Två vänsterkanoner. Dagens måste-läsning.

1. Mats Einarsson svarar på den McCarthy-i-underlandet-artikel som Johnny Munkhammar och några andra högertomtar nyligen presterade i Aftonbladet nyligen, och påpekar var skon klämmer: högerns eviga rädsla för demokrati. Det är skarpt och skojigt:

Och det är i så fall inte bara Vänsterpartiets partiprogram som bör ge anledning till kallsvett. Även vår grundlag Regeringsformen är klart suspekt. Där står nämligen att ”det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden” (1 kap 2§). Det kan ju Munkhammar & co fundera på vad det skulle innebära om det förverkligades.

Läs hela!

2. I Flamman skriver Aron Etzler klokt och konkret om vänsterns utmaningar i ett rödgrönt regeringssamarbete.

Det är […] nödvändigt definiera skillnaden mellan långsiktiga mål och det arbete som ska utföras nästa fyraårsperiod tillsammans med två andra partier. Det kan formuleras som skillnaden mellan program och mandat.

Målet dessa fyra år kan inte vara att varje regeringsparti skall maximera det som står i partiprogrammet – det innebär att antagonistiska motsättningar mellan de tre partierna byggs in från start. Istället bör man söka väljarnas stöd för ett väl avgränsat och tydligt paket av lösningar på problem i samhället, ett mandat att regera ifrån.

Läs hela!

Revision

Inför valet 2006 hittade högeralliansen som bekant på begreppet ”utanförskapet” för att – i brist på jobbpolitik – sprida vanföreställningar och misstro kring arbetslöshetsstatiken i Sverige. Det fungerade utmärkt. En bra grej med utanförskapsbegreppet var att det inte fanns någon hållbar och internationellt jämförbar statistisk definition. Man kunde därför göra egna, orimliga jämförelser och siffersätta det lite som man ville – samt justera lite över tid.

Efter att utanförskapsdiskursen bidrog till att högern vann regeringsmakten har alliansen haft en del problem med att anpassa sina utspel till den statistik som man nu själv ansvarar för. Situationen har blivit desto mer prekär när den fantastiska jobbpolitiken bidragit till en kraftig ökning av den öppna arbetslösheten, den breda arbetslösheten, ungdomsarbetslösheten, utanförskapet, ja, allt möjligt dåligt oavsett rubricering.

Alliansen tar nu därför till ett nytt grepp. Det är att skriva om de från början oanvändbara siffrorna bakåt i tiden, och det rejält. Alliansfritt Sverige visar hur dokument från vallrörelsen raderats och siffrorna om vad som gällde 2006 har justerats uppåt med cirka tre hundra tusen.

Som PR-grepp förtjänar detta att belönas med en ärligt imponerad applåd. Som politisk åtgärd förtjänar det att bidra till mångas beslutsamhet att fetslänga högern av regeringstaburetterna.


PS. Jag har skrivit om borgarnas siffertrixande flera gånger förut. Läs gärna!
• Ut med utanförskapet (juli 2008)
• 1,2 miljoner människor gick plötsligt till jobbet en vanlig dag (september 2006)
• 1,5 miljoner (mars 2006)
• Hatten av för Aktuellt-spin (mars 2005)

2 x måste: Olle Svenning om förbruningen av europeisk borgerlighet; Stefan Lindgren om Guillou-affären

Olle Svenning skriver om vår tids politiska omvandlingsnummer:

Första gången jag var på valmöte med Le Pen, det var 1982, skränade han: Tre miljoner invandrare är lika med tre miljoner arbetslösa. Fransmännen först.

I dag har Sarkozy satt upp ett väldigt beting för deportationer av flyktingar, byggt ett departement för nationell identitet och kallar förortens ungdomar för slödder.

Mogens Glistrup var en sorts 70-tals ¬grotesk. Med munnen full av marsipan brölade han om för mycket välfärd och för många muselmaaaeener. Hans efterträdare Pia Kjaersgaard har förvandlat brölet till borgerlig regeringspolitik.

Sarkozy skrev sitt vinnande valrecept så här: tala inte ekonomi, tala om värderingar som lag och ordning, antyd hot om smygande islamisering, angrip de bidragsberoende som inte stiger upp klockan sju på morgonen. Attackera kultureliten som folkföraktande och utan tro på eviga värden, ibland inte ens på de kristnas Gud.

Läs hela!


Stefan Lindgren säger många av de viktigaste sakerna i efterföljden av Expressens Guillou-scoop igår:

En artikel om socialdemokratins förhållande till Vietnamrörelsen är den enda konkreta beställning som Guillou sägs ha utfört. Kanske fick Guillou betalt för den. Det talas om 600 och om 800 kr och om en "bunt sedlar"...

Kanske skulle detta kunna klassas som olovlig underrättelseverksamhet. Hade någon skrivit motsvarande artikel för USA-ambassaden hade han kunnat få en orden.

Sen sägs det att Guillou i fem år höll kontakt med KGB-officeren Jevgenij Gergel. Än sen? Jag vet journalister som under hela 80-talet var stamgäster på Sovjetunionens ambassad. Som stup i kvarten gick över gatan från presshusen i Marieberg till ambassaden.

Läs hela - nyckelresonemanget kommer senare!

[Exp][Exp][Exp][SvD][DN][DN][DN][AB][AB][Gudmundson]