sitt ställningstagande. Det har visat sig gång på gång, att lockelsen för ”säkerhets”-byråkratierna och de politiska ledningarna runt dem att utvidga de repressiva och kontrollerande möjligheterna, är så stor att det är naivt och galet att tro på självbehärskning. Det tar inte slut av sig själv. Det måste mobiliseras; skapas medvetenhet och uppståndelse.

Alltså, om du är i Stockholm imorgon onsdag – gå till Humlegården klockan 17 för en bred manifestation. Här är Facebook-eventet.

Våld, men vart?

De rapporter som kommer från Iran nu är mörka, blodiga. Regimen trappar upp repressionen å det grövsta. Brutalt våld mot politisk opposition har aldrig försvunnit från iransk politik. Men de massgripanden som nu genomförs och de systematiska övergrepp i fängelserna som följer på dem, har inte varit vardagsmat sedan studentprotesterna för tio år sedan. Och nu är det mer, värre.

På Tehran Bureau skriver en av dem som själv kom relativt lindrigt undan, om sina upplevelser i Evin-fängelset. Folk dör i häktena nu. Jag har sett och hört andra redogörelser, trovärdiga, som vittnar om människor som invaldiserats, våldtagits, bankats till döds.

På torsdag är det tioårsdagen för studentprotesterna 1999. Samtidigt har den stora sandstormen som svept in över Saudiarabien och Irak, också tagit sig in i Iran. Myndigheterna har utlyst helgdag. Kanske utblir den stora urladdningen som många väntat sig imorgon. Men när sandstormen skingrats, kommer det fortfarande att vara oklart vem som definierar vad den Islamiska Republiken Iran egentligen är. Tvivlet på det har nu trängt långt in i de breda lager som önskat systemet kvar och konstitutionen respekterad. Då blir det också allt svårare för dem som slår och dödar, att veta vem man ska "rädda" systemet åt.

[Bilden nedan: "Gud är på vår sida. Ska ni filtrera bort honom också"]

Frihet är slaveri - Bildsättning är ... svårt

Moderaterna ser möjligheter. Notera foto, men för all del också URL:en.

(Via Paolo Pissoffi, som har några frågor)


[För att få perspektiv på den bredare frågeställningen, läs Alice Åström i Aftonbladet, och på Vänsterpartiets hemsida]

En skål för staten och kapitalet

Bryggarna skickade polisen på UNF.

Du bist Terrorist

Tyskarna har koll på de här grejerna.

Snigel på bredbandet?

Det här var roligt. (Via Isobel H.-K.)

Annars tycker jag att riktiga Radiotjänst också är i gasen idag. Även crazy grejer kan få positiva bieffekter.

Läs Erik Berg om Pirate Bay-rättegången, horder av odöda, och sådant man kan kopiera från Piratpartiet

Kloka ord.

Politisk rättegång

Det är bara att ta en titt på Rick Falkvinges referat från Pirate Bay-presskonferensen igår för att se att de redan har vunnit.

Men det är som Rasmus Fleicher påpekade på presskonferensen: en eventuell fällande dom kommer att användas för att försöka få igenom olika typer försök på internetcensur (och utvidgad rätt till övervakning, måste man tillägga). Och då är det inte bara – eller ens i första hand – Pirate Bay och andra allmänna fildelningssajter som kommer att drabbas.

Rättegången mot Pirate Bay [<-- notera medhjälp till medhjälp] är politisk flera gånger om.

[SvD][SvD][Expressen][DN][DN][DN]