Video killed the radio star?

Vi tar det en gång till:

People who illegally download music from the internet also spend more money on music than anyone else, according to a new study. The survey, published today, found that those who admit illegally downloading music spent an average of £77 a year on music – £33 more than those who claim that they never download music dishonestly.

The findings suggest that plans by the Secretary of State for Business, Peter Mandelson, to crack down on illegal downloaders by threatening to cut their internet connections with a "three strikes and you're out" rule could harm the music industry by punishing its core customers.

Från The independent. Läs hela!

2 x måste: Olle Svenning om förbruningen av europeisk borgerlighet; Stefan Lindgren om Guillou-affären

Olle Svenning skriver om vår tids politiska omvandlingsnummer:

Första gången jag var på valmöte med Le Pen, det var 1982, skränade han: Tre miljoner invandrare är lika med tre miljoner arbetslösa. Fransmännen först.

I dag har Sarkozy satt upp ett väldigt beting för deportationer av flyktingar, byggt ett departement för nationell identitet och kallar förortens ungdomar för slödder.

Mogens Glistrup var en sorts 70-tals ¬grotesk. Med munnen full av marsipan brölade han om för mycket välfärd och för många muselmaaaeener. Hans efterträdare Pia Kjaersgaard har förvandlat brölet till borgerlig regeringspolitik.

Sarkozy skrev sitt vinnande valrecept så här: tala inte ekonomi, tala om värderingar som lag och ordning, antyd hot om smygande islamisering, angrip de bidragsberoende som inte stiger upp klockan sju på morgonen. Attackera kultureliten som folkföraktande och utan tro på eviga värden, ibland inte ens på de kristnas Gud.

Läs hela!


Stefan Lindgren säger många av de viktigaste sakerna i efterföljden av Expressens Guillou-scoop igår:

En artikel om socialdemokratins förhållande till Vietnamrörelsen är den enda konkreta beställning som Guillou sägs ha utfört. Kanske fick Guillou betalt för den. Det talas om 600 och om 800 kr och om en "bunt sedlar"...

Kanske skulle detta kunna klassas som olovlig underrättelseverksamhet. Hade någon skrivit motsvarande artikel för USA-ambassaden hade han kunnat få en orden.

Sen sägs det att Guillou i fem år höll kontakt med KGB-officeren Jevgenij Gergel. Än sen? Jag vet journalister som under hela 80-talet var stamgäster på Sovjetunionens ambassad. Som stup i kvarten gick över gatan från presshusen i Marieberg till ambassaden.

Läs hela - nyckelresonemanget kommer senare!

[Exp][Exp][Exp][SvD][DN][DN][DN][AB][AB][Gudmundson]

Nån jävla ordning

Skönt att Lars Ohly tar bladet från munnen och kritiserar regeringens beslut att generöst skänka bort statlig egendom och folkig rekreationsmark till rundstruttande sociala fossiler.

– Allmänheten har haft nästan obegränsad tillgång till marken utanför Haga slott. Vad jag förstår kommer det att förändras ganska drastiskt när kronprinsessan flyttar in. Man kommer att sätta upp stängsel som inte finns i dagsläget. Det tycker jag också illa om, säger Lars Ohly.

Hans inställning är att Victoria och hennes blivande make borde "fixa sitt boende själva".
– Det får nästan alla andra göra. De har dessutom bättre förutsättningar ekonomiskt än de flesta, förklarar Lars Ohly.

Hear, hear!

Helena Duroj har kampanjat länge och väl i frågan på sin blogg.

Urarva

”Investors bolagsstämma vill inte se dem”.

Jan Kristiansson, VD på Stockholm City Conference Centre, alltså Folkets Hus, en herre ”vars inriktning är att driva konferenscentret efter strikt kommersiella principer”, förklarar varför arbetarrörelsens konstskatter, i detta fall Amelins fantastiska målning om storstrejken 1909 och ett anti-apartheidverk av Sven X-et Erikssons, tas ned från en av arbetarrörelsens viktigaste samlingslokaler, efter beslut av arbetarrörelsens funktionärer.

Vi vet redan att marknadsfundamentalismen tar livet av kulturen, allra mest den som betyder något för att ta sats i historiska erfarenheter för att gemensamt erövra framtiden. Ska vi därtill stympa oss själva? Peter Gustavsson beskriver det bra:

Under de dryga tjugo år som folkrörelse nästan var ett skällsord gjorde arbetarrörelsen självmål på självmål när man avvecklade det som en gång gjorde oss starka. Rörelseriktningen var mot professionalisering, juridifiering och avradikalisering. Högern är på offensiv - låt oss sluta vara vänster. Vi tappar medlemmar och engagemang – låt oss anställa fler rörelsebyråkrater, ofta med grumlig koll på vad rörelsen egentligen är för något. Låt oss avveckla våra Folkets Hus och kursgårdar - eller göra flashiga konferenscentra av dem.

Det är en jävla skillnad mellan taktiska reträtter å ena sidan och självförnedring och självförnekelse som medveten eller omedveten politiskt strategi å den andra.


[Några artiklar och kommentarer]
- LO-tidningen: Arbetarmålningar göms undan.
- Anders Eriksson: Arbetarrörelsen skäms över sin kulturhistoria
- Helena Duroj: Antikultur

Butterhet och elitism - exemplet Oslo

Vill varmt rekommendera en roligt småprovokativ krönika i Aftenposten, av den norska historieprofessorn Øysten Rian. Det finns viktiga politiska poänger i hans uppmaning till Osloeliten att rycka upp sig och visa lite glädje över det folkligt norska och i hans historiska förklaringar till varför en sådan elitmentalitet uppträder i Oslo. Här finns också – i koncentrat – ledtrådar till den för många svenskar svårbegripliga norska språkdebatten. Det är på det hela taget en ganska god ingång till en folklig-progressiv nationsuppfattning – en som är starkt saknad och hårt ansatt i svensk vänsterdebatt.

Det är för övrigt synd – och symptomatiskt – att den politiska och kulturella debatten i våra nordiska grannländer har ganska liten plats i svensk offentlighet. Vi har en sådan fördel av att enkelt kunna vidga våra vyer på det egna språket och därmed med större djup. Svenskan är ett litet språk, men med bara lite ansträngning kan vi läsa och förstå andra skandinaviska språk. Politiskt och kulturellt fördjupas vår självförståelse om vi kan förhålla oss till samhällen som är väldigt lika på många sätt och ändå inte desamma. För ett land som ligger i utkanten av andra, större kultursfärer är det viktigt att kunna upprätthålla och utveckla sådana relationer. Det skapar ett spänningsförhållande till centralisering, utarmning och likriktning i EU-anpassningens och amerikaniseringens följe. Notera: jag är alltså inte anhängare av en essensialistisk, statisk kultursyn. Precis tvärtom. Inte heller är jag motståndare till ”populärkultur”, och definitivt inte till kulturyttringar som finns i eller kommer från USA. Jag tror att den svenska debatten och den svenska kulturutvecklingen blir bättre, i större utsträckning tillgänglig för bredare folklager, om den får ett bredare resonansfält.

Nåväl, som stöd i läsningen: norskans by betyder alltså stad. Och Erling Lae är ”borgmästare” i Oslo. Han representerar moderaternas systerparti, Høyre. Oslo leds idag av en koalition mellan Høyre och främlingsfientliga, högerpopulistiska FrP. Norge håller kommunval i september.


(Via Audun Lysbakken)